Vågat och växt med uppgiften!

Har jag gjort och jag är väldigt stolt över mig själv ;-) Det får man vara nämligen, när man klarat en ny arbetsuppgift som krävde förberedelser och som var ganska så svår och väldigt utmanande mentalt. Jag gjorde det!!! Och det gick jättebra!!!

Livet blir rikare med goda utmaningar och som man faktiskt klarar av!

 

Konsten att ha tråkigt

har vi övat oss i nu i helgen. Jag pg. a att vila var nödvändigt eftersom infektionen nu är inne på tredje veckan, barnen därför att de skulle få uppleva hur det är att inte alltid bli underhållen via skärmar.  Alltså så där som det var när en annan var liten och det bara fanns 2 TV – kanaler. Dessutom ville vi bara vara hemma i byn istället för att fara och flänga överallt (ja, jag orkade ju inte det ö.h.t) Ofta är vi iväg på saker på helgerna, och jag kände att vi behövde landa hemma.  Det blev lite annorlunda och man märker vad stor plats t. ex TV´n tar. Lillkillen har frågat hela dagen idag, oavsett tid på dygnet, alldeles oberoende av att solen visat sig för första gången på veckor och det var varmt ute – han ville bara och endast se på TV. Och de har haft sååååå trååååååkigt. Enligt dom. Men sen har de ju hittat på saker. Min mamma sa alltid att det var bra att ha tråkigt (när jag klagade) jag vet inte om hon har rätt, men nu har vi iallafall provat!

De har varit i simhallen med sin pappa, både barnens och mina vänner har kommit och gått lite hur som, nån har druckit kaffe, nån har fått mat, kompisar till barnen har vandrat fram och tillbaka och helt plötsligt har vi spelat både schack, UNO och ballongboll. Jag som är en rastlös själ har också fått lite gjort som inte var direkt inplanerat, sytt ihop mormorsrutorna till Lillans överkast, sorterat lite i badrumsskåp och äntligen rensat bort det sista i sommargarderoben. Samt att vi säkert sist av alla har tagit in våra sommarmöbler, vi har väl haft tron att det ska gå att äta ute :-)

Hoppas ni andra haft en skön helg!

 

En underbar stund när livet är som allra bäst!

Jag har haft en underbar lördag! Först var Lilltösen och jag iväg på en liten utflykt.

Senare på eftermiddagen for vi hela familjen (!) till Borås och Ramnaparken. Vi hann också med att titta på karvade skålar inne på muséet. Fast roligast är ju såklart att springa runt i lekparken :-)

Vi åt i Borås, så middag och sånt var redan avklarat. Det gjorde att vi kunde ägna oss åt att mysa hela kvällen lång. Pappan satt och pysslade och vi andra hade pyjamasparty med dansstopp. Ni ser på bilden hur Lillkillen svingar sina fötter i dansens virvlar :-)

När vi tröttnat på det låg vi och myste i bäddsoffan, och lyssnade på lugna Michael Jacksonlåtar (Storkillens favorit) och när jag låg där med ungar lite här och var, Lillkillen som somnade på min arm, kliandes barn på ryggen och bara njöt, då var jag så lycklig så det nästan gjorde ont. En underbar stund när livet är som bäst. När man har tiden att öppna upp för lyckan så kan den komma en helt vanlig lördag i ett ganska ostädat vardagsrum!

 

Jobba hemma…….

Är det tänkt att jag ska göra idag.

Och det gör jag också.

Men jag kombinerar mina båda jobb, det går ju så mycket lättare att vara kreativ och tänka när man får ladda tvättmaskinen, dammsuga och plocka.

En urtråkig bok jag måste läsa till jobbet blir väl så mycket trevligare med en kopp Yogithé i soffan? Och till det måste jag väl ha nåt gott att äta, visst? Då ska jag nog ta och baka muffins, och kanske hinner jag till banken och fixa ärenden…..eller nej, jobba vad det ju!

Tror minsann jag blir en bättre människa av att jobba hemma och förena båda mina ”arbeten”, jag upplever det som mindre stressigt, och konstigt nog blir jag mer produktiv. Även i mitt lönearbete. Kanske beroende på variationen? Något för arbetsgivare att ta till sig kanske?

Man måste få vara lite ledsen ibland…….

Mitt liv är som den här rosen (fin bild gubben min har tagit, eller hur?)

Jag har ett jättefint och stundtals väldigt vackert liv, och det försöker jag njuta av på allra bästa och mesta sätt. Men precis som med rosor så sticker en tagg till mig ibland. Så blir det när jag påminns om vad jag förlorat – när jag råkar sticka mig på den taggen som livet gav mig i form av mitt senaste missfall. Och då blir jag väldigt ledsen. Jag är mer ledsen nu än när det låg närmare i tid. Kanske var det  chocken som gjorde att allt var svårt att ta in? När jag råkar se en höggravid kvinna i kassakön, när jag av misstag hamnar på mammaklädesavdelningen när jag ska köpa tröja, när jag ser de allra minsta små små kläderna hänga på barnavdelningen – då blir jag ledsen för min egen skull. Men jag tänker att det får väl ta den tid det tar, man måste ju få vara ledsen……?

En sak som bidrar också till att det är svårt att släppa den här graviditeten är att jag har alla gravidsymtom kvar; mår illa, ingen aptit, cravings på lakrits, hormoner som sprutar, ont här och var. Det är som om kroppen inte har fattat än?

Lantpromenad

Jag fick en väldigt trevlig ledig dag igår, en god vän och medmamma ringde och frågade om vi skulle med på promenad och det är klart vi ville! Hon hade med två av sina barn och jag hade med Lilltösen och hunden. Hur mysigt som helst och vackert väder hade vi hela vägen!

Stundtals gick vi bredvid en livlig bäck och tyvärr gör ju inte bilden den rättvisa.

Titta så vackra omgivningar vi har!

Ganska många såna här träffade vi på.

Sen avslutades dagen med sedvanliga Måndagsmiddag som vi stod för denna gång. Bl. a bjöd jag på gulbetor med getost. Vackert och gott. Känner mig nöjd med att den lediga dagen även innefattade att tvättmaskinen fick ledigt ;-)

 

Hoppas jag orkar……

När ni nu läser detta är jag iväg på personalresa. Hoppas bara jag orkar. Inte bara umgås med mina arbetskamrater en hel dag – de är så trevliga så det ska nog gå bra – men jag har ett ganska stort ensamhetsbehov just nu. Det blir också en rätt krävande fysisk upplevelse. Vi ska cykla och vandra en mil och lösa uppdrag längs vägen och jag vet inte allt. Dessutom sitta länge i en buss. Det var ju så sent som i söndags som jag orkade stappla mig runt långa hundrundan igen och den är ju bara på några km, och jag hade träningsvärk efteråt. Min kropp känns som den gått igenom en mangel, och det beror inte på hundrundan utan på allt som hänt innan dess.

Håll tummarna för att jag ska orka så är ni snälla :-)

 

Nystart och de grusade planernas sommar

Dags för en nystart, jag tog ett längre blogguppehåll än vad som var tänkt. När den här tårtan bakades på skolavslutningen var det ingen som visste vad den här sommaren skulle bära med sig av planer som sen grusades.

Flera små resor vi skulle ha gjort blev inte av pg. a en massa olika sjukdomar, en dag satt vi till och med i bilen och hade kommit en fjärdedel av vägen då lillkillen började kräkas – det var bara att vända hemåt igen.

Sen började jag känna mig konstig. Jag blev jättetrött och asocial och nästan lite folkskygg – helt olik mig. Trodde att jag var på väg in i den berömda väggen, jag vikarierade ju trots allt både för min chef och en annan kollega – helt plötsligt skulle jag göra tre personers jobb. Jag började läsa på alla möjliga självhjälpssidor om mindfulness och annat smart, samt skära ner på alla åtaganden, orkade knappt åka och bada. Men inget hjälpte.Sen trodde jag att jag blivit magsjuk eftersom jag ville kräkas hela tiden.

Men, sen förstod jag ju att jag faktiskt var gravid! Med barn nr 4.

Fast nu sitter jag här och har en tom mage igen, det lilla livet blev det ingenting av.

Känns lika vemodigt som förra gången det hände, här sitter jag och min kropp har inte riktigt förstått att det inte är någon idé att ha kvar alla gravidsymtom, ingen kommer att komma i slutet av mars.

Därför har jag faktiskt inte orkat skriva här på hela sommaren.

Men nu så, nu är jag lite peppad igen – det är ju uppstarts- och skolstartstider då kan det ju passa bra att börja om. Börja om ska jag göra på jobbet imorgon igen, har varit sjukskriven ett tag, bl. a har jag fortfarande rejält ont.

Hoppas ni haft en fin sommar och att era eventuella uppstarter bli bra!

Skratt – schack !

Är en ny sport vi börjat med här hemma.

Jag tycker min 3 – åring är jätteduktig som lärt sig precis hur man ska ställa upp pjäserna, så det sköter hon. Men sen bryr hon sig inte så mycket om hur pjäserna får gå och inte. Istället  spelar vi schack som det nog var meningen att det skulle spelas från början, dvs vi knycker pjäser till höger och vänster och så skrattar vi helt hysteriskt. Ett mycket bra sätt att börja en ledig dag på!

Hurra det är måndag!

och ledig dag och

Måndagsmiddag!

Alltid lika spännande att se vad man blir bjuden på. Fast vad det än är så spelar det liksom mindre roll bara man får ha det trevliga sällskapet som vi får ha.

Som han sa mannen i filmen Tillsammans; jag äter hellre havregrynsgröt tillsammans än oxfilé ensam. Eller nåt sånt. Och det stämmer verkligen!

Sommarlov! för barnen iallafall

Här har varit hysteriskt mycket att göra på båda ”jobben” dvs jobbet och hemmajobbet, därav att det inte blivit så mycket bloggat på senaste tiden – men nu så, nu är jag på G igen ;-)

Nu har vi iallafall klarat av skolavslutningen med lite vemod i hjärtat eftersom Storkillen slutar hos sina underbara fröknar och går över i nästa stadium. Lite vemodigt också eftersom flera av de bästa lärarna slutar. Men det ska väl gå det med. Lillkillen hade sin första sommaravslutning och mamma var så stolt när hon såg honom stå där framme i kyrkan och sjunga alla (svåra) sånger med tårna glatt viftandes i sandalerna. Lilltösen hade sin första dagisavslutning och det var stort det med.

Jag har gjort som lite sommarlovstradition att baka en tårta (vad annars ? :-) men i år hade jag inte haft tid att dekorera den så det gjorde vi tillsammans barnen och jag. Sen firade vi in sommarlovet, pappan var på sitt jobb och hade skolavslutning med efterföljande lunch så barnen och jag fick fira själva.

Det färdiga marsipanlocket är som vanligt för stort för tårtbottnarna, men det fick gå ändå :-) Dekorationerna har barnen gjort i sockerpasta från Dr Oetker – som jag faktiskt hittade på Ica, och bokstäverna är också de halvfabrikat från Dr Oetker. Mycket bra – och goda!

Själv väntar jag i ytterligare en vecka innan jag får semester *lääääääääängtar*

Få saker gör mig så upplivad

som ett riktigt roligt spex, hittepåsång och liknande.

Hoppas verkligen att vi ska kunna spexa loss ordentligt på lördag kväll på jobbet. Behöver få garva läppen av mig så där befriande och få skrattårar i ögonen och bli alldeles röd i ansiktet för att jag har så roligt! Det kommer göra mitt liv ännu rikare.

Imorrn ska jag ut och leta efter en peruk – och sen ska vi framföra Mirakel (ni vet den låten som är framförd av en viss författare på Melodifestivalen). Jag sitter redan nu och fnissar halvt hysteriskt när jag tänker på hur crazy det kommer att bli :-)

Så hoppas jag hittar en stilig peruk – helst blå i mikrofonmuffsstuk (tror nog det bor en riktig teaterapa inuti mig).

Wish me luck! Och ett gott skratt!

Äntligen = mums

Jag gillar ju inte bara att smälla i mig tårta :-)

En av mina absoluta favoriter i matväg har ju äntligen kommit;

Färsk potatis och dill och lite salt! Så enkelt det kan bli, och gott. Äntligen är den här! Och snart kommer jordgubbarna – bara goda saker att se fram emot alltså!

Morotssparkcykel

En morot behöver vi alla ha när vi ska klara av olika delmål i livet. Det tror jag på, jag brukar ge mig själv små belöningar när jag uppnått något som varit stort för mig. Och hur stort är det då inte för Lilltösen som har slutat med napp? Nappen har suttit i som en plugg och det har bara blivit mer och mer nappsugande här det senaste halvåret. Jag visste ju att vi skulle behöva hjälpa henne att sluta, men ville vänta tills dagisinskolningen var färdig och den jättestora omställningen som blev för min lilltjej som ju har hängt ihop med mig dygnet runt sen hon föddes. Och så började jag jobba och kommer ibland inte hem innan hon har somnat. Klart hon behövde nappen som trygghet ett tag då. Jag hade satt 8.e maj som slutdatum och började ta upp det här med nappavslutning i mitten av april. 2 nätter tyckte hon det var jobbigt och ville ha nappen – sen frågade hon mig om hon kunde få en mycket hett efterlängtad sparkcykel om hon klarade det. Jag sa ja, och sen var det klart. På två nätter! Jag är grymt imponerad över min tjejs viljestyrka och målmedvetenhet!

Nu i helgen har äntligen morots – sparkcykeln hämtats hem, för det var ju specifika önskemål också – den skulle vara rosa med Kitty på :-)

Tycker hon är fantastisk min lilla tjej, det går så mycket fortare för henne med saker och ting än vad det gjorde med killarna. Även om de också var rätt snabba. Vad månne bliva? hälsar en stolt mamma. Nu återstår bara att lämna iväg alla nappar till kaninerna på Liseberg, men det får vänta tills vädret blir bättre.

Återta rosa barnkläder!

Jag vet att det är ett i – landsproblem, men jag funderar ändå rätt mycket över det. Våra barns kläder säger ju något, vare sig vi gillar det eller inte.

Jag gillar ju barnkläder en hel del, om nu någon missat det, det skäms jag inte för att säga. Även om jag hellre handlar på barnloppisar och klädbytardagar än i de vanliga kedjorna. Jag har inga problem med att handla rosa åt min dotter eftersom det är ju det hon helst vill ha.

Kanske hade det sett annorlunda ut om jag bara haft henne och inte pojkarna först. För säga vad man vill, men s. k pojkkläder är inte särskilt roliga – även om det nu finns betydligt fler färger på ”pojkkläder” än vad det gjorde för 10 år sen. Då var det nämligen bara marinblått och svart som fanns att köpa. Kanske möjligen att det fanns lite grönt också. Så jag handlade en hel del rött till mina pojkar när de var små – och det gör jag fortfarande när det finns, även om det är sällsynt. Varenda gång när någon tittade ner i vagnen på min Storpojke som hade en röd bebismössa sa de; vilken söt liten tjej. Trots att barnvagn, åkpåse, overall och allt annat var marinblått. (och ja, vi köpte barnvagnen INNAN vi visste att det var en pojke). Det var helt okej med mig, men det var då jag började undra över det här med vad barnkläder säger egentligen.

Någon skrev en så bra insändare i senaste Vi Föräldrar om det här; att vi skulle sluta dissa rosa och allt som är pluttinuttigt och istället börja fråga oss om varför s.k pojkkläder hela tiden ska vara så tuffa? Och det kan jag bara instämma i. Jag har hela tiden konsekvent vägrat att klä mina killar i kläder med dödsskallar och benknotor på. Och lycka till med att hitta pojkkläder som INTE har det, iallafall i större storlekar. Annars är det ju ofta någon tuffing typ Spindelmannen på och om man nu har pojkar som inte alls är intresserade av dessa superhjältar – som min Lillpojke – vad återstår? Jo monstertröjor eller siffror. Varför måste varenda neutral ”pojktröja” var prydd med siffror? Eller flames?

Jag undrar fortfarande över när vi ska komma dithän att det inte finns någon uppdelning i flick-/pojkkläder utan man kan klä barnen i det man vill? Mina pojkar skulle nu aldrig ta på sig en rosa tröja, jag har försökt, men varför? Tänk att de redan lärt sig att som pojke ska du ha tuffa kläder för att du ska och bör vara tuff?

Här är en tuff tjej (!) Varenda gång hon hade den här bodyn på sig så fick vi positiva kommentarer. Men vi är nog inte riktigt jämställda förrän pojkar kan ha s.k flickkläder likväl som omvänt!

Ja, se där, en liten valborgsfundering. Den som vet kan gärna få tipsa mig om var man hittar pojkkläder i 122 och uppåt för vardagsbruk utan det som jag skrivit om ovan.

Äntligen en Barbiefilm

som jag också gillar:(och som jag lyckats se hela utan att somna)

Knappt man törs tipsa om Barbie i dessa tider av jämställdhetssträvan för våra barn – men den här gillade även killarna, mina killar brukar faktiskt gilla de flesta Barbiefilmer.

Den här handlar om en tjej som vill bli musketör precis som sin far och rädda prinsen (!) Det är det ju såklart ingen som tror att en flicka kan bli – men tillsammans med tre andra tjejer och en tränare så är ingenting omöjligt.

Äntligen en film där tjejer kan få vara både tuffa, starka och samtidigt ha kvar sina egna intressen, eller hur jag nu ska uttrycka mig.

Bra sen att diskutera OM det är så här att killar och tjejer bara kan bli speciella saker.

Bilden lånad från Filmtipset

Veckans tack: Måndagsmiddag

Jag är så oerhört tacksam för min goda vän X som jag lärt känna sen vi flyttade hit. Hon har också tre barn och lite samma syn på saker och ting som jag.

Sen några månader tillbaka har vi infört måndagsmiddag och det är bara så perfekt! Varannan måndag är vi 9 – 10 st som äter middag hemma hos oss. Barnen leker och vi mammor hinner babbla lite. Ja, papporna också förstås. När jag ändå lagar mycket mat kan jag ju lika gärna slänga på lite till – barnen äter bättre tillsammans också.

Varannan måndag åker vi till X och sätter oss vid dukat bord efter att barnen lekt en stund och mammorna fått prata av sig. Det är perfekt upplägg det här. Förra veckan fick vi nybakat bröd och småtjejerna fick hjälpa till att baka ut det. Men annars är ribban lagd väldigt låg, köttbullar, falukorv och våfflor står på menyn även om vi har gäster och det är så skönt att ingen behöver tävla om att bjuda på lyxigast mat. Sen är alla mätta och lite trötta så då åker vi hem och lägger barnen.

Egentligen började detta när våra stora barn var iväg på en sportaktivitet men vi har fortsatt även sen säsongen för sporten  tagit slut. Hoppas vi kommer fortsätta länge!

Tack för att jag hittat X och för att allt är så otroligt enkelt när man umgås med henne!

Glöm inte söka högskolan!

Om du planerar att läsa i höst! Det finns nästan inget som är så berikande som att lära sig saker tycker jag, och att kombinera hemmamammalivet med distansstudier har helt klart varit en bra variant för mig. Nu kom det visserligen andra saker i vägen för mina studier men planen är att jag ska fortsätta efter mitt vik tagit slut. Så sök vetja, det finns en mängd distansstudier som du kan bedriva vid ditt köksbord! Kolla in på studera.nu men det börjar bli bråttom senast idag eller imorrn ska ansökan vara inne!