Jag finns!

Återigen har det blivit lite uppehåll här.

Jag finns, jag jobbar, jag går upp på morgonen, jag åker de 3,5 milen till jobbet,  jag jobbar intensivt – just nu är det en del nytt att lära in ihop med det gamla, men det är så roligt samtidigt, vi har kul ihop, tur är det när jag träffar arbetskamraterna mer än min familj – när jag sätter mig i bilen på vägen hem är det mörkt, jag tar en sväng om affären, jag kommer hem, ibland efter barnen somnat – då har vi sagt godnatt på morgonen, jag slocknar i soffan, och sen börjar det om igen.

På tisdag fattas beslut om hur den nya kombotjänsten ska se ut efter nyår, men innan dess är det heltid och mer därtill som väntar.

Så ser livet ut just nu, och eftersom det är som det är så kommer det nog dessvärre dröja mellan uppdateringarna här…… men häng i, jag kommer tillbaka med nya krafter, och så försöker jag läsa ifatt hos er andra ibland också!

Ha en fin adventstid om vi inte hörs under den tiden!

 

Jobb, jobb, jobb, längtar hem

Så kan det vara ibland.

Visst är jag glad i dessa tider att jag har ett vikariat, men efter idag kommer jag ha jobbat 52 timmar och knappt sett mina barn de senaste 6 dagarna. Jag längtar hem nu. Jag brukar älska november (och vara ganska ensam om det, tror jag) för jag börjar alltid tidigt med alla julförberedelser och tycker det är så mysigt och kravlöst med mörkret.

Men i år känns det annorlunda. Fina, kloka Queen of Kammebornia skriver så genomtänkt om november och jag håller med!

Egenupplevelse för mamma = ovanligt

Sista dagen på min semester var vi alla hemkomna från fjällen, och även om all tvätt inte ännu var tvättad så tog jag mig faktiskt friheten att åka iväg själv in till stan på konsert!

Helt underbart, det var två goda vänner till mig som bjudit in mig, men de trodde väl inte riktigt på att jag faktiskt skulle dyka upp.

Men det gjorde jag! Ensam från denna familj för första gången sen Lillan låg i magen (eller jag kan nog faktiskt inte minnas när jag var på konsert själv senast…… Jo, det var nog förresten när jag var med och sjöng i kören förra våren, men då var det ju inte så mycket sitta och njuta ;)

Detta var så roligt, så det kan jag tänka mig att göra igen. Först hade Lillkillen tänkt sig att följa med och det hade han så gärna fått så, men han ändrade sig i sista minuten. Om det varit en vanlig jobbvecka hade det nog känts för jobbigt att vara ifrån barnen igen, men denna gång så hade vi ju umgåtts dygnet runt i 9 dagar (och det kändes som på den gamla goda hemmamammatiden!)

Det var också lite halvt nödvändigt, att få göra något själv och det var nyttigt att känna att även jag behöver påfyllning! Tack för att jag orkade ge ut lite energi för att få så otroligt mycket mer energi tillbaka!

 

Åter i jobb

Få se nu om detta lilla avbrott mitt i terminen gjorde att jag blev mindre stressad :-)

Ger mig in i en ny hektisk jobbperiod; Igår kvällsskift, idag kvällsskift, imorrn ev. hemmaarbete el. resa in till Göteborg, fre, lör, sön = jobb med ett avslutande kvällsskift på söndag…..*pust*

Det ska bli så skönt efter nyår när jag går ner i tid, jag längtar kan jag säga :-)

Energipåfyllnad

behöver man på en sån här aktiv semester. Vi har ju inte bara varit ute i snön, bowlat, suttit vid brasan, utan vi har också varit en halvdag i simhallen. Sen hittade vi det underbara Fjällbagarn också det i Lindvallen, där vi satt inne i värmen medan mörkret föll och snöflingorna fortsatte singla ner.

Hemma igen

Ursäkta lite kassa bilder, har tagit dem med min telefon. I Sälen har vi tillbringat vårt höstlov/semester. Och det kunde ju lika gärna ha varit högsäsong med tanke på hur mycket snö vi fick redan första natten = 20 cm :-) Älskar snö så länge jag slipper skotta!

Vi bodde i Högfjällsbyn i en mycket trevlig stuga för en ringa penning. Men vi tillbringade tiden mest nere i Lindvallen i backarna där runt omkring. Skönt att komma bort lite, och unna oss en sån här semester var det länge sen vi gjorde.

Imorrn åker vi :-)

Äntligen får jag semester. Och som jag behöver det. Gubben är också ledig och barnen har höstlov! Hurra! Hurra! Hurra! Jippie!

Nu förstår ni nog att vi är glada? :-)

Imorrn åker vi till fjällen. Möjligen en lite konstig årstid att åka dit, eftersom vintersäsongen inte börjat än. Det är bra för oss, för då är det nämligen jättebilligt att hyra stuga! Det är ett bra råd tror jag; boka in sig på ställen under lågsäsong, nåt som vi har svårt att göra annars eftersom vi måste vänta in skolloven. Vi ska vandra på små turer, Storkillen som älskar att fiska ska få göra det, och sen ska vi bada (!) helst inte i en fjällbäck utan här; http://www.skistar.com/sv/Experium/Aventyrsbad/

Nu måste jag fortsätta packa!

Förberedd

(bild lånad från Clipart)

Var i Ullared förra måndagen, och nu kan jag säga att nu får julen lov att komma om den vill :-) Har nu fixat alla barnens alla lussekläder. Nu finns det även utrymme för att byta. Förra året ändrade sig ju Storkillen kvällen innan från stjärngosse till tomte – och då fanns det inga tomtekläder hemma och inte heller nån chans att skaffa några. Jag har förstått att om man går i trean så är det väldigt viktigt vad ens kompisar tänker vara för nånting, så därför passade jag på att utöka förrådet inför framtida behov också, nu när jag hade pengar. Lillan ska vara lucia såklart. Egentligen önskar jag att jag kunde hitta en sån där riktigt gammaldags fin luciakrona, men sån har jag inte sett på år och dar. Min egen gamla är tyvärr slaktad, men däremot finns det stora fina lucialinnen som jag haft kvar sen om tösen skulle vilja fortsätta lussa i större åldrar.

Sen är nästan allt julklappar fixade! Återstår bara lite till pojkarna, men Storkillen önskar sig; en symaskin och en kasse med tyg. Det fixar man kanske inte precis i Ullared…..? Fast jag gillar önskningarna och ska försöka tillmötesgå dem på nåt sätt. Ev. kanske farmor har en gammal symaskin över?

Det är så skönt att ha sånt här fixat i god tid, så slipper man flänga runt den 12 december och åka till stan (för härute på landet finns garanterat inget kvar) och leta bland resterna och få köpa tre nr för små tomtekläder som ingen vill klämma in sig i iallafall……

Äääntligen ledig!

Ledig dag idag. Visserligen var jag ledig i lördags också, men eftersom maken var iväg på sin utbildning hela dagen kändes det nästan som om jag jobbade :-) Först fick jag vara taxi åt den stora och köra honom till barnvakt i grannbyn längst härifrån, sen var jag med Lillkillen och Lillan på kalas. Det var iofs jättemysigt. Flera mammor som stannade också, så jag fick tillfälle att prata med några vuxna utanför jobbet. Sen tillbaka ut tiill byn där storkillen befann sig, sen hem och laga mat och fixa och ut med hunden etc.

Idag ska vi bara leva det lugna lilla livet, Lillan och jag. En sväng till Öppna kanske och sen bara ta det så lugnt det går med en aktiv 3 åring :-) Det ska bli såååååå skönt. Sen är jag så oerhört glad över mina hemmamammavänner som finns kvar, trots att jag jobbar så mycket och inte hinner höra av mig så ofta! Tack!

Tillbaka igen!

Trodde att hela bloggen var raderad, det stod det nämligen i alla meddelanden jag fick. Men tack och lov kom jag in igen!

Det har troligen varit fel på mitt webhotell, andra wp – bloggar har nämligen funkat att läsa.

På ett sätt var detta ändå lite tur, jag fick nämligen återigen en påminnelse om hur viktigt det är med back – up. Ska nu fundera på lite andra lösningar, men som alltid när det har med teknik och mig att göra så tar det lite tid. Jag hade iallafall velat skriva tidigare i veckan om att söka högskolan, men det är försent nu till den ordinarie anmälan, dock tar en del kurser emot sen anmälan. Sen har jag återigen en hysterisk arbetsvecka, men jag räknar ner dagarna till HÖSTLOV då jag har SEMESTER. Underbart!

Ha en fin dag!

 

Tiden bara går och går……

eller snarare flyger fram. Men på samma gång tycks tiden stå still, konstigt nog?

Jag längtar efter nyår då jag ska gå ner i tid :-) och jag läääängtar så efter höstlovet, har nog aldrig behövt det så mycket som jag gör i år.

Men jag har iallafall lite tid just nu att sitta här vid datorn och ge ett livstecken ifrån mig, och dricka varm choklad och käka Macadamianötter (oväntat god kombo faktiskt!) innan jag strax ska slänga mig iväg till jobbet  för em/tidig kvällsskiftet :-)

Konstigt det här att man faktiskt träffar (och kanske t. om känner bättre?) sina arbetskamrater mer än man träffar sin familj. Det ska det snart bli ändring på!

Tänk kärlek

Tycker att det är så många som skulle behöva lite mer kärlek just nu. Många är väldigt sura och inte så trevliga mot andra. Önskar så att vi kunde stanna upp och fråga vad som fattas, men så gör man ju inte i Sverige idag. Kanske man ändå skulle kunna visa lite mer kärlek, respekt och hänsyn till varandra.

Tänk om alla kunde svara ja på dessa frågor varje dag; Har jag hjälpt någon idag? Har jag gjort vägen lättare att vandra för någon annan idag?

Tur att det snart är höstlov – jag tror vi är många som behöver det.

Tänk kärlek – så kommer vi alla få det lättare :-)

(Just uttrycket tänk kärlek är väl universellt och jag vet inte var det kommer ifrån från första början, själv har jag fått lära mig det av en fin kvinna som hette Ulrika. Hon finns inte längre bland oss här på jorden, cancern tog henne alldeles för tidigt, men hon lever kvar när vi sprider hennes speciella uttryck)

 

Planer och sånt där……

Alla har vi väl våra planer på hur framtiden ska/bör se ut? Jag också. Det är nämligen mycket roligare att jobba om man har en medveten plan vad man ska använda pengarna till, som t. ex mat och hyra,  eller för att bli hemmamamma igen :-) och jag som helst vill vara hemma får en rimlig förklaring till alla timmar jag måste vara borta på jobb. Detta är kanske en lite annorlunda inställning till förvärvsarbete, de flesta brukar säga att man jobbar för att man måste. Jag måste också just nu, men jag jobbar för att jag vill uppfylla ett annat mål.

Planen var från början att jag skulle jobba färdigt på mitt heltidsvik som tar slut vid nyår. Sen skulle jag ägna våren åt Lillan och åt att plugga deltid som tidigare. Som det ser ut nu blir ju mitt vik. förlängt minst med halvtid och kanske upp till heltid om jag även får den delen som jag eg. inte är utbildad för. Det gäller för våren. Till hösten kanske det fortfarande finns 50 % jobb kvar åt mig. Eftersom jag trivs så bra och arbetsgivaren ev. gör den här speciallösningen bara för mig så kommer jag stanna kvar så länge jag får. Men senast till hösten – troligen till sommaren blir det max deltid. Eller så blir det hemmavarande och plugg till hösten. När man är vikarie får man ju vara lite flexibel och se hur den ordinarie vill ha det. Det löser sig, allt löser sig! :-)

Under alla de här månaderna som jag jobbat har vi lagt undan lite sparpengar, jag har bl. a sparat allt mitt ob för att kunna leva på när jag blir hemma igen. Planen är också att pappa ska jobba mindre och ta en dag ledigt i veckan som tidigare. Just nu jobbar ju han på två jobb och går en utbildning och det är lite för mycket känner vi som värderar tiden så högt.

Hur det blir med förskolan för Lillan får vi se, jobbar jag deltid får hon gå deltid, pluggar jag kan hon vara hemma. Hon vill helst vara hemma med mig även om det går lite bättre på förskolan nu. Samtidigt så är ju alla jämnåriga i barnomsorg nu och på Öppna Förskolan är det nästan bara mindre barn.

Men jag vill vara med! Jag vill inte upptäcka en vacker dag att den lilla handen i min plötsligt är stor utan att jag märkte hur det gick till!

 

 

Egentid, balans och sånt där

Livet rinner på så fort nu i dessa dagar. Dessutom har jag fått två budskap till mig, och de är lite motsägelsefulla. Det ena är att jag iallafall nästa termin har MINST 50% jobb, troligen mer eftersom det behövs en vikarie på ett annat ställe också. Det är ju bra såklart, men jag sa iallafall till arbetsgivaren att jag tycker heltid är för mycket, men på samma gång trivs jag så bra och har roligt, och tror att jag behöver pengarna så att jag kan vara hemma nästa höst istället……

Samtidigt har min man fått erbjudande om att gå en bra, och säkerligen användbar utbildning på sitt ena jobb, men det är bara det att den ligger på lördagar…….

På hemmafronten är det fullt upp, jag vill ju gärna fortsätta som tidigare med att umgås så mycket det bara går med mina barn, baka vårt bröd, laga vår egen mat, ta hand om trädgården, hunden, renovera huset, och kanske hinna träffa lite vänner däremellan.

Ungarna har fått fler aktiviteter och jag vet inte riktigt hur det gick till, men helt plötsligt kommer de och frågar om de får börja på nåt och då är det så svårt att säga nej. Nu är det sport, simskola, instrument och scouter för fulla muggar här.Tack och lov kan flera barn gå på samma aktivitet så att skjutsandet minskar, och Storkillen får spela piano på skoltid.

På samma dag som jag fick veta att mitt vik blir förlängt kom det andra budskapet från nån som jag anser som ett proffs och lite av en mentor i mitt yrke. Han sa: det kanske är dags att du börjar prioritera dig själv nu, och att du tar hand om dig själv, det är viktigt eftersom du verkar så stressad, och du behöver ju tänka på det så att du inte går i väggen igen.

Hm…..viktiga ord, men jag bara undrar – när ska jag ha tid med det?  ;-)

Ser fram emot en lugnare vår och en ännu gladare och lugnare höst nästa år. Men jag ska tänka på vad han sa och jag ska komma ihåg att det är NU idag jag lever HÄR.

Nu åker vi iallafall till mormor och morfar hela högen och vilar lite där.

Blir mitt liv rikare av att dammråttorna försvinner?

Ja, det återstår ju att se. Hälsan för oss alla kanske blir bättre? En sak som iallafall gör städning och annat rikare och bättre är ju om man har bra redskap. Se här vad en väldigt generös människa skänkt till oss. Tack så otroligt jättemycket!!!Jag hade tänkt den kunde stå nere i tvättstugan i källaren för att jag ska slippa släpa den stora dammsugaren upp och ner.

Jag ska berätta sen om livet blev rikare tack vare denna manick ;-)

Fast jag skulle också

kunna tänka mig att glida runt i dessa på en varm strand på Bali, Maldiverna, Indien eller dylikt, samtidigt som jag smuttar på en fruktjuice. Det skulle inte vara så tokigt alls när jag tänker efter. Idag har vi så varmt att man faktiskt kan gå runt i dessa gamla trotjänare. Nästan det enda tråkiga med hösten, tycker jag är att man måste sätta på sig strumpor och skor igen.

Lite nervöst nu……Storkillen redo för ett stort steg

Han ska om några minuter själv få cykla till innebandyträningen. Och jag tror det pirrar i både hans och min mage.

Det är i en sporthall nån kilometer från oss, och han har tjatat länge om detta. Hela eftermiddagen har han funderat om det är dags att åka nu, han har packat grejerna 2 timmar i förväg (nåt som aldrig händer annars, snarare 2 minuter innan, efter tjat), och han vankar runt här och väntar och väntar.

Han går ju ändå i trean nu och många av hans klasskompisar går hem själva efter skolan, de har inte ens fritis längre.

Men jag, jag tycker det är svårt att veta när det är dags att släppa efter ännu lite till. Att ge ännu lite mer frihet.  Jag tycker ju fortfarande att han är så liten, så liten. Fast jag vet att jag behöver låta honom flyga lite själv ibland, och jag vet ju att han är en redig kille.

Ingen av mina andra vänner här på orten har barn som är lika gammal som mitt äldsta och därför blir det så svårt att fråga någon om råd. Mina föräldrar var ganska generösa med att ge mig frihet, jag var i skogen och vid vattnet ensam, gick till affären redan som riktigt ung, men det var ju andra tider då. Både vad gäller människor och trafiken.

Undrar om mamma kan följa efter på lagom avstånd i bil och se till att han kommer rätt?

Lediga dagar och fullt hus!

Lediga dagar har jag som skrivet haft i helgen, och har ända tills imorrn eftermiddag :-) Det är så skönt, jag behövde verkligen få några såna här dagar att bara skrota runt på. Att det dessutom är underbart höstväder är en bonus. Idag har man kunnat gå i shorts.

Det var nästan tur att jag valde att baka kanelbullar på fredagskvällen för på lördagen samlades ett helt gäng människor i vårt lilla lilla kök. Sånt tycker jag är mysigt och jag försöker jobba mer och mer på att lära mig att folk kan få komma och hälsa på mig trots att det står fullt med disk på bänken och att golven inte är perfekt skurade, och att ev. dammråttor ligger kvar där de byggt bo. Jag tänker att någon måste börja våga. För skulle folk bara få komma hit när huset är tipptopp, ja då skulle det dröja innan vi fick besök!

På söndagen kändes det som jag öppnat fritidsgård här då inte mindre än 4 killar hittat hit för att leka med mina killar. Och så Lilltösen till detta som blankt struntar i om hon får vara med eller ej, hon går bara in och tar plats! Det gillar jag, för jag vill att alla ska få vara med så mycket som det går. Men 7 barn på en gång var en liten utmaning, men det gick!

Och varför en omotiverad bild på hamburgerbröd? Jo, jag är ju sån som tydligen vilar och kopplar av bäst när jag bakar eller fixar i köket, så jag testade att för första gången nånsin baka hamburgerbröd, som jag gjorde på dinkelmjöl. Recept följer en annan dag, men det blev gott och t.om de flesta barnen åt .-)

Helgen har också innehållit marknadsbesök i dagarna två, samt läsning av en hel bok (!) som inte hade med jobbet att göra – men jag fick anstränga mig för att få läsa den.

En jättefin helg! Hoppas er helg också var bra!