Hamstrare

(en sån här kyl skulle man ha! bild lånad från smegs katalog)

Jag sitter här och tänker med tacksamhet på att jag hade hamstrat så pass mycket mat att vi klarade oss i de tre månaderna jag inte hade nån inkomst. Precis som varje husmor med självaktning ;-) så känner jag mig lugn i magen när jag vet att förråden är välfyllda. Det kan vara så enkelt som att köpa några extra konservburkar tomatkross att ha på lager när man ändå handlar. Eller handla när det är extrapris och sen frysa ner och ta fram vid annat tillfälle. På sätt och vis är det en investering – i att man kan få mat även i framtiden trots en skral kassa. Sen får man ha lite fantasi också så att man kan slänga ihop nåt av det man hamstrat :-)

Nu är mina lager helt tömda på precis allting (utom röda vinbär och lite blåbär) så nu behöver jag börja bygga upp en liten matbuffert igen.

För att det verkligen ska bli en investering så gäller det såklart att man använder varorna också innan de blir för gamla, och att man köper sånt som man vet att man/kvinna/barnen gillar och kommer att äta – annars blir det ju ren förlust.

Fyndat igen

Grannbyn har haft barnloppis och den var fantastiskt bra! Nu var det dax igen att fylla på barnens garderober, och som ni ser blev det mest till Lilltösen även denna gång. Det var väldigt tomt i lådorna i hennes nuvarande och kommande storlek. Även storkillen fick sitt; två par mjukisbyxor.

Vad sägs annars om en vårjacka, 2 par jeans, 1 par tights, 4 tröjor, 2 klänningar, 1 dansklänning, 2 kjolar, kockmössa, 2 böcker, 1 spöket Labandocka (för en tia!syns inte på bilden) en pudelväska och 1 par dansskor (ej heller med i bild eftersom dottern vägrade ta av sig dem) allt till det facila priset av 300 spänn. Men det gäller som sagt var att ha tid att springa på dessa loppisar och ha tid att stå där och rota runt i grejerna. Bästa loppisen hittills, hoppas den blir återkommande.

Halvåtta hos mig

leker vi ibland här då killarna får bestämma meny, handla och hjälpa till att laga maten samt vara trevliga värdar. Som prispengar har de fått en tjuga, men killar vore ju inte killar om det inte skulle vara tävling av allting så vi poängbedömer ju förstås varje insats. Nu gäller det bara att hitta på ett pris att dela på då båda har fått samma poängtal.

Kolla in 6 – åringens handskrivna meny

Som julafton

har det varit i helgen när jag äntligen fått ner mina fröer som ska försås. Nu väntar jag med en väldig spänning på att det ska komma upp nånting. Allt är ätbart i år som synes. Provar 2 olika sorters pumpor – spaghettipumpa och myskpumpa (det var nåt som storkillen ville testa), annars mest bara tomater, gurka och squash. Sen tänkte jag testa havtorn, vi har haft nån buske i trädgården förut som även den fallit offer för makens framfart med gräsklipparen, så nu ska jag se om jag kan testa att så från frö…… och nu ska alla sniglar hålla sig långt borta!!!!!!!!!

och nej, jag är inte sponsrad av företaget, har aldrig testat dom innan.

Känn dig själv – utställning

Storkillen och jag har  varit iväg på egna äventyr. Vi passade på att besöka Världskulturmuséet i Göteborg. Ett ställe vi gillar att återkomma till och utforska. Just nu har de en utställning som heter Känn dig själv som handlar en del om våra sinnen.

Här börjar man med att ta på lånetofflor – kan rekommenderas annars gör det ont i fötterna när man ska gå på galler!

Man får fundera lite över sina sinnen, och framförallt våra känslor och hur vi upplever saker. Jag kan inte påstå att jag förstod hur allt hängde ihop men vi hade trevligt ändå.

Läskigast var att gå i ett par snirkliga korridorer där det plötsligt blir kolsvart, för att man ska känna på hur det känns när man inte längre kan se.

Utställningen känns som den passar mer för större barn, min 9  – åring hade nog gott utbyte av den, även om delar av utställningen (med t. ex en mindre träkarusell) även passar de små bra. Mer om just denna utställning kan man läsa här

För de mindre barnen finns fortfarande utställningen jordlingar kvar och den är rolig att utforska och det finns även lite plats för föräldrar att hänga och prata. Den utställningen är intressant på fler sätt, bl. a därför att det är barn som själva fått välja ut vad som ska vara med. Denna utställning var dock storkillen för stor för tyckte han själv, men sen klängde han ändå lite på klätterväggen och hoppade bland kuddarna :-)

Jag skrev om detta museum förra året, vill man veta mer vad jag tyckte då och hur många barnvagnar den fick kan man läsa här. Då var det gratis, nu kostar det  40:- för vuxna och 0:- för barn men det tycker jag det var värt.

Fyllt på garderoben

Vad är det med killar och deras fötter? Gnager fötterna på strumporna när de växer, eller :-)

Fyllde på ett rejält förråd med strumpor i början av hösten men nu är de på upphällningen igen. Storkillen kommer var och varannan dag med strumpor som knappt når upp över foten längre – vilken växtkraft :-)

Sen undrar jag om det bor ett Strumptroll i min tvättstuga? För kan någon förklara detta för mig: det är bara jag som tvättar, alla barnen är drillade att slänga ner sin tvätt i källaren och det gör de oftast (fast ibland hittar man tvätt här och var i storkillens rum) väldigt bra. Väl därnere är det jag och bara jag som tvättar. Jag tar då all tvätt och stoppar in i maskinen, brukar inte se att det ligger något kvar på golvet. Sen torkar jag det hela och vips är strumpa efter strumpa borta. Jag tror inte de fastnar i maskinen för då borde det ju varit tvärstopp för längesen. Jag tvättar aldrig påslakan ihop med strumpor.

Vart tar strumporna vägen?????????

Lite ekonomitips då: Jag köpte strumpbyxor till Lillan till i höst/vinter i de kommande storlekarna och fick då tre par för mindre än vad ett par kostar, de kostade mellan 10-20 kronor styck. Det gäller att rota i det sista i reakorgarna nu. Andra fynd man kan göra så här års är vantar och mössor, och kanske t. om vinteroveraller om man vågar chansa på vad de har för storlek till vintern.

Hoppas iallafall på att slippa köpa strumpor på ett bra tag nu!

Man tager vad man haver…

Visst, vi har också en mängd badleksaker i grälla färger att sysselsätta sig med, men på sistone har jag sparat några olika flaskor och en kryddburk som blivit över och oj vad roligt alla tre kidsen (faktiskt t. o m 9 – åringen!) har med dessa.

De öser i och ur och provar de olika korkarna, kryddburken har ett lock med 4 hål i (tror det varit någon sorts örtkrydda i tidigare), tvålburken har ju en sån där pump man kan spruta på varann med och sen provar de fram och tillbaka om man kan byta korkar och vad som händer då. Jättepedagogiskt för alla som är nyfikna på volym och mängd när det handlar om vatten.

Se där, ett litet downshifting tips! Tänk dock på att kryddburkar oftast är av glas och passar inte till de riktigt små/vilda barnen.

(bakom flaskorna på bilden ser ni vår badkarsfront som är för tjock för att få plats i det pyttelilla badrummet…….).

Veckans tack: Nya bekantskaper och testat nåt nytt

Den här veckan har innehållit så många nya möten med människor, och det är jag väldigt glad för.

Men det jag speciellt känner mig tacksam för är att jag orkade ta mig iväg på ett privat nöje på min fritid häromkvällen.

Egentligen hade jag ingen lust alls och orken tröt efter en hel arbetsdag. Tänkte nästan ringa och ställa in, men satte mig i alla fall i bilen och for i väg, med tanken att jag skulle åka hem tidigt.

Fast det gjorde jag inte och det är jag glad för. Istället fick jag lära känna 5 andra kvinnor på något så urkvinnligt och uråldrigt som ett symöte :-)

Jätteroligt, skrattade hela kvällen och åkte hem med en sån där riktigt varm och härlig myskänsla i magen. Vilka härliga, fina, lättpratade människor!

Ser redan fram emot nästa möte och ska ju självklart  vara med då!

Roligt att testa nåt nytt, dock blev det inte så mycket hantverkat av undertecknad :-)

Familjen/arbetslivet

Det är inte lätt att kombinera ett kvalificerat heltidsarbete med familjeliv, kan jag nu konstatera. Jag upplever det som om jag får skjuta familjen åt sidan just nu men det ska bli bättre! Nu får jag tänka positivt: det går ju lika bra med pappa, och det är skönt för barnen att de får träffa honom mera nu.

En bra sak är i alla fall att vi blir ännu bättre på att ta tillvara på ögonblicken. Den tid vi faktiskt får tillsammans.

Men jag känner verkligen i hela mitt hjärta att så här tänker jag inte ha det i längden. Kan jag jobba max halvtid sen så kommer det vara idealiskt.

 

Man ska aldrig säga aldrig

(Clipart är fantastiskt – det fanns t. om en bild av en rocka, som jag lånade!)

För några veckor sen skrev jag att jag och Lilltösen varit på Universeum och att vi nog inte skulle åka dit det närmaste året. Men idag blev vi medbjudna av en annan familj och eftersom storkillen längtat så (han blev ganska avundsjuk när vi tjejer varit där) var vi ju inte sena att hänga på.

Och tänk, att trots att vi var där för så kort tid sen så fanns det ändå massor med nya saker att titta på och lära sig, och gamla bekanta att njuta av. Sen är det väl så att barnen ger mig olika inputs. Förra gången var jag där med en treåring och då fick det bli på treåringars vis, då hann vi inte se allt.  När killarna som är större är med så blir det på ett helt annat vis och helt andra frågor dyker upp. Jag lär mig mycket av mina barn också och om dem när vi är iväg på utflykter. Det var jätteroligt att höra lillkillen läsa så duktigt från alla skyltar, han börjar bli en fena på läsningen nu :-)

Jag börjar eventuellt ändra inställning i frågan om Universeum. Fast det är fortfarande för dyrt för en som downshiftar hardcore……

Har roddat med matsäckar och passning av 5 barn där idag och det gick alldeles utmärkt. Sen träffade vi fler barn från vår egen skola hemma på landet som också tänkt tillbringa studiedagen med att studera olika sorters djur :-)

En mycket, mycket trevlig dag. Ett bonustips: Har man barn i åk 6 och upp till gymnasiet (och det förutsätter väl att man bor i Göteborg eller åtminstone nära) kan man ansöka om att barnet får bli testpilot och jag antar att man då går in gratis. Mer finns att läsa här

 

 

How to do it – downshifting/bli hemmamamma

(bild lånad från clipart)

Många frågar mig och är nyfikna på hur man gör för att kunna vara hemma länge med  barn så som jag varit. Ett stort antal mammor har själva sagt att de vill bli hemmamammor men sen säger de i nästa andetag att det inte går. Men det går. Det går. Även om du inte är hustru till en mångmiljonär. (Jag är inte det, min man kan hoppas komma upp i 25000:-/mån i slutet av sitt yrkesliv).  Fast du kanske måste offra andra saker under tiden.

Jag har skrivit om det förut bland annat här och här men kanske skulle det vara bra med lite fler infallsvinklar. Men observera att jag inte är ekonom eller på något sätt en auktoritet på området så  ta mina råd med en nypa salt och sunt förnuft. Likaså bör du noga kolla upp hur det förhåller sig med A – kassa och annat om du funderar på att gå ur den, eller om du ska vara hemma längre än 2 år.

Det finns en del frågor man behöver ställa sig innan man låter den ene bli hemmafru/hemmaman.

1, Hur lite pengar klarar vi oss på? Detta hör ihop med frågan – vad är egentligen nödvändigt?  Det här är en jätteintressant fråga som kan diskuteras ur så många aspekter. Vad är egentligen nödvändigt? Någonstans att bo och mat på bordet såklart, kläder till alla, mediciner om såna används, och det som barnen kan komma att behöva, samt någon form av transport. Detta är grundläggande behov, som man inte kan bortse ifrån, däremot kan man ju välja en hel del – billigare mat t. ex och begagnade kläder. Allt annat skulle jag säga är lyx, sådant som man unnar sig, fast det inte är nödvändigt. Här kan man ju diskutera  med sin andra hälft om man nu har en sådan, det är ju inte sällan som det den ene betraktar som lyx är nödvändigt för den andra. Hur lägger man det hela på rätt nivå? Vi bestämde oss för köpstopp för de vuxna under den här tiden, men självklart har det ibland slunkit med ett onödigt månadsmagasin i varukorgen eller några onödiga secondhandfynd. Då har det blivit vår lilla lyx, något vi unnat oss som inte varit helt nödvändigt. Vad gäller barnens kläder har vi haft turen att ha fått ärva en hel del genom åren, och det har ju underlättat.

2, Kan vi bo billigare? Det känns lite sjukt att så stor del av inkomsterna ska gå åt till att bo. I stan betalade vi mycket pengar för den trea som till slut blev för liten för oss. Kan man tänka sig att flytta ut på landet när man downshiftar så kan man spara pengar. Vi köpte som bekant ett litet hus istället som vi slowmotion – renoverar när vi får en och annan krona och lite tid över. Detta är ju förstås en långsiktig lösning och inget för den som bara ska prova i ett år och sen flytta tillbaka till stan igen.

3, Vad händer om huvudförsörjaren blir sjuk/arbetslös? Klarar vi oss ändå? Det skulle blivit tufft men det hade gått. Men om huvudförsörjaren blivit utförsäkrad eller inte fått något från A – kassan hade det inte gått. Det finns gränser för även för en downshiftare hur lite man kan leva på.

4, Har vi några besparingar? Som med allt annat i livet handlar downshifting om planering. Vi hade sparat en hel del pengar som vi använde de kärvaste månaderna. Vi hade nog inte vågat annars men jag är övertygad om att det går även utan ett stort sparkonto. Jag fick 3000:-/mån i vårdnadsbidrag, det är inte mycket, men hade sen avsatt 3000:- till varje månad – och dessa sparpengar behövde vi inte ta av varje månad. När vårdnadsbidragstiden var slut hade vi ändå 10000:- kvar, något som var tur eftersom jag i tre månaders tid nu levt helt utan inkomst.

5, Hur kan vi minska månadskostnaderna? Till att börja med behöver man ha koll på alla utgifter (tänk Lyxfällan :-) Sen finns det faktiskt en hel del man kan göra. Du kan t.ex

- Handla mat medvetet. I alla möjliga besparingsguider står det att man ska storhandla men det var först när jag slutade med det som vi verkligen kunde spara på maten. Mycket av det som storhandlades åts nämligen aldrig upp och då blir det ju förlust såklart. Ha koll på hur mycket som går åt, vilka maträtter som barnen ratar och vilka som de gillar. Skaffa en kokbok med billig mat och ät inte kött till precis varje mål mat. Skriv veckomatsedel (något jag själv aldrig lyckats fullfölja helt men det är bra i teorin).

- laga mat från grunden, baka eget bröd, skicka med matlåda med den som jobbar, sluta köpa hämtmat och bröd från dyra kondiset – nu finns det ju tid att fixa sånt själv. Sen finns det säkert mängder med andra saker man kan fixa själv. Odla grönsaker t.ex är något jag skulle vilja satsa mer på.

- med vårt bostadsbyte kom det fler ekonomiska fördelar än det uppenbara – bl. a blev både hus- och bilstöldsförsäkringen mycket billigare på landet. Vi behöver inte hyra p – plats eller garage.

- säg upp medlemskap i onödiga klubbar och annat. Hyresgästföreningen blev ju onödig för oss att vara med i, likaså ifrågasätter jag så här i efterhand varför jag fortsatte vara med i facket (om än vilande medlem med lägre avgift) och betalade till A – kassan.

- säg upp tidningsprenumerationer och annat du kan ha samlat på dig. Här kan det gå åt mycket pengar utan att man tänker på det. Läs dagstidningen på nätet istället.

- har du studielån tagna före 2000 kan du få uppskov med återbetalningen/sänkt återbetalning under dina hemmaår, hur det fungerar för lån tagna senare än så vet jag tyvärr inte men värt kanske att kolla upp?

- handla begagnade kläder och begagnade barnprylar. Se om du kan få ta över kompisar, bekantas, ytligt bekantas barngrejer de är färdiga med. Laga kläder istället för att slänga.

- min käpphäst: se över olika abonnemang och tjänster kontinuerligt! Allt skiftar så fort nu för tiden.  Det som var det billigaste teleabonnemanget i november behöver inte vara det i april.

- spara pengar medvetet till exempel till barnens födelsedagar som du vet kommer att kosta en del.

- ha inte gå – på – stan – och – spana – i – affärer som din huvudsakliga sysselsättning när du hemma med barn. Större risk i stan förstås, men jag bor inte längre bort än jag kan åka in på under timmen. Även Willys kan bli spännande och dyrt om man är understimulerad och lite uttråkad i största allmänhet. Här går det pengar som man inte planerat skulle gå åt. Iallafall om du är likadan impulsshoppare som jag. Skaffa andra sysselsättningar.

- Hur frestande det än är, fika inte flera gånger i veckan på café med andra föräldralediga. Ses hos varandra istället, eller umgås på lekplatser eller Öppna Förskolor om det nu finns. Jag är själv en riktig fikamoster så det här var lite av en utmaning i början innan vi kom in i Öppna förskolan – lunken.

- måste du ha det snabbaste bredbandet och kan det funka med färre TV – kanaler (eller rentav ingen alls), kan du klara dig med kontantkort till mobilen?

- men se för all del över dina försäkringar, särskilt om du är försäkrad genom jobbet. Jag är på sätt och vis glad ändå att jag var medlem i facket, för efter min olycka fick jag ut en liten summa för sjukhusvistelsen och för min mans inkomstförlust. Och om det hade blivit värre………ja då hade det i alla händelser varit bra att vara rätt försäkrad.

Ja det finns säkert mycket mer att säga om den ekonomiska aspekten av downshiftandet.

Men fundera och fundera igen och kanske våga, du vinner ju det allra bästa – tid med dina barn!

 

 

Pengar = Lycka? Karl Rabeder

Ja, det är ju det jag försöker skriva om med jämna mellanrum – att man kan bli rik i sitt liv på andra sätt än att bara samla pengar på hög ;-)

Läste för ett tag sen om Karl Rabeder, den österrikiska multimiljonären som kände sig så miserabel som rik att han tänkt ge bort hela förmögenheten. Han grundade http://www.mymicrocredit.org/mymicrocredit/ för att ge fattiga i Latinamerika möjligheter att bli självförsörjande.

Jag undrar hur det går för honom? Sist jag hörde talas om honom så skulle han ge bort lyxvillan i Alperna i ett lotteri, och sedan hade han avsatt ca 8000:-/månad att leva på för sig själv. Det är ju tryggt för om han klarar sig på det behöver han ju egentligen aldrig mer tänka på pengar för egen del.

Undrar om han är lyckligare nu?  Hoppas det!

Det sägs ju att hjälpa andra därför att man vill och inte för att man måste är en väg till ett lyckligare, och rikare liv.

Man kan själv skänka/låna ut ett bidrag till mikrolånsinstitutet, men jag har ännu inte riktigt listat ut hur man gör.

 

Barnloppis och andrahandsvärde

(bilden lånad från clipart)

 

Ja, nu menar jag ju såklart inte barnens andrahandsvärde på en barnloppis ;-)

Men jag funderar lite över det här med andrahandsvärde på barnprylar och framförallt barnkläder. I helgen var det dags för den årliga återkommande vårloppisen där jag tidigare fyndat en hel del barnkläder av skiftande kvalité.

Nu tyckte jag det var dags att skeppa iväg lite till dem i hopp om att få lite tillskott till kassan. Det blev en del jobb med att rensa, prismärka och sortera och till slut kunde jag skicka iväg 8 kassar kläder. Varav en kasse med nästan oanvända skor, ett par var visserligen använda men när jag tvättat dem såg de som nya ut.

Med min prismärkning skulle jag, om jag fått allt sålt, fått ut ca 1300 :- och då var jag billig, inget plagg kostade över 20:- även om jag tog något mer för skorna.

Jag fick ihop 400 kronor, efter att säljavgiften dragits av. Lite snopet faktiskt. Nu skänkte jag resten av kläderna som inte blev sålda till välgörande ändamål så det var ju bra ändå.

Och 400 kronor är absolut ett välkommet tillskott i kassan, det är inte så jag menar.

Men tänk vad kläderna kostat när vi köpt in dem, för det var på den tiden vi inte handlade på loppisar. Tänk vad det kostat i både tid, kraft och pengar att producera kläderna för dem som gjort det för det första, sen har vi fått lägga några arbetstimmar för att få in pengar så att vi kunnat köpa dem och sedan sortera, lagra och prismärka här hemma.

Nej, nästa gång ger jag nog tillbaka till världen i form av att skänka kläderna direkt till dem som behöver. Jag har redan gett bort en hel del till vänners barn och sen kommer jag att spara lite ifall mina syskon får barn någon gång, och sen kommer jag nog spara lite till mina egna barn – det är ju rätt så roligt att ha några plagg kvar i allafall.

Och en annan lärdom – nu vill jag bara handla begagnade barnkläder till mina egna barn, men hur gör man det när man inte längre har all tid i världen? Det ska jag utforska – återkommer med rapport!

 

Veckans tack: kvinnodagen

och särskilt vill jag tacka för att jag råkade födas till kvinna i Sverige!

Det finns betydligt värre länder att vara kvinna i.

Tack för att jag är fri att söka utbildning, jobb, politisk och religiös tillhörighet precis som jag vill och har lust till.

Tack för att jag har rösträtt och får göra min röst hörd om jag känner för det!

Tack för att jag fick välja själv vem jag skulle bilda familj med!

Värt att tänka på en sådan här dag och hoppas att det ska bli lika för alla våra medsystrar runt om i världen.

Tack också för alla starka kvinnor som har gått före och banat väg. Ta t. ex  Maria Montessori som var tvungen att gå in en särskild ingång på medicinska fakulteten när hon skulle studera till läkare……..

Framtiden

är ljus, hoppas jag :-)

Jag fick en kommentar från Sandra som undrar hur vi tänker göra nu.

Nu ser vårt läge ut så här: Min man jobbar denna termin 90 % och är ledig en vardag i veckan (men de senaste veckorna har ju barnen haft vattkoppor och då har han fått vara hemma och vabba på heltid eftersom jag precis började jobba). I höst går han upp till heltid igen, inte för att han måste men för att han vill, det handlar delvis om nya arbetsuppgifter som han känner kan vara lite spännande.

Jag jobbar 100 % på mitt vikariat som går ut vid årsskiftet, jag kommer ju dock ha en ledig vardag i veckan då jag ska vara med Lilltösen ( men jobbar i gengäld mycket helger).

Till nästa vår tänker jag mig flera olika lösningar; att studera på högre fart än nu, hitta ett deltidsjobb, eller försöka vara hemma igen så mycket det bara går.

En förutsättning för att vi ska kunna ha mig hemma mycket i vår är dock att vi sparar ihop så mycket pengar som möjligt nu när det faktiskt kommer in en del ;) Vi har kommit överens om att vi ska fortsätta leva med vår snåla livsstil även detta år, fast vissa medelstora investeringar kommer vi att behöva göra.

Varför jobbar jag då nu? Jo dels för att jag fick ett bra erbjudande, dels för att jag verkar helt ha hamnat utanför A -kassan trots att A-kassans byråkrater under alla mina hemmaår bedyrat att mina tidigare arbetsår visst räknades. Så tack för det – nu har jag blivit nollad på alla möjliga ställen – detta råder jag alla att ta skriftliga uppgifter på innan! Men det är nog en avhandling för ett eget inlägg. Dessutom är våra sparpengar helt slut och vi behöver bygga upp en buffert igen.

Ja, det är lite lösa planer än så länge, vi får väl se hur det utkristalliserar sig!

 

Ääääääääntligen!

(snygga väskor – såna vill jag ha! Bild lånad från clipart)

……får vi åka iväg till mormor och morfar. Som vi har längtat! Och de med, det vet jag. De små har iofs fortfarande vattkoppor, men nu är de så pass friska att vi kan åka.

Vilken februari vi har haft!

Men nu lättar det och nu har t. om våren kommit, hurra!

Bara 199 dagar kvar….

att jobba om jag räknar 20 arbetsdagar/månad :-)

Känns lite konstigt att vara den som kommer hem och ställer ifrån sig portföljen och helst bara vill sjunka ner i soffan men som måste ta sig till affären och sedan sortera 4 stora IKEA – kassar med tvätt och undrar över varför det inte är dammsuget och varför det ligger spel och pärlor överallt.

Aha, är det så det ser ut från andra sidan?

Men alla de andra har haft kul och mysigt och pysslat och spelat så det känns ju fint. Bara att jag vill ju vara med!