Skolstart, redo för nya tag!?

Så här lätt hoppas jag det ska gå för mina killar i skolan detta läsår!

Med vind i seglen och/eller som en motorbåt som fräser fram på en fantastiskt fin Mälare.

Idag har det börjat, det är alltid som en liten fest på vår skola när barnen börjar, mammorna (för konstigt nog är vi alltid bara mammor) står och hänger i klasar längs med hyllorna. Och vi har så fina fröknar som tycker att det hör till att vi är med så här i början. Jag har ju följt en del barn ända från förskolan så de brukar ju prata med mig, och idag kom tjejerna och visade sina nya pennfack och annat. Och jag blev så sugen på att få börja skolan jag med! Med sprillans nya pennor, få rita nya lappar som ska dekorera skåp och lådor, och förväntan över vad jag ska få lära mig. Fick jag bara börja om med Lillkillens (och tidigare Storkillens) fröken så tror jag att min skolgång skulle bli helt suverän! Jag är så tacksam över att hon finns!!!!!!

Storkillen bytte fröken och klass idag, han har börjat 3 – an. Det var dags, han hade vuxit ur småbarnsklassen, och ändå kan jag känna att det är lite vemodigt för att tiden går så fort!

Vi var annars inte så  välplanerade innan vi kom iväg, vi levde visst fortfarande kvar i sommarlovs -segandet. Killarna har 2 pennfack var, varav inga stod att finna i morse. Jag mår fortfarande väldigt illa på mornarna (vad nu det ska vara bra för) så jag kunde faktiskt inte hjälpa till att leta. Men vi kommer att komma ikapp!

En stor och viktig dag som jag är glad över att jag fick dela med mina barn, och mina medmammor. Mycket förändringar på skolan, många nya lärare men jag hoppas det nu kommer bli riktigt, riktigt bra!

Hoppas era barn också haft en fin skolstart och att deras läsår kommer bli alldeles extra bra!

Astrid Lindgrens Värld

Vi har hunnit med lite iallafall:

Vi var på Astrid Lindgrens Värld, helt underbart mysigt. Jag hade aldrig varit där, men killarna var där med pappa en gång när de var små. Det var så roligt att få visa Lilltösen Villa Villerkulla – hon är nämligen som de flesta småtjejer helt Pippifrälst. Killarna och jag var inne i Mattisborgen i flera omgångar och jag kände att det är dags att introducera Ronja för Lillkillen. Ett kärt återseende för mig var Saltkråkan! Där åkte man i ett litet tåg i en utställning och såg scener från denna gamla favorit. Killarna var dock inte lika imponerade.

Roligt var också att alla skådespelare var på plats och att det fanns många olika shower att se. Vi hann med tre stycken, Pippi  – där hela Hoppetossa kom seglandes, Emil med huvudet i soppskålen och massa sång och musik, samt en allsång med Kling och Klang. Allt oerhört proffsigt framfört! Sen gick skådespelarna runt i parken så vi träffade både Rasmus på luffen och alla från Madicken.

Det bästa var att vi var där på Rädda Barnens  medlemsdag! Vilket var ett oerhört generöst erbjudande! Vi gick in gratis i parken hela familjen, och barnen fick solhattar och pins och ballonger. Det gäller för alla medlemmar, är man medlem så gör man inte bara nytta utan man får dessutom en dag på ALV. Detta har man haft i flera år, men vi har aldrig haft tillfälle att åka tidigare,  och jag antar att det kommer att fortsätta.

Farmor och farfar bor i närheten så vi sov över där och fick träffa dem under helgen. Dessutom hade farfar lämnat ett generöst erbjudande till barnen att handla för (och tur var väl det så dyrt det som det var i ALV – butikerna) så vi kom hem med en lergök som Storkillen köpt, den tjockaste boken i hela affären (Karlsson på taket), till Lillkillen som nästan läser en bok om dagen. Den här tog en vecka. Och en Pippiplånbok till Lilltösen.

Sen ville killarna stanna kvar hos farmor och farfar så det fick dom. Vi vuxna skulle ju tillbaka  hem och jobba. Kändes lite tomt men alldeles mysigt att få vara två vuxna och ett barn. Förstår inte varför man tyckte det var lite jobbigt när man hade ett  barn, dvs Storkillen? Jag säger som Martina Haag – att bara ha ett barn med sig är ju som om man hade en liten hamster eller nåt :-) Fast jag vill nog hellre ha många barn omkring mig. Så det blev en del telefonsamtal från mamma under dessa dagar.  Och de var väldigt efterlängtade när de väl kom hem, killarna. De var nöjda med sin start på sommarlovet, och fritis fick det bli bara en dag innan de fick helt ledigt. Nu får de vara lediga ända till skolan börjar – förstå vilken lyx!

 

Back again!

Nu när det är sommar (?) har visst jag också, precis som många andra bloggar drabbats av bloggtorka. Det är ingenting att göra åt, precis som i livet i övrigt har man såna perioder och det får väl vara så då. Man kan inte alltid vara på topp, vare sig i livet eller i sin kreativitet. Iallafall jag som har ett ganska kreativt arbete, behöver få känna att skrivandet kommer av lust och inte av tvång på fritiden.

Nu har jag iallafall äntligen fått semester, det var en hysterisk period innan. Jag hade glömt bort att innan man får vara ledig ”måste” man tömma sitt skrivbord och göra allt det där man inte hunnit.

Nu ska jag försöka hitta tillbaka till mitt hemmamammalugn och vi ska försöka ta vara på vår tid tillsammans.

Tack för att vi får semester i det här landet. Helt fantastiskt också att man får mer betalt när man har semester och alltså är ledig än vad man får när man jobbar (jag tänker på semesterersättningen) DET är verkligen en sak att gilla! Det skulle jag lugnt kunna vänja mig vid :-)

 

 

 

Tjejtillsammansdag

Är så tacksam över att jag fått två lediga dagar i rad här, lite oväntat.

Jag ska egentligen vila upp mig inför en stor och krävande arbetsinsats som kommer att ta precis hela helgen i anspråk. Maken tyckte jag skulle lämnat Lilltösen på dagis för att dels hinna förbereda det som behöver förberedas och dels hinna vila. I förväg. Jag vet inte ens hur man vilar i förväg. Men vad jag vet är att jag inte kan vila om Lilltösen är på dagis när hon kan vara med mig istället. Pojkarna går ju i skolan och har ju sitt annars hade jag självklart tagit hem dem också. Fast jag tror inte att det är giltig frånvaro att vara hemma för att mamma längtar så efter sina barn…………………

Förberedelserna kan jag göra på jobbet imorrn, och annars får jag väl ta av min sömn. För jag vill vara tillsammans och ta vara på varenda minut. Tiden med barnen blir så oerhört dyrbar när man har begränsat med tid.

Förresten tackade vi nej till en fest på dagis bara för att hela familjen inte fick vara med. Det var svårt att få förståelse för, men som sagt när man träffas så lite som vi gör just nu då vill vi vara tillsammans.

Mors dag har vi ju firat också

Det glömde jag ju skriva!

Jag jobbade på förmiddagen och kvällen men var faktiskt hemma på eftermiddagen. Eftersom ingen orkade gå upp på söndag morgon innan jag for till jobbet så fick det bli eftermiddagsfika istället för frukost på sängen och det funkade alldeles utmärkt det med!

Av lillkillen fick jag en ring som han tillverkat av en tändsticksask (!) – påhittigheten är det inget fel på – och av storkillen och alla de andra fick jag en sockerkaka han/de bakat;

Prylar har jag alldeles tillräckligt av, jag tyckte omsorgerna om mig och bara det att vi fick vara tillsammans innan alla for på lite olika håll – till jobb och till kompisar – var guld värt!

Jag är så otroligt tacksam och stolt över att jag fick bli mamma till de här barnen!!!!!!

Några av livets euforiska högtider

Har vi hunnit med de senaste veckorna.

Först var det ju kungligt dop och det firade vi med tårta. Köpt denna gång och inte som när prinsessan föddes. Lilltösen var dock snäll och lånade ut en av sina egna doptårteprydnader. Dottern min tror att sån här prinsesstårta heter Estelletårta numera och det är ju så rätt så :-)

Sen har vi varit på ett jättefint bröllop, där vi verkligen fick fira kärleken och livet och livet som återvänder då brudgummen varit svårt sjuk i cancer men nu är på väg tillbaka. Så otroligt fantastiskt att få vara en del av denna viktiga dag för dem!

(bild lånad från clipart)

Och så har en efterlängtad bebis landat i bekantskapskretsen! Så otroligt fantastiskt det med, eftersom det varit mycket sorg och nervös oro innan denna bebis verkligen landade här. Det blev en kille som mår bra och vägde nästan 4300 gram! Här har jag fått gå med nästan hela vägen, det känns som om jag också varit medgravid då jag vetat om det hela ända sen v. 6.

(också lånad från clipart!)

Tänk vad mycket fint vi varit med om, och jag gillar verkligen tanken på att fira – det gör livet rikare. Vi borde fira livet ännu mycket mer!

Ja, sen var det ju ännu en anledning att fira när Sverige gick och vann hela ESC! Grattis Loreen!

(också clipart)

Fast killarna var besvikna över att inte Sean Banan vann. Det är inte jag kan jag ju säga, jag tycker Loreen var otroligt proffsig.

Tack för allt vi har haft anledning att fira!

 

Födelsedagsfirande

Har jag ju som sagt hunnit med lite grann i helgen. Kolla vilken fantastisk mocka-marängtårta en av mina fina vänner i byn kom med! Bilden gör den inte riktigt rättvisa eftersom den var stor som ett dasslock :-) och ojojoj vad vi har mumsat denna.  Två saker som var riktig tur: 1, den går att frysa – så halva tårtan är sparad och på så sätt kan vi njuta vid fler tillfällen – hurrahurra! och 2, i måndags hade vi måndagsmiddagsfamiljen här som hjälpte till att äta upp delar av den. Hur konstigt det än låter – med tanke på att den innehåller kaffe – så är det här en riktig barnfavorit!

Så tack finaste E som kom med den här och gjorde även årets födelsedag (året efter jag ”nollat”) till ett fint minne.

Veckans andra tack: pappa

Min pappa har åkt ut och in på sjukhus de senaste veckorna utan att man riktigt vet vad det är som är fel. Ännu har vi inte fått några provsvar så det känns kanske lite konstigt att skriva tack ännu, men jag vill tacka för att han äntligen, äääääääntligen får hjälp och att någon till slut lyssnar på honom.

Nu håller vi alla tummar för att det ska bli bra besked! Och han mår faktiskt bättre nu, det akuta tillståndet har gått över.

Veckans tack; ännu ett år

har gått och jag har precis fått fira födelsedag igen. Eller fira och fira, jag jobbade till kl. 21 så det blev inte så mycket firat. Men jag blev väckt av lite skönsång av familjen och så fick jag en smörgåstårta. Den hann vi tyvärr inte ta nån bild på innan vi slukade den. I vanliga fall brukar det bara var jag som äter smörgåstårta, barnen gillar vanligtvis inte och maken kör ju LCHF. Så jag hade tänkt jag skulle ha den själv både till lunch och frukost dan därpå – jag tycker nämligen det är så gott när den fått stå och kladda till sig lite. Men just denna dag bestämde sig både Lillkillen och Lilltösen för att de tyckte väldigt mycket om smörgåstårta. Och ok då, jag fick väl dela med mig ;-)

Dagen innan hade jag och Lilltösen gjort en Herrgårdstårta (även kallad Pinocchiotårta) som på bilden och hon hjälpte mig att vispa marängen. Samtidigt som hon krävde att få veta exakt HUR de såsiga äggvitorna kunde bli till vitt ”klister”…..hm…..ja, den här varföråldern har sina sidor :-)

I helgen hoppas jag att jag ska få min present. Jag längtar så!

En annan dimension som kommit in i mitt liv sen olyckan är att jag är så oerhört extra tacksam över allt jag faktiskt får uppleva. Jag blir lite rörd när jag tänker på att jag fick vara med om ännu en födelsedag. För nu minns jag lite mer och kommer ihåg att jag tänkte när jag ramlat att – det kan ju inte vara slut redan? Det kan ju inte sluta så här.……

och det gjorde det ju inte, tack och lov. Men då får såna här små högtidsdagar ett extra innehåll. Detta behöver jag visst återkomma till lite då och då.

Sen tog jag med resten av Herrgårdstårtan till jobbet och blev ordentligt firad där. Det var riktigt trevligt!

Veckans tack!

Att jag har fått vila ut från jobbet genom att vara ledig i tre dagar i sträck.

Det var välbehövligt, jag gjorde inte många knop. Ja, iofs städade jag huset, tvättade en bautatvätt och handlade och hälsade på goda vänner en eftermiddag. Men ändå. Det var omväxling från jobbet och stressen där.

Jag håller på att lära mig att även jag får och måste vila ibland. Det går sakta men säkert framåt. Tack för det!

Glad påsk!

vill jag önska er allihop! Jag är tacksam över att vi får vara tillsammans idag familjen och jag, och att farmor och farfar är här! :-) Superrroligt!!!

Snart ska vi äta påskbord och sen ska jag gömma påskägg i trädgården för trots att vi har snö (!) så är vädret fantastiskt fint. I år blir det även varsin liten påskpresent till barnen – det är de sannerligen inte bortskämda med. Påsken är så skön tycker jag för det finns inte så mycket förväntningar, man får ta det lugnt om man känner för det, och göra lite som man vill.

Hoppas ni andra får en skön påskhelg med mycket av allt ni vill ha!

 

Veckans tack!

Jag är så tacksam att det går så bra att jobba, trots att det är tusen detaljer att hålla i huvudet och trots att jag är en aning ringrostig – och förvirrad……

Mina arbetskamrater är jättetrevliga och måna om att alla ska ha det bra :-) och det känns fantastiskt att få vara en del av det gänget.

Sen att jag ändå helst vill ha mer tid med familjen det har ingenting med vare sig arbetet eller arbetskompisarna att göra

Hamstrare

(en sån här kyl skulle man ha! bild lånad från smegs katalog)

Jag sitter här och tänker med tacksamhet på att jag hade hamstrat så pass mycket mat att vi klarade oss i de tre månaderna jag inte hade nån inkomst. Precis som varje husmor med självaktning ;-) så känner jag mig lugn i magen när jag vet att förråden är välfyllda. Det kan vara så enkelt som att köpa några extra konservburkar tomatkross att ha på lager när man ändå handlar. Eller handla när det är extrapris och sen frysa ner och ta fram vid annat tillfälle. På sätt och vis är det en investering – i att man kan få mat även i framtiden trots en skral kassa. Sen får man ha lite fantasi också så att man kan slänga ihop nåt av det man hamstrat :-)

Nu är mina lager helt tömda på precis allting (utom röda vinbär och lite blåbär) så nu behöver jag börja bygga upp en liten matbuffert igen.

För att det verkligen ska bli en investering så gäller det såklart att man använder varorna också innan de blir för gamla, och att man köper sånt som man vet att man/kvinna/barnen gillar och kommer att äta – annars blir det ju ren förlust.

Veckans tack: Nya bekantskaper och testat nåt nytt

Den här veckan har innehållit så många nya möten med människor, och det är jag väldigt glad för.

Men det jag speciellt känner mig tacksam för är att jag orkade ta mig iväg på ett privat nöje på min fritid häromkvällen.

Egentligen hade jag ingen lust alls och orken tröt efter en hel arbetsdag. Tänkte nästan ringa och ställa in, men satte mig i alla fall i bilen och for i väg, med tanken att jag skulle åka hem tidigt.

Fast det gjorde jag inte och det är jag glad för. Istället fick jag lära känna 5 andra kvinnor på något så urkvinnligt och uråldrigt som ett symöte :-)

Jätteroligt, skrattade hela kvällen och åkte hem med en sån där riktigt varm och härlig myskänsla i magen. Vilka härliga, fina, lättpratade människor!

Ser redan fram emot nästa möte och ska ju självklart  vara med då!

Roligt att testa nåt nytt, dock blev det inte så mycket hantverkat av undertecknad :-)

Veckans tack: kvinnodagen

och särskilt vill jag tacka för att jag råkade födas till kvinna i Sverige!

Det finns betydligt värre länder att vara kvinna i.

Tack för att jag är fri att söka utbildning, jobb, politisk och religiös tillhörighet precis som jag vill och har lust till.

Tack för att jag har rösträtt och får göra min röst hörd om jag känner för det!

Tack för att jag fick välja själv vem jag skulle bilda familj med!

Värt att tänka på en sådan här dag och hoppas att det ska bli lika för alla våra medsystrar runt om i världen.

Tack också för alla starka kvinnor som har gått före och banat väg. Ta t. ex  Maria Montessori som var tvungen att gå in en särskild ingång på medicinska fakulteten när hon skulle studera till läkare……..

Jobbstart

När ni läser det här är jag på mitt nya jobb! ( = jag har alltså förinställt det här inlägget och börjar inte dag 1 med att sitta och privatsurfa på jobbet ;-)

Känns pirrigt att lämna hemmets trygga vrå och ge mig ut i arbetslivet igen efter allt som har varit, jag som är en f. d utbränd som nu ska komma igen.

Nu blir det ett föräldraledighetsvik året ut. Så att en medmamma i livet kan få vara hemma med sin nya bebis.

För mig blir det ett medel att testa min förmåga, jag mår ju faktiskt väldigt bra nuförtiden, och ett medel för att sedan kunna ägna mig åt det jag gillar mest – vara hemma med mina barn. Fast hur det ska se ut hädanefter har ännu inte riktigt utkristalliserat sig. Men vi kommer fortsätta downshifta och leva billigt för att spara undan pengar.

Det blir också ett mycket välkommet tillskott i hushållskassan och innebär att min make kan få tagga ner lite ett tag.

Kanske är det ett tecken att min fina favoritblomma Gerbera som jag inhandlat på ett visst stort möbelvaruhus helt mirakulöst har återuppstått och börjat blomma om med 2 nya blommor (något jag aldrig lyckats få en Gerbera att göra förut) just i dessa dagar när mitt arbetsliv ska börja blomstra igen?

Tack för möjligheten, tack för att jag fått tag på ett jobb (jag var på anställningsintervjun bara 2 veckor efter att jag smällt i huvudet så det var ju otroligt att det gick bra ändå) ! Tack för att jag kommer orka med det här jobbet!

Det här kommer bli bra!!!!!!

……men ni kan ju ändå få hålla tummarna……..

 

 

En annorlunda dag, ny början

(bild lånad från clipart)

Efter att ha hängt ihop med min dotter i nästan 4 år (om man räknar tiden hon låg i magen) har vi nu dessa dagar varit ifrån varandra hela arbetsdagarna. Dvs hon har gått och ”arbetat” på förskolan där hon har fått ett nytt liv utan mamma. Och jag har jobbat hemma med allt mitt plugg som jag måste få gjort innan jag börjar jobba nästa torsdag.

Storkillen har tidigare i veckan varit hemma med mig och det har haft sin charm det med, men tyvärr har han varit alldeles för trött av vattenkopporna för orka göra någonting.

Men så idag knatade de iväg till sitt alla tre och lämnade en förvirrad mamma med endast hunden som sällskap i huset. Det känns lite märkligt, det var ensamt vid matbordet och det kändes väldigt tomt att gå en hundpromenad utan barnvagn……

De finns ju såklart i mitt hjärta alla tre hela tiden, och jag vet att livet har sin gång och att barn växer upp och så där, men ändå….. så snart?

Jag är så tacksam över alla de här hemmaåren vi fått tillsammans, och säkert kommer det bli mer hemmatid, jag är så tacksam över att jag kunnat ta vara på det men nu är det en ny fas!

 

Veckans tack!

Min kreativitet!!!!!!

Jag är så tacksam och glad över att den är tillbaka och att mina tankevindlingar och associationsbanor fungerar igen. Det behövs eftersom jag ska börja jobba igen om 2 veckor.

Tack, skönt att den kom tillbaka och för att kreativiteten bara växer ju mer man använder den!

En av de vackraste dagarna livet ger

Av olika anledningar har förskolestarten för dottern skjutits upp en vecka. Då fick vi några extradagar tillsammans. Jag vet inte vad det är med mig men när det är jättekallt ute och solen skiner in i mitt kök blir jag väldigt baksugen.

Så dottern och jag satte en deg och bakade några av de godaste småfrallorna jag nånsin ätit.

Där i köket rullandes en degboll med min dotter mjölandes och bakandes vid min sida, solen skinandes i ansiktet och medan bröddoften spred sig i köket kände jag återigen en sån närvaro och sån lycka att det nästan gjorde ont.

Tänk att jag får alla de här vanliga, vackra  vardagarna, alla de här ögonblicken som gåvor och att jag äntligen äntligen har vett att ta vara på dem! Tack!

Dagens tack

Känner att jag är på banan igen ;-)

Dagens tack: Att jag till slut efter många om och men fick ut min ena öronpropp som jag verkade  ha tryckt in ordentligt!!! Såg framför mig hur jag skulle bli byns samtalsämne om jag ringde till Vårdcentralen för att be att få en öronpropp utopererad. Nu behövde jag inte det, toppen och tack så mycket!