Vi har ju inte bara byggt sko- och kläd-förvaring i helgen. Jag har också tagit rätt på den första skörden av rabarber. Rabarbern är det enda som verkar gilla det regniga vädret som har varit för den växer som ogräs. Förra året hann jag inte ta rätt på så mycket innan sniglarna var på dem – i år tänkte jag hinna först. Det är fantastiskt härligt att bara gå utanför dörren och kunna plocka in rabarber till en egen paj. Jag frös in ett par kilo också för att göra saft och kräm av lite längre fram. Tänk att jag får njuta av detta alldeles gratis, jag känner mig så rik som får ta vara på det jag får av naturen!
Varit mycket produktiva i helgen
Äntligen, säger jag, äääääääntligen har vi fått ordning i vår hall. Kolla så bra det blev – och roligt var det eftersom hela familjen har jobbat tillsammans. Barnen målade bl. a klädhängarpennan och sina egna krokar. Nu har vi plats för ett halvt dagis att hänga av sig hemma hos oss! Sen har vi en skohylla till ståendes på motsatta sidan, och ett skoskåp i andra delen av hallen. För är man 5 personer i en familj då blir det en faslig massa skor! Men nu så, nu är det ordning på torpet!
Morotssparkcykel
En morot behöver vi alla ha när vi ska klara av olika delmål i livet. Det tror jag på, jag brukar ge mig själv små belöningar när jag uppnått något som varit stort för mig. Och hur stort är det då inte för Lilltösen som har slutat med napp? Nappen har suttit i som en plugg och det har bara blivit mer och mer nappsugande här det senaste halvåret. Jag visste ju att vi skulle behöva hjälpa henne att sluta, men ville vänta tills dagisinskolningen var färdig och den jättestora omställningen som blev för min lilltjej som ju har hängt ihop med mig dygnet runt sen hon föddes. Och så började jag jobba och kommer ibland inte hem innan hon har somnat. Klart hon behövde nappen som trygghet ett tag då. Jag hade satt 8.e maj som slutdatum och började ta upp det här med nappavslutning i mitten av april. 2 nätter tyckte hon det var jobbigt och ville ha nappen – sen frågade hon mig om hon kunde få en mycket hett efterlängtad sparkcykel om hon klarade det. Jag sa ja, och sen var det klart. På två nätter! Jag är grymt imponerad över min tjejs viljestyrka och målmedvetenhet!
Nu i helgen har äntligen morots – sparkcykeln hämtats hem, för det var ju specifika önskemål också – den skulle vara rosa med Kitty på
Tycker hon är fantastisk min lilla tjej, det går så mycket fortare för henne med saker och ting än vad det gjorde med killarna. Även om de också var rätt snabba. Vad månne bliva? hälsar en stolt mamma. Nu återstår bara att lämna iväg alla nappar till kaninerna på Liseberg, men det får vänta tills vädret blir bättre.
Annelundsparken
i Borås besökte vi i helgen. Och det var ett mycket trevligt besök – här fanns något för alla. Även för Lillkillen som behöver träna upp sin motorik, han är också ganska försiktig men han lekte både i avdelningen för mindre barn och klängde i klätterställningar för större barn. Här finns lite olika roliga gungor – bl. a en som är som en liten hängmatta – såg väldigt avkopplande ut – önskar jag kunde klämt ner mig i den. Det visade sig att Lilltösen är sån som gillar när det snurrar och gungar och allt sånt där som jag inte själv fixar. Blir nog pappa som får åka i såna karuseller med henne sen.
Det här var ett ställe helt i vår smak, och det får faktiskt 5 barnvagnar av 5 möjliga. Dock kanske en liten svag 5.a. Anledningen till den svaga 5.an är att en del saker faktiskt kan vara lite farliga för mindre barn. Lilltösen höll på att trilla ut i ett av mellanrummen i ett torn till en lite större rutschkana. Så det får man hålla koll på. Annars blir betyget högt tack vare att det är så bra genomtänkt. Det är stort och trots att det var många barn där så fanns det gott om plats. Underlaget är nån sorts mjukare ”gummiasfalt” så de landade ändå ganska mjukt de små liven. Hela familjen trivdes och lekparken ligger i en jättefin park med rhododendrongångar, vitsippsbackar, hallonsnår och annat.
(man anar vitsipporna där i den skira vårgrönskan!)
Det finns toalett (testade vi inte dock) och det finns flera grillplatser. Så ta med lite korv och grillkol, barnen och kanske några kompisar och släng på grillen. Korven alltså, inte barnen eller kompisarna
(några såna här kompisar fanns i parken också, jättesöta!)
Mer info finns här
Värt ett besök när ni tröttnat på Djurparken, tänk dock på att det inte finns någonstans att gå in så detta ställe passar bäst när det är vackert väder!
Födelsedagsblomster
Jag tycker så mycket om mina vänners barn!
Eftersom barnens kusin och bonuskusiner bor så långt bort så är det som om mina vänners barn blivit ”våra” kusiner. Och just de här barnen har jag varit barnvakt en del åt så de känner nog mig nu. Tjejerna hade plockat med sig de här fina buketterna till mig då de kom för att äta tårta. Och en fin hönsfjäder från en av deras hönor fick jag med också, den skymtar lite i bakgrunden.
World Fair Trade Day
Glöm inte att det är World Fair Trade Day på lördag den 12/5!
Olika städer har lite olika aktiviteter. Mer info här!
Födelsedagsfirande
Har jag ju som sagt hunnit med lite grann i helgen. Kolla vilken fantastisk mocka-marängtårta en av mina fina vänner i byn kom med! Bilden gör den inte riktigt rättvisa eftersom den var stor som ett dasslock
och ojojoj vad vi har mumsat denna. Två saker som var riktig tur: 1, den går att frysa – så halva tårtan är sparad och på så sätt kan vi njuta vid fler tillfällen – hurrahurra! och 2, i måndags hade vi måndagsmiddagsfamiljen här som hjälpte till att äta upp delar av den. Hur konstigt det än låter – med tanke på att den innehåller kaffe – så är det här en riktig barnfavorit!
Så tack finaste E som kom med den här och gjorde även årets födelsedag (året efter jag ”nollat”) till ett fint minne.
Önskar mig mer tid!
(bild lånad från clipart – här finns inte tid att ta bilder
))
som alla andra dubbelarbetande föräldrar önskar jag att det fanns mer tid. Mer tid att hinna med barn och familj, samt sköta huset och mig själv. Var det inte precis det här jag ville komma ifrån? Tur att det bara handlar om en begränsad tid.
Har tre och en halv dagar ledigt från jobbet. Och meddetsamma som jag stängde dörren till mitt kontor och for hem så övergick jag till mitt nästa skift hemma. Har nu tvättat en bautatvätt igen, mockat golven (varför är det bara jag som kan ta fram en dammsugare?) samt grävt i trädgården, storhandlat, plockat undan påsksaker – här hos oss varar nästan påsken till jul…….bakat en jättesats bröd, plockat fram sommarkläder, plockat undan vinterskor, handlat skor och sandaler till barnen, lagat mat och nattat barn. Samt allt det där andra som man gör i bara farten och som man inte ens kommer ihåg att man gjorde i slutet av dagen.
Vad jag behöver är en hemmafru
och mer tid för bara mig själv. Tror jag ska satsa på egentid nu, dammet går väl ändå ingenstans.
Veckans andra tack: pappa
Min pappa har åkt ut och in på sjukhus de senaste veckorna utan att man riktigt vet vad det är som är fel. Ännu har vi inte fått några provsvar så det känns kanske lite konstigt att skriva tack ännu, men jag vill tacka för att han äntligen, äääääääntligen får hjälp och att någon till slut lyssnar på honom.
Nu håller vi alla tummar för att det ska bli bra besked! Och han mår faktiskt bättre nu, det akuta tillståndet har gått över.
Att förstå?
Sitter här och undrar om mitt liv blir rikare av att förstå?
Ja, det kanske det blir……eller inte?
Är man psykologistudent så blir man plötsligt väldigt intresserad av att förstå vad alla människor lider av
precis som läkarstudenter tror att de har varenda sjukdom de läser om. Och jag har fått en pusselbit till som jag är 99 % säker på.
Frågan är om livet blir bättre ifall det blir den diagnos jag kommit fram till? Behöver vi få den bekräftad eller räcker det att jag vet själv hur jag ska förhålla mig till den personen?
Hm…… det är frågan.
Veckans tack; ännu ett år
har gått och jag har precis fått fira födelsedag igen. Eller fira och fira, jag jobbade till kl. 21 så det blev inte så mycket firat. Men jag blev väckt av lite skönsång av familjen och så fick jag en smörgåstårta. Den hann vi tyvärr inte ta nån bild på innan vi slukade den. I vanliga fall brukar det bara var jag som äter smörgåstårta, barnen gillar vanligtvis inte och maken kör ju LCHF. Så jag hade tänkt jag skulle ha den själv både till lunch och frukost dan därpå – jag tycker nämligen det är så gott när den fått stå och kladda till sig lite. Men just denna dag bestämde sig både Lillkillen och Lilltösen för att de tyckte väldigt mycket om smörgåstårta. Och ok då, jag fick väl dela med mig
Dagen innan hade jag och Lilltösen gjort en Herrgårdstårta (även kallad Pinocchiotårta) som på bilden och hon hjälpte mig att vispa marängen. Samtidigt som hon krävde att få veta exakt HUR de såsiga äggvitorna kunde bli till vitt ”klister”…..hm…..ja, den här varföråldern har sina sidor
I helgen hoppas jag att jag ska få min present. Jag längtar så!
En annan dimension som kommit in i mitt liv sen olyckan är att jag är så oerhört extra tacksam över allt jag faktiskt får uppleva. Jag blir lite rörd när jag tänker på att jag fick vara med om ännu en födelsedag. För nu minns jag lite mer och kommer ihåg att jag tänkte när jag ramlat att – det kan ju inte vara slut redan? Det kan ju inte sluta så här.……
och det gjorde det ju inte, tack och lov. Men då får såna här små högtidsdagar ett extra innehåll. Detta behöver jag visst återkomma till lite då och då.
Sen tog jag med resten av Herrgårdstårtan till jobbet och blev ordentligt firad där. Det var riktigt trevligt!
Vintern ra….
…..sat ut bland våra fjällar, drivans blommor…….
Trevlig Valborg på er allihop! Själv hoppas jag att vi snart ska leta upp en majbrasa att titta på – de är ju inte så vanliga här nere i väst där man har påskeldar istället. Förhoppningsvis blir det i trevligt sällskap med vår Måndagsmiddagsfamilj, eftersom det lägligt nog är just måndag
Å sen får jag vara ledig i en hel dag, jag fick en ledig dag av arbetsledaren – Hurra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Återta rosa barnkläder!
Jag vet att det är ett i – landsproblem, men jag funderar ändå rätt mycket över det. Våra barns kläder säger ju något, vare sig vi gillar det eller inte.
Jag gillar ju barnkläder en hel del, om nu någon missat det, det skäms jag inte för att säga. Även om jag hellre handlar på barnloppisar och klädbytardagar än i de vanliga kedjorna. Jag har inga problem med att handla rosa åt min dotter eftersom det är ju det hon helst vill ha.
Kanske hade det sett annorlunda ut om jag bara haft henne och inte pojkarna först. För säga vad man vill, men s. k pojkkläder är inte särskilt roliga – även om det nu finns betydligt fler färger på ”pojkkläder” än vad det gjorde för 10 år sen. Då var det nämligen bara marinblått och svart som fanns att köpa. Kanske möjligen att det fanns lite grönt också. Så jag handlade en hel del rött till mina pojkar när de var små – och det gör jag fortfarande när det finns, även om det är sällsynt. Varenda gång när någon tittade ner i vagnen på min Storpojke som hade en röd bebismössa sa de; vilken söt liten tjej. Trots att barnvagn, åkpåse, overall och allt annat var marinblått. (och ja, vi köpte barnvagnen INNAN vi visste att det var en pojke). Det var helt okej med mig, men det var då jag började undra över det här med vad barnkläder säger egentligen.
Någon skrev en så bra insändare i senaste Vi Föräldrar om det här; att vi skulle sluta dissa rosa och allt som är pluttinuttigt och istället börja fråga oss om varför s.k pojkkläder hela tiden ska vara så tuffa? Och det kan jag bara instämma i. Jag har hela tiden konsekvent vägrat att klä mina killar i kläder med dödsskallar och benknotor på. Och lycka till med att hitta pojkkläder som INTE har det, iallafall i större storlekar. Annars är det ju ofta någon tuffing typ Spindelmannen på och om man nu har pojkar som inte alls är intresserade av dessa superhjältar – som min Lillpojke – vad återstår? Jo monstertröjor eller siffror. Varför måste varenda neutral ”pojktröja” var prydd med siffror? Eller flames?
Jag undrar fortfarande över när vi ska komma dithän att det inte finns någon uppdelning i flick-/pojkkläder utan man kan klä barnen i det man vill? Mina pojkar skulle nu aldrig ta på sig en rosa tröja, jag har försökt, men varför? Tänk att de redan lärt sig att som pojke ska du ha tuffa kläder för att du ska och bör vara tuff?
Här är en tuff tjej (!) Varenda gång hon hade den här bodyn på sig så fick vi positiva kommentarer. Men vi är nog inte riktigt jämställda förrän pojkar kan ha s.k flickkläder likväl som omvänt! 
Ja, se där, en liten valborgsfundering. Den som vet kan gärna få tipsa mig om var man hittar pojkkläder i 122 och uppåt för vardagsbruk utan det som jag skrivit om ovan.
Äntligen en Barbiefilm
som jag också gillar:
(och som jag lyckats se hela utan att somna)
Knappt man törs tipsa om Barbie i dessa tider av jämställdhetssträvan för våra barn – men den här gillade även killarna, mina killar brukar faktiskt gilla de flesta Barbiefilmer.
Den här handlar om en tjej som vill bli musketör precis som sin far och rädda prinsen (!) Det är det ju såklart ingen som tror att en flicka kan bli – men tillsammans med tre andra tjejer och en tränare så är ingenting omöjligt.
Äntligen en film där tjejer kan få vara både tuffa, starka och samtidigt ha kvar sina egna intressen, eller hur jag nu ska uttrycka mig.
Bra sen att diskutera OM det är så här att killar och tjejer bara kan bli speciella saker.
Bilden lånad från Filmtipset
Veckans tack: Måndagsmiddag
Jag är så oerhört tacksam för min goda vän X som jag lärt känna sen vi flyttade hit. Hon har också tre barn och lite samma syn på saker och ting som jag.
Sen några månader tillbaka har vi infört måndagsmiddag och det är bara så perfekt! Varannan måndag är vi 9 – 10 st som äter middag hemma hos oss. Barnen leker och vi mammor hinner babbla lite. Ja, papporna också förstås. När jag ändå lagar mycket mat kan jag ju lika gärna slänga på lite till – barnen äter bättre tillsammans också.
Varannan måndag åker vi till X och sätter oss vid dukat bord efter att barnen lekt en stund och mammorna fått prata av sig. Det är perfekt upplägg det här. Förra veckan fick vi nybakat bröd och småtjejerna fick hjälpa till att baka ut det. Men annars är ribban lagd väldigt låg, köttbullar, falukorv och våfflor står på menyn även om vi har gäster och det är så skönt att ingen behöver tävla om att bjuda på lyxigast mat. Sen är alla mätta och lite trötta så då åker vi hem och lägger barnen.
Egentligen började detta när våra stora barn var iväg på en sportaktivitet men vi har fortsatt även sen säsongen för sporten tagit slut. Hoppas vi kommer fortsätta länge!
Tack för att jag hittat X och för att allt är så otroligt enkelt när man umgås med henne!
Pyjamasdag – allt annat än lugn
En pyjamasdag hade Lilltösen och jag igår. Fast så mycket slappande blev det inte, man måste passa på att fixa saker när man är ledig. Däremot går det ju alldeles utmärkt att röja ur ett skåp i hallen iförd pyjamas. I det skåpet brukar vi slänga in sånt vi rensat ut, sånt som ska till återvinning och sånt som ska lagas. Ett riktigt skrotskåp alltså. Egentligen är det meningen att dammsugaren ska stå där fast den har inte riktigt fått plats förut. Igår tog jag mig i kragen och slängde kläder som var bortom räddning – men jag önskar att jag var så fiffig att jag kunde göra nåt nytt av dem, det känns inte bra alls att slänga – lagade kläder och gosedjur som i vissa fall legat i skåpet i flera år…..hrm……Efter veckans dammsugning fick så dammsugaren flytta in igen i sin nygamla bostad.
Efter det gjorde vi smoothie och gjorde i ordning veckans nötblandningar med rostade nötter och annat. Hur man gör kan du läsa här
Sen somnade Lilltösen på soffan och då tog jag itu med att sortera foton på datorn och beställa papperskopior. Nu ska jag äntligen göra i ordning barnens alla de här Första – Året – Böckerna. Inte en dag för tidigt med tanke på att det största barnet fyller 10 nästa gång………
En grannpojke kom och knackade på vid klockan ett och såg mäkta förvånad ut när jag öppnade med håret på ända och iförd pyjamas. Han ville leka med Lillkillen men han och storebror var i Göteborg på Vetenskapsfestivalen.
Efter lite mat bytte vi äntligen om och gav oss ut till lekparken och på hundrunda. Sen besöktes två mataffärer innan det var dags att hämta skolbarnen.
Tog jag det lugnare sen? Nej då, sen lagade jag mat på 2,3 kg köttfärs bl. a köttfärslimpa. När middagen var avklarad så fortsatte jag sortera samt försöka övertala maken att han måste sortera ur det andra skrotskåpet där han tryckt in alla verktyg huller om buller. Han var inte lika sugen på det.
Behöver jag säga att jag somnade samtidigt som jag nattade Lilltösen? Fast det var ändå en väldigt skön dag. Bra att få undan lite.
Det är verkligen knepigt det här att ha så lite tid hemma och vilja och behöva göra så mycket. Ta bara en sån här sak som dammsugning – min man kommer aldrig på tanken att ta fram dammsugaren själv och jag tycker det är för sällan att dammsuga en gång i veckan. Hur gör alla ni andra?
Nu sitter jag faktiskt och slappar och vilar för att jobba em/kväll och med tanke på att jag inte är ledig förrän i bästa fall 1.a maj och i annat fall 5.e maj så kanske det är bra att inse att det behövs
Operans öppna hus för barn
På onsdagen på påsklovet tog jag en ledig dag och vi passade på att göra en utflykt till Göteborg hela familjen och något som lät intressant i de kulturintresserade föräldrarnas öron.
Göteborgsoperan hade nämligen gratis öppet hus för barn. Detta evenemang har jag sett reklam för tidigare så jag tror det återkommer med lite ojämna mellanrum på skolloven. Man kunde smyga in och se på repetitionen av Tjohalhopp tjolahej!med Göteborgsoperans barnkör = jätteduktiga barn! Man fick se en liten föreställning, och vi valde dans såklart eftersom vi har en så dansfixerad liten tjej här hemma. Det var en liten halvtimmes musik- och danssaga ur Scheherazade, och den var jättebra och lite smårolig. Sen fick man gå på rundtur i operahuset, samt prova hattar och lite kläder;
Men trots alla ansträngningar och en stor annons i GP måste jag säga tyvärr, tyvärr – detta var inte alls vad vi trodde. Och vi pratade med en hel del andra besvikna föräldrar också. Detta evenemang får bara två barnvagnar av fem möjliga (möjligen kanske 2,5 barnvagn).
För det första fanns det bara ett litet antal biljetter, barnens far fick köa i 45 minuter innan biljetterna släpptes. Jag tror att det var en hel del ledsna människor som gick därifrån utan biljetter. Hade man istället haft föreställningarna på Stora scenen hade ju många mer fått plats. Det var ju iofs trevligt att få se en dansföreställning. Repetionerna av Tjolahopp fick man se från översta balkongen så man såg ju inte så där jättebra. Att prova hattar och några små kläder från olika produktioner kan väl vara skoj ett litet tag. Men att det dessutom stod en svartklädd vakt vid varje ställe förtog verkligen stämningen och gjorde att man inte kände sig direkt välkommen. Nu var syftet säkert inte att vakta kläderna etc men det gav det intrycket. Det fanns ingenting mer för barnen att göra mellan föreställningar och rundturen.
Rundturen var allt annat än barnanpassad! Det var kanske intressant för oss vuxna, men med tanke på att operahuset har drygt 1000 rum och många våningar och ännu fler trappor blev det alldeles för jobbigt och svårt för barnen. Jag själv var helt slut efteråt. Och visst är det kanske roligt att se det stora snickeriet där kulisserna byggs, och skrädderiet och kläderna, men vilket barn förstår egentligen vad som menas med patinering – hade det inte varit ännu roligare för barnen att faktiskt få stå på stora scenen? Att få höra någon sjunga opera eller öva skalor i ett övningsrum? Jag hörde inte en operaton sjungas på hela eftermiddagen. Få veta lite om vad opera är. Min dotter hade älskat att få gå in i balettsalarna men det gick inte för de övade där. Men är det inte just vad ett öppet hus är – att man också ska få se verksamheten? Istället fick vi titta på namnskyltarna till logerna, vilket ju säkert är intressant för en vuxen – men för ett barn…..hm.
Ja, ni märker att jag är lite kritisk. Inget jag kan rekommendera för 45 minuters köande. Då är det mycket bättre att gå på föreställningarna för barn som ges. Rundturen kan man helt klart hoppa över, och hattprovningen känns som om det kvittar. Att sedan caféet håller ganska höga priser känns inte heller som om det bidrar till att höja upplevelsen. Men tänk om man hade låtit barnen fått köpa festis och bulle i den enorma personalmatsalen och sitta där och fika som en paus i rundturen – det hade varit något det!
Det som trots allt gav två barnvagnar istället för en i min betygsskala var ju att det faktiskt var gratis. Det var fint och generöst. Men för att räknas som en riktig barnaktivitet har man en bit kvar.
Speciell mössa för brudar
Min dotter är så himla rolig; hon säger så underfundiga saker!
Vi satt och la pussel hon och jag – Barbie såklart om nu nån trodde att det skulle vara nåt annat, hon har ärvt Blixtenpussel och Alfonspussel och allt möjligt men det är bara Barbie som gäller för tillfället. Såklart slutar ju alla Barbiefilmer med att huvudpersonerna gifter sig, och det verkar vara det vanligaste motivet även på pusslen.
Jag fick äran att vara hennes assistent och skicka bitar till henne. Men jag blev lite konfunderad och hon blev väldigt frustrerad när jag inte genast fattade vad detta betydde;
Skicka giftmössan!
Till slut gick det upp ett Liljeholmens när jag insåg att det måste vara slöjan hon menade. Och det var det!
Vad klänningen heter framgår här
Veckans tack!
Att jag har fått vila ut från jobbet genom att vara ledig i tre dagar i sträck.
Det var välbehövligt, jag gjorde inte många knop. Ja, iofs städade jag huset, tvättade en bautatvätt och handlade och hälsade på goda vänner en eftermiddag. Men ändå. Det var omväxling från jobbet och stressen där.
Jag håller på att lära mig att även jag får och måste vila ibland. Det går sakta men säkert framåt. Tack för det!















