Fått en blogaward!

Jag är oerthört tacksam över att ha fått min första Blogaward ever från en av mina inspirationskällor, nämligen Hemmamammans liv

E

Detta är:
En Liebster blog award.
Liebster betyder käraste.
Sprid vidare till fem andra bloggar
med färre än 200 följare,
som ger dig någon form av glädje att läsa!

Nu har ju inte jag någon koll på hur många läsare varje blogg har så jag får väl kanske ändå skicka iväg awarden till några av mina favoriter som kanske har tusentals läsare, vad vet jag? Det är iallafall tanken som räknas ;-)

Fembarnsmamman med alla sina fina tjejer,  för att hon känns som en syskonsjäl med sina allvarliga, djupa och helt vardagliga funderingar och inte minst för att jag delar hennes värderingar. Och ja, hon fick en award av Hemmamamman med men jag kan inte låta bli att länka till henne för hon är den första blogg jag läser när jag väl är i sajberspejs.

Hemma hos fru C för hennes stora kunskaper om mat och för att hon inspirerar mig till mer eller mindre lyckade experiment för ett hälsosammare kök!

Jaha nu ropar barnen på mig och jag får fortsätta senare, efter vårt födelsedagsbadkalas!

 

Ny kategori; ur barnamun

Tänkte att jag måste ju dokumentera allt underbart, underfundigt eller bara underligt som de små liven kläcker ur sig, innan jag glömmer bort det. Därför skapar jag en ny kategori idag, och här får man gärna dela med sig.

Dottern: Mamma jag tycker vi ska ha en bebis!

Modern: Jaha….?

Dottern: Ja, vi kan väl köpa en i affären???

Modern: Ok, vilken affär köper man bebisar i?

Svaret kommer blixtsnabbt: Ullared!!!

Hepp, så enkelt är det. Kanske ska passa på att bli elvabarnsmamma på direkten?

 

 

Dagens tack

Känner att jag är på banan igen ;-)

Dagens tack: Att jag till slut efter många om och men fick ut min ena öronpropp som jag verkade  ha tryckt in ordentligt!!! Såg framför mig hur jag skulle bli byns samtalsämne om jag ringde till Vårdcentralen för att be att få en öronpropp utopererad. Nu behövde jag inte det, toppen och tack så mycket!

Nedräkning

Idag är det min och Lilltösens sista onsdag hemma tillsammans.

Nu är det nedräkning för nästa onsdag börjar hon skolas in på förskolan.

Hon väntar och har längtat jättelänge, medan jag längtar efter något annat. Att få fortsätta vara hemma med henne……

”Det blir nog bra för henne” och ” Nu är det väl ändå dags, och ”nu behöver hon väl ändå förskolan?” är bara en del av alla de kommentarer jag fått på senare tid när ”folk” får reda på hur länge jag varit hemma.

Men jag bara undrar i mitt stilla sinne: När ska vi uppgradera och värdera föräldraskapet lika högt som vi värderar de för våra barn okända pedagogerna? Varför tror vi inte att vi föräldrar själva kan tillföra våra barn något gott även i vardagen och inte bara den lyxkvalitetstid på Lekland eller framför en film som vi kan ge dem korta stunder på helgerna?

Om det är sociala kontakter barnen behöver så skulle det väl kunna gå att lösa genom att fler människor ges möjligheten att kunna vara hemma länge med sina barn? Då finns det kanske återigen barn på våra tomma lekplatser om dagarna? Då kan man träffa även lite större barn på Öppna förskolor runt om i landet, eller bjuda hem folk på lite fika och lek eller nätverka på annat sätt med andra hemmamammor?

 

Gissa vad jag gör……?

 

Lätt står det att den heter också, hrm vet inte jag……..?

Har fått för mig att Lilltösen ska få eget rum – det går bara inte att hon delar med Lillkillen för de bara slåss och bråkar heeeeela tiden och killarna stänger sina dörrar och låter inte henne komma in och då måste hon och jag springa upp och ner i den livsfarliga trappan = jag orkar inte med detta längre så då måste vi flytta ut i vardagsrummet och bygga om våra sängar till en soffa, och då måste soffan ner i källaren och då måste det rummet tömmas och röjas och då måste garaget ha lite plats för överblivna sängramar, spjälsäng, babyskydd, skötbord etc etc….. en rockad som innebär att tre rum behöver röjas. Varför kommer jag alltid på så lätta projekt??????

Angående att bo

Underbara Clara skriver ett inlägg här om hur bra hon har det och hur billigt hon bor på landet, och som vanligt så rasar debatten på hennes blogg.

Det där är jätteintressant tycker jag, varför blir en del människor så provocerade?

Därför gör jag en plus och minuslista (jag som gjort resan från storstad till landsbygd för att kunna vara hemma med barnen).

Landet + (obs! nu utgår jag från min familj och kom ihåg att det bara är DU som kan avgöra vad som är bäst för dig)  

Billiga hus

Ofta stora tomter till husen

Vi bor i den omtalade naturen, har mängder med bad och fiskesjöar, så mycket skog så det är löjligt samt havet inom räckhåll

Vi har bra utbyggd Öppen förskola samt flera församlingar som också har verksamheter för hemmavarande föräldrar och barn

Vi har flera kommunala  skolor och 3 friskolor, 2 fria dagis och resten kommunala, här är det lättare at få plats på friskolor än vad det är i storstan (där man oftast måste ställa barnen i kö när man kommer hem från BB).

På vår skola är vi bortskämda med små klasser och mycket personal

Många sportaktiviteter för barn där de får plats på direkten utan att behöva stå i kö, dessutom är det ganska billigt

Det finns alltid plats på de få caféer som finns

Det är gratis att parkera

Vi har alla mataffärer som man kan önska inom ok avstånd

Vi har en stor trädgård där man skulle kunna odla

Vi kan göra som vi vill i vårt hus, när vi vill. Om vi orkar

Storstan är inom räckhåll, du hinner fram och tillbaka på en dag

När du väl ”kommit in i ” lite i byumgänget vet ”alla” vem du är och vilka dina barn är. Det kan kännas som en trygghet

Du träffar alltid nån på ICA

Landet -

Du måste köra bil var du än ska

Vår familj måste ha 2 bilar  för att få ihop livet

Pendlingen, oftast måste iallafall en i familjen pendla

Barnen kan inte GÅ till skolan, aktiviteter eller kompisar utan måste bli skjutsade hit och dit

Du kan inte bara kvista ner till kvartersbutiken om du glömt köpa mjölk

Det finns inga barnvakter att få tag i, barnvaktsförmedlingen i storstan åker inte så här långt ut

Vänner som bor i storstan är alltid så bekväma av sig, om någon bor i Majorna så är det otroligt jobbigt att ta sig t.ex  till Partille. Därför finns det inte en chans att de orkar åka ut på landet, det blir vi som får åka (även om alla är bilburna) Jag vet, för jag var tyvärr likadan…….

När du väl ”kommit in i ” lite i byumgänget vet ”alla” vem du är och vilka dina barn är

Jag saknar att kunna gå till ställen och komma på att jag bara vill kila in och köpa en chokladmunk eller nåt sånt när andan faller på

Det går inte att åka kommunalt om du inte har två dagar på dig, på SJ bara skrattade när jag försökte beställa tågresa härifrån till en större stad österut.

Ständiga strömavbrott och krångel med värmesystem, du kan komma att frysa mer än du någonsin gjort hemma förr.

Hus som måste renoveras och underhållas, ingen kommer och gör det åt dig om du inte betalar

Gräsmatta som måste klippas, snö som ska skottas etc etc

Sniglar som äter upp allt du försöker odla

Det finns ingen kulturell verksamhet för de små barnen som t.ex musikskola, det är bara sport som gäller

Staden +

Livet, myllret, människorna, pulsen, platserna, caféerna, nyheterna, ja jag saknar faktiskt t.om spårvagnarna trots att det går fortare att gå dit man ska.

Allt utbud och kulturell verksamhet du kan ta del av

Alla möjligheter

Alla restauranger, du kan äta mat från jordens alla hörn när du är sugen på det. (kan vara ett minus också för din ekonomi och din diet ;-)

Man kan cykla dit man ska

Iallafall i Göteborg kan du fort komma ut i naturen och du är aldrig ensam där (Delsjön, Härlanda tjärn etc) På landet kan du gå i timmar och inte träffa någon (mer än en älg) ute i skogen och det kan ibland kännas lite väl ensligt.

Det finns fler jobb att välja på, har du tur kan du gå eller cykla

Staden -

Att det är så fruktansvärt dyrt att bo – i vår familj måste båda jobba heltid om vi ska ha råd att bo i staden och det var den avgörande faktorn

Hyresrätt kan vara ett alternativ men det är oftast väldigt dyrt, vi betalade mer i hyra än vad vi har i månadskostnad i vårt hus.

Det är jättesvårt att hitta något att hyra, t.o.m i de inte så fina förorterna. Minsta lilla sunkiga lägenhet har alltid minst 400 sökande och de i bättre områden har upp till flera tusen sökande.

Otryggheten

Barnen kan inte gå ut själva eller gå till kompisar själva

Du får trängas med folk och stå i kö

Parkering är superdyrt

Japp, det var den ultimata listan. Som ni ser har jag fortfarande nästan lika mycket storstad i mig som när i kom hit ut på landet. Tyvärr var ju variabeln att bo nära släkt och vänner inte möjlig att välja i vårt fall då det inte finns någon arbetsmarknad för någon av oss där de bor. De bor ju en så där 3-4 timmar bort. Men jag hoppas och önskar att någon dag ska alla livets pusselbitar falla på plats.

Alla drömmer vi om olika saker och livet blir vad vi gör det till!

Vi flyttade som sagt till landet för att jag skulle kunna vara hemma, men jag vet inte om det är värt att göra det bara för att man ska kunna bo i ett hus…….? Helt gratis är ju iallafall inget av alternativen som ni märker.

 

Nyårstips

Nu på det nya året ska jag bara komma med ett litet tips, ni vet väl alla säkert att man bör göra så här emellanåt men det är alltid bra att bli påmind; Säg upp tidningsprenumerationer i tid!

Nu har jag gått igenom och sagt upp alla våra prenumerationer. Det är märkligt hur man samlar på sig, trots att vi nästan har haft totalt köpstopp under det senaste året. Ändå hade vi en dagstidning (fått på erbjudande för 100:- för några månader) samt 3 – 4 månadsmagasin.

Hur kunde detta hända under höstterminen?

Men det är väl såna som jag som tidskrifter och annat tjänar på. Först beställer jag när det är jättebilligt och gärna också om det är något bra erbjudande typ biobiljetter till. Eller några tidningar som jag ibland köper lösnummer av, men vad bra tänker jag, då kan jag ju ta en prenumeration för det blir ju billigare……

Sen kommer det som de verkligen tjänar på; varenda tidning är ju på löpande prenumeration och jag har tidigare missat att avbeställa så att jag alltid fått fler tidningar än vad jag tänkt mig. Detta blir ju såklart en extra utgiftspost av saker som jag inte ens önskat mig eller velat ha.

Men nu är det slut på det, om jag kommer beställa fler tidningar kommer jag att vid beställningen lägga in datum för avbeställning som påminnelse i min mobilkalender!

Den enda tidning vi har kvar är Vi Föräldrar och den kanske jag också kommer att säga upp snart då vi haft den väldigt länge och det känns som om allt går rundgång. Fast den tidningen har en nästan kuslig förmåga att skriva om just den fasen vi befinner oss i med våra barn så vi har alltid något för oss aktuellt att läsa.

Orka

Veckans tack är min ork!

Jag orkar nu för tiden!!!!!! Tack, det är fantastiskt men så har det tagit 4 år också.

I fredags var jag barnvakt åt en kompis barn, hon har tre stycken hon med så totalt var det 6 barn här, varav en är yngre än min yngsta och  behöver hjälp på toa och allt möjligt men det gick hur bra som helst! Kände mig som en blivande dagmamma. Och jag orkade hitta på en massa saker med dem!

Jag orkar ta itu med saker som berör mig och som behöver rättas till.

Jag orkar engagera mig! Jag orkar följa med barnen och simma, jag orkar röra på mig, jag orkar studera (för det mesta) och jag orkar ha sociala kontakter.

Tack för detta! Hoppas det håller i sig framöver när jag ska återgå till arbetslivet.

Humörhöjare

Idag har jag återupptäckt min gamla present som legat och samlat damm i bokhyllan ett bra tag (ett halvår eller så)

Zumba är ju bara så kul!!!!! och jag gillar ju saker som går att göra inomhus så här års, så det här blev ju perfekt. Passade på att köra ett pass när barnen var hos kompisar och maken tog lilltösen och handlade. Ännu vill jag inte ha publik…….

Jag blev medbjuden till ett pass av en kompis för jättelängesen, men då vågade jag inte gå dit eftersom jag överhuvudtaget inte har någon koordinationsförmåga ;-) så då fick jag några dvder av gubben min att öva på. Men jag önskar att jag vågar växa snart jag med.

Känns som bra hemmafrugympa, dock slår jag vad om att jag är den ENDA på hela jordklotet som har en hund som får totalfnatt så fort matte sätter igång med dessa övningar. Jag lovar att ingen annan behöver ha en hund som försöker bita dem i knävecken vid varje sidsteppsalsasteg, och jag tror inte heller att deras hundar står och skäller helt hysteriskt på dem samt försöker hoppa upp, och hoppa mellan benen så att matte nästan slår ihjäl sig……..Nåja, tillsätt lite krydda säger ju instruktören titt som tätt och detta får väl vara min krydda då!

Efteråt blir man mycket trött och på väldigt bra humör, jag önskar att jag kommer att orka hålla igång nu både för kondisens och humörets skull!

Att växa

(bild lånad från clipart)

Mina barn växer varje dag rent fysiskt. Häromkvällen fick jag också se helt konkret hur min lillpojke psykiskt växte flera centimeter på bara några minuter.

Han har återigen börjat simskolan, i en ny grupp denna vår. Ingen av oss visste (eller ens trodde) att han skulle få vara ute i stora bassängen redan i vår då han har fått kämpa länge för att övervinna sin vattenskräck, samt att han är sen motoriskt rent allmänt.

Döm om vår förvåning då vi fick se honom tåga iväg med de större barnen ut till den stora bassängen! Han såg rädd och nervös ut, stackarn. Jag höll mig (vis av erfarenhet) en bit därifrån där han fortfarande kunde se mig. Går man dit och tröstar direkt så bekräftar man ju barnets känsla av att det faktiskt är farligt och hemskt och att man tror att de inte ska klara av det.

Sen fick de hoppa i på det grundaste stället i den bassängen (som ändå är djupt för honom) och efter det hoppet såg han först ledsen ut och jag var precis på väg fram när fröken började prata med honom och han fick göra om hoppet och sen såg han gladare ut.

Efter ett tag fick de flyta runt på diverse flytredskap samtidigt som fröken höll i dem, och så fick de testa bentagen och annat.

När simskolan var slut hämtade jag en mycket stolt pojke som hade sträckt på sig en hel meter, och som jag riktigt kunde se hade växt. Vi pratade om detta mycket efteråt att man är modig när man gör något man egentligen inte riktigt vågar och då växer man.

Hoppas det gäller mig också, att jag vågar vara lika modig som mitt lilla Lejon :-) Jag är iallafall mycket, mycket stolt och hade det funnits ett simborgar-modighets-märke så hade han fått det direkt. Istället bjöd jag på glass :-)

Man måste ha drivkraft

och det är ju tur att jag orkar ha det idag. Det hade jag inte för några år sedan.

Skönt att den kommit tillbaka. Idag har jag fått ett inte så bra besked, som jag dessutom anser är ställt på helt felaktiga grunder (har fått avslag på A – kassan, en A – kassa som jag betalat till i 11 år och som jag ALDRIG förr har använt mig av, och som jag om 2 månader inte längre kommer att behöva).

Då kan man välja att  bryta ihop och lägga sig ned och ge upp. Eller vända energin och låta ilskan få vara drivet.Jag höll på att ge upp, tänkte på talesättet det är bara att bryta ihop och gå vidare MEN jag lyckades faktiskt vända på hela energitappet till att först bli ilsk, sedan kanalisera ilskan till den det berör och sedan genom detta få en hel massa ny energi. Ett vägskäl i mitt liv!

Min drivkraft har hjälpt mig att sitta här och plöja lagtexter i snart tre timmar.

Och det kommer att hjälpa!!!!!!

Och en annan insikt: så småningom kommer jag vilja använda denna drivkraft till att hjälpa andra som inte orkar driva på själva.

After prinsesskalas

Även prinsessor måste vila efter ett hårt kalasande…..

Så fort den sista gästen gått sjönk vi ner i soffan och dottern somnade på 2 röda. Detta har inte hänt på dagtid på över ett halvår…….

Tack för ett underbart kalas med alla söta små gäster som uppförde sig exemplariskt. Tänk vad lång tid som små tjejer sitter vid bordet och äter…..Killar blir alltid färdiga på nolltid och sen ger de sig iväg på andra äventyr. Tjejer de njuter av kalasmaten :-)

Tack för att allt gick så smidigt, och så att det nog blev precis som födelsedagsprinsessan själv önskat sig. Tack för att alla mina tre barn har så trevliga och underbara små vänner som vill dela deras stora dagar, och tack för alla de små vännernas trevliga mammor!

Prinsessor är vackra även när de sover, tycker jag.

Nu är den glada julen slut slut slut

julegranen kastas ut ut ut…..och det är dags för julgransplundring

och alla skafferirester, alla sötsaker och alla godisrester ska ätas upp. Men det är ju inget problem eftersom dessa virkade läckerheter är det enda vi haft hemma hela julen……..väldigt lchf……

skojar bara

nu ska det bli det uppryckning på matfronten!!!! Istället för att baka får jag fortsätta virka (för det är minst lika kul) annars kommer mitt kakfat se väldigt tomt och ensamt ut.

Ska bara äta upp det här först (eller rättare sagt, vad som är kvar av det, barnen hade redan första dagen gnagt i sig hela baksidan av huset);

och så ska vår fina kompis kastas ut:

å jag längtar redan till nästa jul!

Bästa 3-årspresenten 1

måste ju denna tält-affär vara. Tänk om man haft en sådan när man var liten? Alla barnen på kalaset hade jätteroligt härinne (njae, kanske med undantag av storpojkarna)

Tidigare har jag sparat en massa stora kartonger som jag tänk att vi skulle bygga en affär av men det här blev ju såååå mycket bättre. Och inte var det särskilt dyrt heller.

(så här ser det ut inifrån).

Stora saker som är lätta att packa ihop och lägga undan när de inte används tycker jag är förnämligt bra när man bor ganska trångt som vi gör.

Jan Lööfutställningen

vi har varit riktigt kulturella på jullovet och besökt Konstmuséet i Göteborg.

Där pågår just nu en utställning om Jan Lööf (ni vet Skrot – Nisse, Pelle, Örnis Bilar m.m m.m och för de som är lika föråldrade som jag som kanske har sett Tårtan på TV)

En jättefin och rolig utställning, med ett ganska avancerat quiz som t.  om storpojken fick kämpa lite med (han löser ju annars allt på nolltid). Utställningen har blivit väldigt populär och man har förlängt tiden till 5 februari.

Här kan man läsa mer om utställningen. Tyvärr gäller inte det vanliga museiårskortet just denna utställning, så det kostar 60:-/vuxen men alla under 25 år går in gratis.

Utställningen får 4 barnvagnar av 5 möjliga, den är inte så stor men det finns ändå tidsfördriv för ett par timmar därinne.

Trettondagsafton

 

har vi ”firat” med fullt hus, har haft 7 barn här idag som lite uppvärmning inför imorgon :-) Känns som om hela denna lovveckan går åt till kalasande och det är ju härligt förutom möjligen för kalaskulan……

Ser ni att de tre vise männen är på väg med guld, röka och en myra (som en till mig närstående pojke sa en gång) och Jesusbarnen har som alla bebisar sparkat av sig filten…….

Bagarstuga

Precis som de frodiga damerna på vår väggbonad har vi haft bagarstuga här i dagarna tre. Nu är det nämligen så att lilltösen fyller 3 år idag! Hurra! Hurra! Hurra! (jag bara undrar var tiden tar vägen…….?)

Idag blir det kalas för gudföräldrar samt bonuskusiner och eventuella andra långväga gäster och på fredag är det beställt ett Prinsesskalas för några små vänner. Stressigt värre med andra ord ;-)