Matbudgeten

(bild lånad från clipart)

Har nu summerat nästan hela matbudgeten för 20 sept – 19 okt. Och det har blivit en förbättring men fortfarande ligger vi högre än vi gjorde när jag var hemmamamma. Vi har iallafall sänkt från över 8000 spänn till knappt 6000. Jag tycker fortfarande det är för mycket, men då får man tänka på att vi handlat nästan allt ekologiskt som varit möjligt att handla ekologiskt. Önskar så att ekologiskt kunde få vara det billigaste alternativet och inte som nu – lyxvaror.

Men skönt att få totalkoll på budgeten igen, och det visar sig ju att här finns det ju marginaler att göra nåt med om man vill det. T .ex bli bättre på att komma ihåg sin matlåda till jobbet så man slipper springa ut och handla :-)

 

Städa i trädgården

är det väl också dags för? Jag är glad att jag inte hade tänkt mig bli självförsörjande på grönsaker denna sommar – det har varit väldigt klen skörd. Och av det lilla som kom upp var det inte mycket jag hann rädda undan sniglarnas framfart. Frågan är om det ens är lönt att hålla på? Det finns ju tackolov grönsaker att handla i affären. Men samtidigt älskar jag ju att odla själv, och jag gillar tanken på att kunna odla mat. Fast då vill jag ju ha den själv och inte bjuda snyltgäster ;-)

Ser man till det ekonomiska och till arbetsinsatsen har det varit ren förlust, detta var inget spartips!

Snart är det jul

Haha, nu tror ni inte jag är riktigt klok! Vi har ju knappt lämnat sommaren bakom oss.  Men klok är just det jag är :-)

Det är nu den som vill leva billigare har sin chans. Nu har många leksaksaffärer rea, både på nätet och de fysiska. När vi var hos mormor och morfar förra helgen så sprang jag in på leksaksaffären och shoppade några spel och pussel för halva priset, och så hade jag turen att hitta några såna där pyttesmå djur för 20 :-/paketet – de hade kostat 199:- innan. Tror just den serien skulle utgå ur sortimentet, men sånt bryr sig ju inte Lillan om. Nästan alla julklappar till Lillan är färdiga. I september. Hurra! :-)   Det är bra för dels är det som sagt billigare nu, och dels är det skönt att inte ha alla julklappsinköp kvar i december. Särskilt för mig som tydligen ska jobba både jul och nyår och räknar med en intensiv december.

Om man tycker det är jobbigt med utgifterna till jul kan man ju göra som jag och lägga undan en slant varje månad året runt så att det finns en julbudget.

Den som vill fira jul och planera och verkligen städa heeeeeela sin bostad innan kan följa den här planen; http://christmas.organizedhome.com/holiday-grand-plan/plan-calendar-2012

Jag tror jag hoppar att följa den, men den är lite rolig iallafall.

Jag längtar lite nu faktiskt, jag älskar julen!

Planer och sånt där……

Alla har vi väl våra planer på hur framtiden ska/bör se ut? Jag också. Det är nämligen mycket roligare att jobba om man har en medveten plan vad man ska använda pengarna till, som t. ex mat och hyra,  eller för att bli hemmamamma igen :-) och jag som helst vill vara hemma får en rimlig förklaring till alla timmar jag måste vara borta på jobb. Detta är kanske en lite annorlunda inställning till förvärvsarbete, de flesta brukar säga att man jobbar för att man måste. Jag måste också just nu, men jag jobbar för att jag vill uppfylla ett annat mål.

Planen var från början att jag skulle jobba färdigt på mitt heltidsvik som tar slut vid nyår. Sen skulle jag ägna våren åt Lillan och åt att plugga deltid som tidigare. Som det ser ut nu blir ju mitt vik. förlängt minst med halvtid och kanske upp till heltid om jag även får den delen som jag eg. inte är utbildad för. Det gäller för våren. Till hösten kanske det fortfarande finns 50 % jobb kvar åt mig. Eftersom jag trivs så bra och arbetsgivaren ev. gör den här speciallösningen bara för mig så kommer jag stanna kvar så länge jag får. Men senast till hösten – troligen till sommaren blir det max deltid. Eller så blir det hemmavarande och plugg till hösten. När man är vikarie får man ju vara lite flexibel och se hur den ordinarie vill ha det. Det löser sig, allt löser sig! :-)

Under alla de här månaderna som jag jobbat har vi lagt undan lite sparpengar, jag har bl. a sparat allt mitt ob för att kunna leva på när jag blir hemma igen. Planen är också att pappa ska jobba mindre och ta en dag ledigt i veckan som tidigare. Just nu jobbar ju han på två jobb och går en utbildning och det är lite för mycket känner vi som värderar tiden så högt.

Hur det blir med förskolan för Lillan får vi se, jobbar jag deltid får hon gå deltid, pluggar jag kan hon vara hemma. Hon vill helst vara hemma med mig även om det går lite bättre på förskolan nu. Samtidigt så är ju alla jämnåriga i barnomsorg nu och på Öppna Förskolan är det nästan bara mindre barn.

Men jag vill vara med! Jag vill inte upptäcka en vacker dag att den lilla handen i min plötsligt är stor utan att jag märkte hur det gick till!

 

 

Ordning och reda

(bild lånad från clipart)

Nu har jag tagit mig i kragen och gjort inte mindre än 2 ”kassaböcker”. Den ena sitter på kylskåpet – det verkar vara enda chansen för att vi ska kunna se nånting i den här familjen. Och den andra sitter i min I-fån. Har man nu en sån avancerad leksak (vilket jag inte skulle ha haft om jag inte jobbat) ska man väl använda den till nåt nyttigt. Jag hittade en app som heter ”Mina utgifter” och den verkar faktiskt riktigt bra. Man kan få sina utgifter uppstaplade i diagram och det gillar jag för då blir det mer begripligt hur mycket man gör av med och hur mycket man har kvar. Bra för barnen som jag tänker få med mig i matbudgeten. Ja alltså inte för att äta upp :-) utan kring tänket hur man handlar vettigt och sparar klokt.

Storkillen och jag gjorde en veckomeny också och skickade till pappan som var i affären. Nu har vi en plan och då får vi koll. Det blir bra det här!

Har man inte I-fån kanske det finns motsvarande app för android, annars finns bra verktyg på internet t. ex här: smartbudget.se

Stress är inte bra för din ekonomi!

Ja, alla vet väl att negativ stress är inte är bra överhuvudtaget. Men när man lever ett stressat liv så sätter det spår också i ekonomin, åtminstone om man fått en hel del mer pengar att röra sig med. Det har jag alltid hävdat att; har man mer pengar gör man också av med mer.

Nu ska jag bjuda på lite hur stressen påverkat vår ekonomi den senaste månaden. Ni tror kanske att jag är så där alltigenom superpräktig och organiserad hela tiden, och det var jag ju så länge jag  var hemmamamma och det fanns tid. Men nu, när vi ska försöka kombinera ihop 3 jobb (!) + en vidareutbildning för maken med Företaget Familjen då händer det tydligen saker.

Vi satt och gick igenom förra månadens utgifter, gubben och jag, och döm om min förvåning och stilla lilla chock som jag fick när jag såg att matkontot var på 8000 spänn!!!!!

Alltså lite mer än hälften än vad det gick på förut.

Hur kan det komma sig? Jo, dels tror jag vi kostat på oss mer, vi har unnat oss lyxen av att köpa mer ekologiskt och finare kvalité på maten, och det är klart att smakar det så kostar det. Men sen har vi nog också vid flera tillfällen än tidigare inte orkat laga mat så vi har handlat på pizzerian o dyl. Med i beräkningen måste vi också ta att jag varit gravid och illamående (och illamåendet har ju hållit i sig riktigt länge, även efter det att jag inte  var gravid längre) och därmed har jag haft många idéer om vad jag velat/kunnat äta.

Som med allt annat så handlar det om att ha kontroll och planera. Jag har visst tappat lite av detta, och när man jobbar intensivt så orkar man inte sitta och läsa igenom all reklam, och ffa har man inte tid att åka runt till flera olika affärer, man orkar inte göra matlistor och man köper bara det man råkar vara sugen på/få syn på i butiken.

Det bästa är ju att nu har jag ju upptäckt hur det ligger till så nu kan jag göra nånting åt det! Nu har vi börjat skriva på en lista på kylskåpet vad var och en handlar för och då får vi en överblick och sen ser vi hur mycket det är kvar i budgeten. Kanske trist, men det enda sättet för oss att inte få ett skenande matkonto.

Meningen var ju att jag skulle jobba och lägga undan pengar till mer hemmavistelse, inte att jag skulle öka våra utgifter med motsvarande inkomst :-)

 

 

Föräldralön

Vore väl käckt om det fanns, tycker jag.

I boken Kulor, cash och kosing som jag skrev om igår, rekommenderas att man såväl som kvinna max minskar sin arbetstid om man förvärvsarbetar till 90 %. Detta för att inte behöva överleva på väldigt låg pension på äldre dar.

Men jag vill ju minska min tid betydligt mer. Det är ju nu barnen är här hos mig, det är nu de är små. När jag är pensionär (och vem vet om jag ens lever då) så vill nog inte barnen hänga med mig längre……Tidigare har jag jobbat 80% ett tag, och det var ju bara arbetsgivarens vinst. Jag var nämligen tvungen att göra lika mycket som innan fast på kortare tid och med mindre lön…….Den lösningen kommer jag inte att prova igen om jag inte måste, och för mig räcker det inte med 4 timmar extra per vecka för att träffa mina barn.

Tänk när jag var hemma i alla år med barn, tänk vad jag sparade in åt vår kommun i förskoleavgifter. Vårdnadsbidraget var 3000:- och det är jättebra att det finns, såklart, men det är ju knappt en fjärdedel av vad en förskoleplats kostar per månad. Och min mans arbetsgivare tjänade ju på detta också, han behövde aldrig vabba – han kunde ställa upp på allt jobbet krävde av honom, därför att hemma fanns det någon som tog hand om barn och ruljangsen.

Jag tycker man borde införa föräldralön för den som tänker sig att vara hemmamamma. Så skulle man kunna få vara det åtminstone tills barnen börjar i skolan, inte bara till tre år som det är nu. Jag är så tacksam för att det gick ända till tre år såklart, men jag tycker att det kan bli ännu bättre. Föräldralön tror jag skulle rädda många äktenskap, och inte minst många föräldrar från att bli utbrända.

 

 

Downshifting bara för rika priviligierade lyxhustrur?

Fick återigen en tankeställare om det här med Downshifting när jag läste vad UnderbaraClara skrivit om det.

Är downshifting en lyx som bara vissa av oss kan välja? Måste man ha gift sig rikt för att vara hemmamamma?

Ja, på sätt och vis är det kanske så, för alla har inte möjligheten att välja. Är man ensamstående trebarnsmamma som går på ett undersköterskevikariat kanske på timmar i sjukvården, då kan man inte välja. Då måste man nog jobba så mycket som det går för att få allt att gå runt. Då är kortare dagar på förskolan för barnen inget alternativ.

Men jag tror, jag vill tro att det går, det har gått för oss, jag har skrivit om det förut här och här. Min man kan som bäst kanske hoppas på att komma upp i en lön på 27000:- /mån (det har ökat lite nu faktiskt, sen jag skrev i mars!) om 20 år, i slutet av sitt yrkesliv. Det är inte särskilt mycket pengar i lön nuförtiden, men ändå inte underst i löneligan. På en 80% lön av några tusenlappar mindre än det klarade vi oss hela familjen i 4 år (!) + några tusenlappar i föräldrapeng och senare vårdnadsbidrag.

Som med allt annat handlar det om att man får välja, när man har den lyxen att kunna välja. Jag var hemma i 4 år, och det är klart – vi kunde inte unna oss nya prylar eller dyra utlandsresor under den tiden, det fick vi välja bort. Men jag vann ändå högsta vinsten; jag fick vara tillsammans med mina barn länge när de var riktigt små! Det slår alla utlandsresor i världen.

Sen tror jag också att det handlar om att tänka out – of – the – box. Komma ifrån det här med jämförandet; men titta ingen annan är hemma länge med sina barn…..kommer inte alla andra tycka att vi är konstiga? Om vi inte åker till fjällen i år som klasskompisarna gör, vad kommer de andra tycka då. 

Jag är inte hemmamamma just för tillfället, jag har hoppat på ett hyfsat välavlönat vikariat, tillbaka i den karriär som jag trodde jag lämnat för gott. Men pengarna jag tjänar nu tar vi inte bara och skaffar en bättre bostad för, nyare bil, fler statusprylar. Nej, vi fortsätter på samma sätt att slow-motionrenovera vårt lilla hus, vi bor kvar på landet för vi vill bo billigt för att kunna ha ett ekonomiskt utrymme, och vi sparar pengarna så att jag ska kunna vara hemma igen och mannen gå ner i arbetstid. Det är inte för att vi är arbetsskygga, jag gillar mitt jobb, jag studerar och vill utveckla mig, men jag gillar mina barn och min familj och min tid, mitt NU ännu mer.

Jag talar bara för mig själv, andra är helt fria att göra sina val, men jag vill inte vakna upp om 20 år och inse att jag missat mina barns uppväxt. Jag tycker att barnen är meningen med livet, ska jag då jobba bort meningen med livet? De 4 åren jag varit hemma är den bästa investeringen vi gjort i vår familj.

För dig som vill downshifta vill jag bara ropa ett Lycka till!

 

Såna här har jag investerat i också

Jag ska ju ut och gå med jobbet igen, långt denna gång också. Förstår inte hur hurtiga de är på mitt jobb ;-) Men man får ju bra med motion på arbetstid iallafall. Ska man gå långt och få en fin upplevelse så är ju skodonen det allra viktigaste såklart. Dessa dojjor var verkligen som en större investering med tanke på priset. Nu hoppas jag på att en investering i högre kvalitet ska visa sig vara lönsam i längden, jag räknar med att dessa ska hålla in i nästa decennium iallafall. Skor är ett kapitel för sig, och särskilt barnskor. Där har jag alltid, trots min sparsamhet och mitt billiga leverne i övrigt, satsat på dyrare skor av bättre kvalitet.

 

Tips inför barnens födelsedagar

Image Thumbnail

Vi laddar för fullt inför Lillkillens födelsedagskalas på lördag! Dock har han inte önskat sig en Kittytårta – den gjorde jag förra året till Lilltösen. Vi har 2 barn som fyller i januari, varav den ena alldeles i början av månaden då pengar brukar vara en bristvara efter alla julhelger.

Vi har tre barn, alltså är det tre födelsedagar som ska firas. Oavsett när på året barnen fyller så är det självklart att de ska få en egen dag, och det är ju inte precis en överraskning för oss när det inträffar. Vi har ett månadssparande på ett särskilt present- och födelsedagskonto. Det förs över ett belopp via autogiro så vi saknar egentligen aldrig pengarna. Sen finns pengarna där (annars skulle vi bara spendera dem på annat) , till barnens födelsedagspresenter och även till små kalaspresenter när barnen blir bjudna på kalas. När vi har större födelsedagskalas kan det hända att vi behöver nalla lite av något annat konto men det brukar oftast jämna ut sig i slutet av året. Det blev en otrolig förbättring av dessa kalasutgifter när jag skaffade mig överblick genom specialkontot.

Jag tycker det är viktigt för barnen att lära sig att en önskelista inte är samma sak som en beställningslista. Blir ju liksom roligare när man får gissa vad man får. Min storkille är väl den som är mest” bortskämd” och har önskelistor som är 2 kilometer långa. Det skulle vi kanske bara klara om vi tog ett lån….och det är ju inget alternativ.

I år samlade vi till Lillkillens present som var ett Wii – spel. Annars brukar vi leta efter presenter  på loppisar och Ullared, och storkillen önskade sig bara pengar så det var ju lättare.
Ett annat bra tips om man inte hittar det man söker på loppisar och annat, är faktiskt att handla leksaker i januari eller på sommarrean och sen spara till respektive födelsedag. I januari är det  rea överallt, alla stora leksaksaffärer vill bli av med överskottet efter julhandeln.
De senaste åren har jag också varit mycket mer noga (och jag har slutat skämmas och känna mig som en tiggare) att berätta för släktingar EXAKT vad barnen önskar sig, även om de inte får allt på önskelistan.  Jag tycker ett bra råd jag fått är att samla på lite olika saker och berätta det för släktingar. Annars blir det lätt att man drunknar i tusentals olika prylar som ligger utspridda överallt. Man har kanske en pytteliten tågbana, lite lego, lite duplo, lite av varje. Visst är det själva tanken som räknas när det kommer till presenter, men jag har märkt att släktingarna uppskattar mycket mer nu om de kan få tips på vad de kan ge som barnen sen verkligen använder. Duplodjur och duplo samlar vi på till lillan, jag tror inte hon skulle bli gladare av att få en tionde docka. Lego, flexitrax och spel till Wii och vanliga spel samlar killarna på.

Ett helt kapitel för sig är ju barnkalasen. De kan bli hur dyra som helst. Tack och lov bor vi i en by där det inte finns så många möjligheter att ha specialkalas, men vi har själva varit bjudna till alla möjliga kombon av födelsedagskalas. Sist var barnen bjudna till Universeum och till Leos Lekland och det är ju fantastiskt. Själv brukar vi ha badkalas för Storkillen, men Lillkillen önskade inget sånt utan han ville bara vara hemma.  I badkalas ingår inträde till badet, hamburgare+festis (dock hade de svårt att hitta veganalternativ)+glass i priset per barn. Sen får man ta med sig vad som helst i tårt-/kak-/godisväg att bjuda på. Det blev ganska likvärdigt med de kalas vi bjuder på hemma. Plus att de är sysselsatta på ett helt annat sätt. Och man slipper städa :-) Och då ingick inträde till badet för 3 vuxna. Dessutom får man vara i simhallen hela dagen om man vill och orkar det.

Hemmakalasen brukar antingen bestå av korv + bröd, tårta och fiskdamm/godispåse eller en rejäl kakbuffé. Lillpojkens kalas kommer att innehålla muffins, kakor, mashmallows på pinne, och morots – och grönsaksstavar (enligt önskemål från honom!) samt godistårta på det och den obligatoriska fiskdammen/skattjakten. I år blir det skattjakt om vädret tillåter.

Vi brukar dekorera med ballonger och girlanger (som vi sparat på genom åren). Sen leker vi kanske några lekar, och så brukar de alltid vilja hoppa på vår stora studsmatta.

Ett annat tips är faktiskt att ha ett körschema. Bestäm hur länge kalaset ska hålla på och skriv ut det tydligt på inbjudan så att föräldrar hämtar då. Våra kalas brukar vara mellan 2- 2,5 timme långa, absolut inte mer för de små (man blir rätt trött själv också) Sen gör man ett tydligt schema när maten ska serveras, presentöppning, tårtan, fiskdammen/skattjakten så att man inte glömmer nånting. Det gäller att ha ett ganska fullt program för då hinner inte barnen bli uttråkade och börja slåss.

Ge presentöppnandet lite uppmärksamhet. Födelsedagsbarnet får lägga alla sina presenter på ett särskilt bord och vänta på att öppna dem, sen när alla gäster kommit samlar vi ihop alla barnen och leker flaskleken. Dvs alla barn sitter i en ring och man snurrar flaskan. När flaskan pekar på ett barn får det barnet berätta vad det heter och sen gå och hämta presenten och lämna över till födelsedagsbarnet. Då får alla se vad han/hon får och födelsedagsbarnet får tillfälle att tacka. Jag har läst om detta nånstans att föräldrar var oroliga för att barn skulle känna sig utpekade om de inte hade lika ”fin” present som någon annan, men vi har gjort det här ca 12 gånger nu och det har aldrig varit några problem.

På alla våra barnkalas har det kommit blandat med barn, dvs det har aldrig varit en och samma dagisgrupp utan vi har bjudit ihop barn från olika ställen. Det kan ju kännas lite läskigt när man är liten att komma själv då, så den här presentleken blir ett bra tillfälle att presentera sig. En vuxen är ju självklart med och kan säga t.ex jaha det här är Kalle som Storpojken känner från innebandyn el. dyl. Vi sätter alltid på en kanna kaffe och bjuder självklart de föräldrar som vill få stanna på fika också. Det brukar bli så bra så, en del stannar och andra inte.

Dessa år som hemmafru har jag blivit bätte på att göra allting själv. Bakat har jag alltid gjort men nu har jag börjat ge mig på tårtor också….med varierat resultat ska sägas smiley Förut köpte vi alltid från konditori, men det är dels dyrt, dels är det oerhört svårt att beräkna åtgången då de flesta små gäster faktiskt inte verkar vara så förtjusta i tårta, och på kondis är ju tårtorna redan måttbestämda så att säga.

Ja, det blir en del pyssel om man ska göra allt själv, men det är det värt tycker jag!

Ledig helg ger tid för hemmajobb

Vi har ju inte bara byggt sko- och kläd-förvaring i helgen. Jag har också tagit rätt på den första skörden av rabarber. Rabarbern är det enda som verkar gilla det  regniga vädret som har varit för den växer som ogräs. Förra året hann jag inte ta rätt på så mycket innan sniglarna var på dem – i år tänkte jag hinna först. Det är fantastiskt härligt att bara gå utanför dörren och kunna plocka in rabarber till en egen paj. Jag frös in ett par kilo också för att göra saft och kräm av lite längre fram. Tänk att jag får njuta av detta alldeles gratis, jag känner mig så rik som  får ta vara på det jag får av naturen!

Hamstrare

(en sån här kyl skulle man ha! bild lånad från smegs katalog)

Jag sitter här och tänker med tacksamhet på att jag hade hamstrat så pass mycket mat att vi klarade oss i de tre månaderna jag inte hade nån inkomst. Precis som varje husmor med självaktning ;-) så känner jag mig lugn i magen när jag vet att förråden är välfyllda. Det kan vara så enkelt som att köpa några extra konservburkar tomatkross att ha på lager när man ändå handlar. Eller handla när det är extrapris och sen frysa ner och ta fram vid annat tillfälle. På sätt och vis är det en investering – i att man kan få mat även i framtiden trots en skral kassa. Sen får man ha lite fantasi också så att man kan slänga ihop nåt av det man hamstrat :-)

Nu är mina lager helt tömda på precis allting (utom röda vinbär och lite blåbär) så nu behöver jag börja bygga upp en liten matbuffert igen.

För att det verkligen ska bli en investering så gäller det såklart att man använder varorna också innan de blir för gamla, och att man köper sånt som man vet att man/kvinna/barnen gillar och kommer att äta – annars blir det ju ren förlust.

How to do it – downshifting/bli hemmamamma

(bild lånad från clipart)

Många frågar mig och är nyfikna på hur man gör för att kunna vara hemma länge med  barn så som jag varit. Ett stort antal mammor har själva sagt att de vill bli hemmamammor men sen säger de i nästa andetag att det inte går. Men det går. Det går. Även om du inte är hustru till en mångmiljonär. (Jag är inte det, min man kan hoppas komma upp i 25000:-/mån i slutet av sitt yrkesliv).  Fast du kanske måste offra andra saker under tiden.

Jag har skrivit om det förut bland annat här och här men kanske skulle det vara bra med lite fler infallsvinklar. Men observera att jag inte är ekonom eller på något sätt en auktoritet på området så  ta mina råd med en nypa salt och sunt förnuft. Likaså bör du noga kolla upp hur det förhåller sig med A – kassa och annat om du funderar på att gå ur den, eller om du ska vara hemma längre än 2 år.

Det finns en del frågor man behöver ställa sig innan man låter den ene bli hemmafru/hemmaman.

1, Hur lite pengar klarar vi oss på? Detta hör ihop med frågan – vad är egentligen nödvändigt?  Det här är en jätteintressant fråga som kan diskuteras ur så många aspekter. Vad är egentligen nödvändigt? Någonstans att bo och mat på bordet såklart, kläder till alla, mediciner om såna används, och det som barnen kan komma att behöva, samt någon form av transport. Detta är grundläggande behov, som man inte kan bortse ifrån, däremot kan man ju välja en hel del – billigare mat t. ex och begagnade kläder. Allt annat skulle jag säga är lyx, sådant som man unnar sig, fast det inte är nödvändigt. Här kan man ju diskutera  med sin andra hälft om man nu har en sådan, det är ju inte sällan som det den ene betraktar som lyx är nödvändigt för den andra. Hur lägger man det hela på rätt nivå? Vi bestämde oss för köpstopp för de vuxna under den här tiden, men självklart har det ibland slunkit med ett onödigt månadsmagasin i varukorgen eller några onödiga secondhandfynd. Då har det blivit vår lilla lyx, något vi unnat oss som inte varit helt nödvändigt. Vad gäller barnens kläder har vi haft turen att ha fått ärva en hel del genom åren, och det har ju underlättat.

2, Kan vi bo billigare? Det känns lite sjukt att så stor del av inkomsterna ska gå åt till att bo. I stan betalade vi mycket pengar för den trea som till slut blev för liten för oss. Kan man tänka sig att flytta ut på landet när man downshiftar så kan man spara pengar. Vi köpte som bekant ett litet hus istället som vi slowmotion – renoverar när vi får en och annan krona och lite tid över. Detta är ju förstås en långsiktig lösning och inget för den som bara ska prova i ett år och sen flytta tillbaka till stan igen.

3, Vad händer om huvudförsörjaren blir sjuk/arbetslös? Klarar vi oss ändå? Det skulle blivit tufft men det hade gått. Men om huvudförsörjaren blivit utförsäkrad eller inte fått något från A – kassan hade det inte gått. Det finns gränser för även för en downshiftare hur lite man kan leva på.

4, Har vi några besparingar? Som med allt annat i livet handlar downshifting om planering. Vi hade sparat en hel del pengar som vi använde de kärvaste månaderna. Vi hade nog inte vågat annars men jag är övertygad om att det går även utan ett stort sparkonto. Jag fick 3000:-/mån i vårdnadsbidrag, det är inte mycket, men hade sen avsatt 3000:- till varje månad – och dessa sparpengar behövde vi inte ta av varje månad. När vårdnadsbidragstiden var slut hade vi ändå 10000:- kvar, något som var tur eftersom jag i tre månaders tid nu levt helt utan inkomst.

5, Hur kan vi minska månadskostnaderna? Till att börja med behöver man ha koll på alla utgifter (tänk Lyxfällan :-) Sen finns det faktiskt en hel del man kan göra. Du kan t.ex

- Handla mat medvetet. I alla möjliga besparingsguider står det att man ska storhandla men det var först när jag slutade med det som vi verkligen kunde spara på maten. Mycket av det som storhandlades åts nämligen aldrig upp och då blir det ju förlust såklart. Ha koll på hur mycket som går åt, vilka maträtter som barnen ratar och vilka som de gillar. Skaffa en kokbok med billig mat och ät inte kött till precis varje mål mat. Skriv veckomatsedel (något jag själv aldrig lyckats fullfölja helt men det är bra i teorin).

- laga mat från grunden, baka eget bröd, skicka med matlåda med den som jobbar, sluta köpa hämtmat och bröd från dyra kondiset – nu finns det ju tid att fixa sånt själv. Sen finns det säkert mängder med andra saker man kan fixa själv. Odla grönsaker t.ex är något jag skulle vilja satsa mer på.

- med vårt bostadsbyte kom det fler ekonomiska fördelar än det uppenbara – bl. a blev både hus- och bilstöldsförsäkringen mycket billigare på landet. Vi behöver inte hyra p – plats eller garage.

- säg upp medlemskap i onödiga klubbar och annat. Hyresgästföreningen blev ju onödig för oss att vara med i, likaså ifrågasätter jag så här i efterhand varför jag fortsatte vara med i facket (om än vilande medlem med lägre avgift) och betalade till A – kassan.

- säg upp tidningsprenumerationer och annat du kan ha samlat på dig. Här kan det gå åt mycket pengar utan att man tänker på det. Läs dagstidningen på nätet istället.

- har du studielån tagna före 2000 kan du få uppskov med återbetalningen/sänkt återbetalning under dina hemmaår, hur det fungerar för lån tagna senare än så vet jag tyvärr inte men värt kanske att kolla upp?

- handla begagnade kläder och begagnade barnprylar. Se om du kan få ta över kompisar, bekantas, ytligt bekantas barngrejer de är färdiga med. Laga kläder istället för att slänga.

- min käpphäst: se över olika abonnemang och tjänster kontinuerligt! Allt skiftar så fort nu för tiden.  Det som var det billigaste teleabonnemanget i november behöver inte vara det i april.

- spara pengar medvetet till exempel till barnens födelsedagar som du vet kommer att kosta en del.

- ha inte gå – på – stan – och – spana – i – affärer som din huvudsakliga sysselsättning när du hemma med barn. Större risk i stan förstås, men jag bor inte längre bort än jag kan åka in på under timmen. Även Willys kan bli spännande och dyrt om man är understimulerad och lite uttråkad i största allmänhet. Här går det pengar som man inte planerat skulle gå åt. Iallafall om du är likadan impulsshoppare som jag. Skaffa andra sysselsättningar.

- Hur frestande det än är, fika inte flera gånger i veckan på café med andra föräldralediga. Ses hos varandra istället, eller umgås på lekplatser eller Öppna Förskolor om det nu finns. Jag är själv en riktig fikamoster så det här var lite av en utmaning i början innan vi kom in i Öppna förskolan – lunken.

- måste du ha det snabbaste bredbandet och kan det funka med färre TV – kanaler (eller rentav ingen alls), kan du klara dig med kontantkort till mobilen?

- men se för all del över dina försäkringar, särskilt om du är försäkrad genom jobbet. Jag är på sätt och vis glad ändå att jag var medlem i facket, för efter min olycka fick jag ut en liten summa för sjukhusvistelsen och för min mans inkomstförlust. Och om det hade blivit värre………ja då hade det i alla händelser varit bra att vara rätt försäkrad.

Ja det finns säkert mycket mer att säga om den ekonomiska aspekten av downshiftandet.

Men fundera och fundera igen och kanske våga, du vinner ju det allra bästa – tid med dina barn!

 

 

Pengar = Lycka? Karl Rabeder

Ja, det är ju det jag försöker skriva om med jämna mellanrum – att man kan bli rik i sitt liv på andra sätt än att bara samla pengar på hög ;-)

Läste för ett tag sen om Karl Rabeder, den österrikiska multimiljonären som kände sig så miserabel som rik att han tänkt ge bort hela förmögenheten. Han grundade http://www.mymicrocredit.org/mymicrocredit/ för att ge fattiga i Latinamerika möjligheter att bli självförsörjande.

Jag undrar hur det går för honom? Sist jag hörde talas om honom så skulle han ge bort lyxvillan i Alperna i ett lotteri, och sedan hade han avsatt ca 8000:-/månad att leva på för sig själv. Det är ju tryggt för om han klarar sig på det behöver han ju egentligen aldrig mer tänka på pengar för egen del.

Undrar om han är lyckligare nu?  Hoppas det!

Det sägs ju att hjälpa andra därför att man vill och inte för att man måste är en väg till ett lyckligare, och rikare liv.

Man kan själv skänka/låna ut ett bidrag till mikrolånsinstitutet, men jag har ännu inte riktigt listat ut hur man gör.

 

Barnloppis och andrahandsvärde

(bilden lånad från clipart)

 

Ja, nu menar jag ju såklart inte barnens andrahandsvärde på en barnloppis ;-)

Men jag funderar lite över det här med andrahandsvärde på barnprylar och framförallt barnkläder. I helgen var det dags för den årliga återkommande vårloppisen där jag tidigare fyndat en hel del barnkläder av skiftande kvalité.

Nu tyckte jag det var dags att skeppa iväg lite till dem i hopp om att få lite tillskott till kassan. Det blev en del jobb med att rensa, prismärka och sortera och till slut kunde jag skicka iväg 8 kassar kläder. Varav en kasse med nästan oanvända skor, ett par var visserligen använda men när jag tvättat dem såg de som nya ut.

Med min prismärkning skulle jag, om jag fått allt sålt, fått ut ca 1300 :- och då var jag billig, inget plagg kostade över 20:- även om jag tog något mer för skorna.

Jag fick ihop 400 kronor, efter att säljavgiften dragits av. Lite snopet faktiskt. Nu skänkte jag resten av kläderna som inte blev sålda till välgörande ändamål så det var ju bra ändå.

Och 400 kronor är absolut ett välkommet tillskott i kassan, det är inte så jag menar.

Men tänk vad kläderna kostat när vi köpt in dem, för det var på den tiden vi inte handlade på loppisar. Tänk vad det kostat i både tid, kraft och pengar att producera kläderna för dem som gjort det för det första, sen har vi fått lägga några arbetstimmar för att få in pengar så att vi kunnat köpa dem och sedan sortera, lagra och prismärka här hemma.

Nej, nästa gång ger jag nog tillbaka till världen i form av att skänka kläderna direkt till dem som behöver. Jag har redan gett bort en hel del till vänners barn och sen kommer jag att spara lite ifall mina syskon får barn någon gång, och sen kommer jag nog spara lite till mina egna barn – det är ju rätt så roligt att ha några plagg kvar i allafall.

Och en annan lärdom – nu vill jag bara handla begagnade barnkläder till mina egna barn, men hur gör man det när man inte längre har all tid i världen? Det ska jag utforska – återkommer med rapport!

 

Ekonomiskt oberoende

(bild lånad från clipart)

Vaknade just med insikten att jag har ju nått ett av mina mål :-)

Jag är ju ekonomiskt oberoende!!!!!!

Hur gött som helst :-)

Om jag nu inte får någon A – kassa eller något annat så måste jag ju vara ekonomiskt oberoende? Och det betyder att jag inte heller behöver krångla med Arbetsförmedlingen eller några andra byråkrater, vilket betyder att jag inte behöver vara tillgänglig och slösa tid på söka – jobb kurser och annat vilket i sin tur betyder att

JAG ÄR FRI!!!!! Jag bestämmer över min egen tid och hur jag väljer att använda den.

Hur kunde jag bli ekonomiskt oberoende utan att ens märka det själv?

Det gäller att komma ihåg att tänka positivt.

Angående att bo

Underbara Clara skriver ett inlägg här om hur bra hon har det och hur billigt hon bor på landet, och som vanligt så rasar debatten på hennes blogg.

Det där är jätteintressant tycker jag, varför blir en del människor så provocerade?

Därför gör jag en plus och minuslista (jag som gjort resan från storstad till landsbygd för att kunna vara hemma med barnen).

Landet + (obs! nu utgår jag från min familj och kom ihåg att det bara är DU som kan avgöra vad som är bäst för dig)  

Billiga hus

Ofta stora tomter till husen

Vi bor i den omtalade naturen, har mängder med bad och fiskesjöar, så mycket skog så det är löjligt samt havet inom räckhåll

Vi har bra utbyggd Öppen förskola samt flera församlingar som också har verksamheter för hemmavarande föräldrar och barn

Vi har flera kommunala  skolor och 3 friskolor, 2 fria dagis och resten kommunala, här är det lättare at få plats på friskolor än vad det är i storstan (där man oftast måste ställa barnen i kö när man kommer hem från BB).

På vår skola är vi bortskämda med små klasser och mycket personal

Många sportaktiviteter för barn där de får plats på direkten utan att behöva stå i kö, dessutom är det ganska billigt

Det finns alltid plats på de få caféer som finns

Det är gratis att parkera

Vi har alla mataffärer som man kan önska inom ok avstånd

Vi har en stor trädgård där man skulle kunna odla

Vi kan göra som vi vill i vårt hus, när vi vill. Om vi orkar

Storstan är inom räckhåll, du hinner fram och tillbaka på en dag

När du väl ”kommit in i ” lite i byumgänget vet ”alla” vem du är och vilka dina barn är. Det kan kännas som en trygghet

Du träffar alltid nån på ICA

Landet -

Du måste köra bil var du än ska

Vår familj måste ha 2 bilar  för att få ihop livet

Pendlingen, oftast måste iallafall en i familjen pendla

Barnen kan inte GÅ till skolan, aktiviteter eller kompisar utan måste bli skjutsade hit och dit

Du kan inte bara kvista ner till kvartersbutiken om du glömt köpa mjölk

Det finns inga barnvakter att få tag i, barnvaktsförmedlingen i storstan åker inte så här långt ut

Vänner som bor i storstan är alltid så bekväma av sig, om någon bor i Majorna så är det otroligt jobbigt att ta sig t.ex  till Partille. Därför finns det inte en chans att de orkar åka ut på landet, det blir vi som får åka (även om alla är bilburna) Jag vet, för jag var tyvärr likadan…….

När du väl ”kommit in i ” lite i byumgänget vet ”alla” vem du är och vilka dina barn är

Jag saknar att kunna gå till ställen och komma på att jag bara vill kila in och köpa en chokladmunk eller nåt sånt när andan faller på

Det går inte att åka kommunalt om du inte har två dagar på dig, på SJ bara skrattade när jag försökte beställa tågresa härifrån till en större stad österut.

Ständiga strömavbrott och krångel med värmesystem, du kan komma att frysa mer än du någonsin gjort hemma förr.

Hus som måste renoveras och underhållas, ingen kommer och gör det åt dig om du inte betalar

Gräsmatta som måste klippas, snö som ska skottas etc etc

Sniglar som äter upp allt du försöker odla

Det finns ingen kulturell verksamhet för de små barnen som t.ex musikskola, det är bara sport som gäller

Staden +

Livet, myllret, människorna, pulsen, platserna, caféerna, nyheterna, ja jag saknar faktiskt t.om spårvagnarna trots att det går fortare att gå dit man ska.

Allt utbud och kulturell verksamhet du kan ta del av

Alla möjligheter

Alla restauranger, du kan äta mat från jordens alla hörn när du är sugen på det. (kan vara ett minus också för din ekonomi och din diet ;-)

Man kan cykla dit man ska

Iallafall i Göteborg kan du fort komma ut i naturen och du är aldrig ensam där (Delsjön, Härlanda tjärn etc) På landet kan du gå i timmar och inte träffa någon (mer än en älg) ute i skogen och det kan ibland kännas lite väl ensligt.

Det finns fler jobb att välja på, har du tur kan du gå eller cykla

Staden -

Att det är så fruktansvärt dyrt att bo – i vår familj måste båda jobba heltid om vi ska ha råd att bo i staden och det var den avgörande faktorn

Hyresrätt kan vara ett alternativ men det är oftast väldigt dyrt, vi betalade mer i hyra än vad vi har i månadskostnad i vårt hus.

Det är jättesvårt att hitta något att hyra, t.o.m i de inte så fina förorterna. Minsta lilla sunkiga lägenhet har alltid minst 400 sökande och de i bättre områden har upp till flera tusen sökande.

Otryggheten

Barnen kan inte gå ut själva eller gå till kompisar själva

Du får trängas med folk och stå i kö

Parkering är superdyrt

Japp, det var den ultimata listan. Som ni ser har jag fortfarande nästan lika mycket storstad i mig som när i kom hit ut på landet. Tyvärr var ju variabeln att bo nära släkt och vänner inte möjlig att välja i vårt fall då det inte finns någon arbetsmarknad för någon av oss där de bor. De bor ju en så där 3-4 timmar bort. Men jag hoppas och önskar att någon dag ska alla livets pusselbitar falla på plats.

Alla drömmer vi om olika saker och livet blir vad vi gör det till!

Vi flyttade som sagt till landet för att jag skulle kunna vara hemma, men jag vet inte om det är värt att göra det bara för att man ska kunna bo i ett hus…….? Helt gratis är ju iallafall inget av alternativen som ni märker.