Få saker gör mig så upplivad

som ett riktigt roligt spex, hittepåsång och liknande.

Hoppas verkligen att vi ska kunna spexa loss ordentligt på lördag kväll på jobbet. Behöver få garva läppen av mig så där befriande och få skrattårar i ögonen och bli alldeles röd i ansiktet för att jag har så roligt! Det kommer göra mitt liv ännu rikare.

Imorrn ska jag ut och leta efter en peruk – och sen ska vi framföra Mirakel (ni vet den låten som är framförd av en viss författare på Melodifestivalen). Jag sitter redan nu och fnissar halvt hysteriskt när jag tänker på hur crazy det kommer att bli :-)

Så hoppas jag hittar en stilig peruk – helst blå i mikrofonmuffsstuk (tror nog det bor en riktig teaterapa inuti mig).

Wish me luck! Och ett gott skratt!

Årets första dopp – det bidde en tå

Nu när sommaren kom och överrumplade oss tänkte vi även i den här familjen till slut att ett dopp kunde vara trevligt och avsvalkande. Vi letade rätt på badprylarna – vilken glädje för denna mamma när killarna för första gången i sina liv kunde packa och bära sina egna badsaker – och for till vår skogssjö.

Men som i sagan det bidde en tumme så bidde det bara ett tådopp. Det var lite kallt, det var det, men det hade nog gått att bada. Men när vi hittade både blodiglar och en orm som kom simmande mot oss så tappade alla på nåt vis badlusten ;-)

Jag vet inte ens hur man får bort blodiglar så tills vi lärt oss husmorsknepen med det så kommer vi nog bada i vår andra sjö som inte ligger i skogen.

Underbar social dag

Hade jag igår när jag var ledig. Flera givande telefonsamtal med goda vänner, plantering, lite skönt slappande, lite bibliotekshäng, samt shoppande av brallor till skolavslutningen hanns med. Och fika!

 

Jag gillar när vi kan ta dagen lite som den kommer. Pratade i telefon med vännen som fått bebis, och efter några minuter så undrade hon om vi inte kunde ses? Tur att jag inte planerat in nåt speciellt för då kunde vi träffas på byns café och så fick jag titta på bebis. Han hade dessutom några av mina pojkars gamla bebiskläder på sig så det var ju extra rolig att se att de kom till användning istället för att ligga i en låda i min källare.

Lilltösen däremot var helt förstummad – hon som kvällen innan sett en bebis på TV och då sagt; En sån där borde vi ha! – hon sa inte ett enda ord och vågade knappt titta på bebisen………

 

Äntligen = mums

Jag gillar ju inte bara att smälla i mig tårta :-)

En av mina absoluta favoriter i matväg har ju äntligen kommit;

Färsk potatis och dill och lite salt! Så enkelt det kan bli, och gott. Äntligen är den här! Och snart kommer jordgubbarna – bara goda saker att se fram emot alltså!

Tjejtillsammansdag

Är så tacksam över att jag fått två lediga dagar i rad här, lite oväntat.

Jag ska egentligen vila upp mig inför en stor och krävande arbetsinsats som kommer att ta precis hela helgen i anspråk. Maken tyckte jag skulle lämnat Lilltösen på dagis för att dels hinna förbereda det som behöver förberedas och dels hinna vila. I förväg. Jag vet inte ens hur man vilar i förväg. Men vad jag vet är att jag inte kan vila om Lilltösen är på dagis när hon kan vara med mig istället. Pojkarna går ju i skolan och har ju sitt annars hade jag självklart tagit hem dem också. Fast jag tror inte att det är giltig frånvaro att vara hemma för att mamma längtar så efter sina barn…………………

Förberedelserna kan jag göra på jobbet imorrn, och annars får jag väl ta av min sömn. För jag vill vara tillsammans och ta vara på varenda minut. Tiden med barnen blir så oerhört dyrbar när man har begränsat med tid.

Förresten tackade vi nej till en fest på dagis bara för att hela familjen inte fick vara med. Det var svårt att få förståelse för, men som sagt när man träffas så lite som vi gör just nu då vill vi vara tillsammans.

Mors dag har vi ju firat också

Det glömde jag ju skriva!

Jag jobbade på förmiddagen och kvällen men var faktiskt hemma på eftermiddagen. Eftersom ingen orkade gå upp på söndag morgon innan jag for till jobbet så fick det bli eftermiddagsfika istället för frukost på sängen och det funkade alldeles utmärkt det med!

Av lillkillen fick jag en ring som han tillverkat av en tändsticksask (!) – påhittigheten är det inget fel på – och av storkillen och alla de andra fick jag en sockerkaka han/de bakat;

Prylar har jag alldeles tillräckligt av, jag tyckte omsorgerna om mig och bara det att vi fick vara tillsammans innan alla for på lite olika håll – till jobb och till kompisar – var guld värt!

Jag är så otroligt tacksam och stolt över att jag fick bli mamma till de här barnen!!!!!!

Några av livets euforiska högtider

Har vi hunnit med de senaste veckorna.

Först var det ju kungligt dop och det firade vi med tårta. Köpt denna gång och inte som när prinsessan föddes. Lilltösen var dock snäll och lånade ut en av sina egna doptårteprydnader. Dottern min tror att sån här prinsesstårta heter Estelletårta numera och det är ju så rätt så :-)

Sen har vi varit på ett jättefint bröllop, där vi verkligen fick fira kärleken och livet och livet som återvänder då brudgummen varit svårt sjuk i cancer men nu är på väg tillbaka. Så otroligt fantastiskt att få vara en del av denna viktiga dag för dem!

(bild lånad från clipart)

Och så har en efterlängtad bebis landat i bekantskapskretsen! Så otroligt fantastiskt det med, eftersom det varit mycket sorg och nervös oro innan denna bebis verkligen landade här. Det blev en kille som mår bra och vägde nästan 4300 gram! Här har jag fått gå med nästan hela vägen, det känns som om jag också varit medgravid då jag vetat om det hela ända sen v. 6.

(också lånad från clipart!)

Tänk vad mycket fint vi varit med om, och jag gillar verkligen tanken på att fira – det gör livet rikare. Vi borde fira livet ännu mycket mer!

Ja, sen var det ju ännu en anledning att fira när Sverige gick och vann hela ESC! Grattis Loreen!

(också clipart)

Fast killarna var besvikna över att inte Sean Banan vann. Det är inte jag kan jag ju säga, jag tycker Loreen var otroligt proffsig.

Tack för allt vi har haft anledning att fira!

 

Datastrul å pappastrul

Är lite frånvarande här just nu, dels beroende på datastrul och dels beroende på att min snart 71-åriga pappa är dålig Dataproblemen kan vi snart lösa när lönen kommer men pappan vet vi inte riktigt vad vi ska göra med…..nu kan vi bara vänta på besked å vi kan bara hoppas på att det blir ett bra besked. Ha det så bra i värmen allihopa!

Ledig helg ger tid för hemmajobb

Vi har ju inte bara byggt sko- och kläd-förvaring i helgen. Jag har också tagit rätt på den första skörden av rabarber. Rabarbern är det enda som verkar gilla det  regniga vädret som har varit för den växer som ogräs. Förra året hann jag inte ta rätt på så mycket innan sniglarna var på dem – i år tänkte jag hinna först. Det är fantastiskt härligt att bara gå utanför dörren och kunna plocka in rabarber till en egen paj. Jag frös in ett par kilo också för att göra saft och kräm av lite längre fram. Tänk att jag får njuta av detta alldeles gratis, jag känner mig så rik som  får ta vara på det jag får av naturen!

Varit mycket produktiva i helgen

Äntligen, säger jag, äääääääntligen har vi fått ordning i vår hall. Kolla så bra det blev – och roligt var det eftersom hela familjen har jobbat tillsammans. Barnen målade bl. a klädhängarpennan och sina egna krokar. Nu har vi plats för ett halvt dagis att hänga av sig hemma hos oss! Sen har vi en skohylla till ståendes på motsatta sidan, och ett skoskåp i andra delen av hallen. För är man 5 personer i en familj då blir det en faslig massa skor! Men nu så, nu är det ordning på torpet!

Morotssparkcykel

En morot behöver vi alla ha när vi ska klara av olika delmål i livet. Det tror jag på, jag brukar ge mig själv små belöningar när jag uppnått något som varit stort för mig. Och hur stort är det då inte för Lilltösen som har slutat med napp? Nappen har suttit i som en plugg och det har bara blivit mer och mer nappsugande här det senaste halvåret. Jag visste ju att vi skulle behöva hjälpa henne att sluta, men ville vänta tills dagisinskolningen var färdig och den jättestora omställningen som blev för min lilltjej som ju har hängt ihop med mig dygnet runt sen hon föddes. Och så började jag jobba och kommer ibland inte hem innan hon har somnat. Klart hon behövde nappen som trygghet ett tag då. Jag hade satt 8.e maj som slutdatum och började ta upp det här med nappavslutning i mitten av april. 2 nätter tyckte hon det var jobbigt och ville ha nappen – sen frågade hon mig om hon kunde få en mycket hett efterlängtad sparkcykel om hon klarade det. Jag sa ja, och sen var det klart. På två nätter! Jag är grymt imponerad över min tjejs viljestyrka och målmedvetenhet!

Nu i helgen har äntligen morots – sparkcykeln hämtats hem, för det var ju specifika önskemål också – den skulle vara rosa med Kitty på :-)

Tycker hon är fantastisk min lilla tjej, det går så mycket fortare för henne med saker och ting än vad det gjorde med killarna. Även om de också var rätt snabba. Vad månne bliva? hälsar en stolt mamma. Nu återstår bara att lämna iväg alla nappar till kaninerna på Liseberg, men det får vänta tills vädret blir bättre.

Annelundsparken

i Borås besökte vi i helgen. Och det var ett mycket trevligt besök – här fanns något för alla. Även för Lillkillen som behöver träna upp sin motorik, han är också ganska försiktig men han lekte både i avdelningen för mindre barn och klängde i klätterställningar för större barn. Här finns lite olika roliga gungor – bl. a en som är som en liten hängmatta – såg väldigt avkopplande ut – önskar jag kunde klämt ner mig i den. Det visade sig att Lilltösen är sån som gillar när det snurrar och gungar och allt sånt där som jag inte själv fixar. Blir nog pappa som får åka i såna karuseller med henne sen.

Det här var ett ställe helt i vår smak, och det får faktiskt 5 barnvagnar av 5 möjliga. Dock kanske en liten svag 5.a. Anledningen till den svaga 5.an är att en del saker faktiskt kan vara lite farliga för mindre barn. Lilltösen höll på att trilla ut i ett av mellanrummen i ett torn till en lite större rutschkana. Så det får man hålla koll på. Annars blir betyget högt tack vare att det är så bra genomtänkt. Det är stort och trots att det var många barn där så fanns det gott om plats. Underlaget är nån sorts mjukare ”gummiasfalt” så de landade ändå ganska mjukt de små liven. Hela familjen trivdes och lekparken ligger i en jättefin park med rhododendrongångar, vitsippsbackar, hallonsnår och annat.

(man anar vitsipporna där i den skira vårgrönskan!)

Det finns toalett (testade vi inte dock) och det finns flera grillplatser. Så ta med lite korv och grillkol, barnen och kanske några kompisar och släng på grillen. Korven alltså, inte barnen eller kompisarna :-)

(några såna här kompisar fanns i parken också, jättesöta!)

Mer info finns här

Värt ett besök när ni tröttnat på Djurparken, tänk dock på att det inte finns någonstans att gå in så detta ställe passar bäst när det är vackert väder!

Födelsedagsblomster

Jag tycker så mycket om mina vänners barn!

Eftersom barnens kusin och bonuskusiner bor så långt bort så är det som om mina vänners barn blivit ”våra” kusiner. Och just de här barnen har jag varit barnvakt en del åt så de känner nog mig nu. Tjejerna hade plockat med sig de här fina buketterna till mig då de kom för att äta tårta. Och en fin hönsfjäder från en av deras hönor fick jag med också, den skymtar lite i bakgrunden.

Födelsedagsfirande

Har jag ju som sagt hunnit med lite grann i helgen. Kolla vilken fantastisk mocka-marängtårta en av mina fina vänner i byn kom med! Bilden gör den inte riktigt rättvisa eftersom den var stor som ett dasslock :-) och ojojoj vad vi har mumsat denna.  Två saker som var riktig tur: 1, den går att frysa – så halva tårtan är sparad och på så sätt kan vi njuta vid fler tillfällen – hurrahurra! och 2, i måndags hade vi måndagsmiddagsfamiljen här som hjälpte till att äta upp delar av den. Hur konstigt det än låter – med tanke på att den innehåller kaffe – så är det här en riktig barnfavorit!

Så tack finaste E som kom med den här och gjorde även årets födelsedag (året efter jag ”nollat”) till ett fint minne.

Önskar mig mer tid!

(bild lånad från clipart – här finns inte tid att ta bilder :-) ))

som alla andra dubbelarbetande föräldrar önskar jag att det fanns mer tid. Mer tid att hinna med barn och familj, samt sköta huset och mig själv. Var det inte precis det här jag ville komma ifrån? Tur att det bara handlar om en begränsad tid.

Har tre och en halv dagar ledigt från jobbet. Och meddetsamma som jag stängde dörren till mitt kontor och for hem så övergick jag till mitt nästa skift hemma. Har nu tvättat en bautatvätt igen, mockat golven (varför är det bara jag som kan ta fram en dammsugare?) samt grävt i trädgården, storhandlat, plockat undan påsksaker – här hos oss varar nästan påsken till jul…….bakat en jättesats bröd, plockat fram sommarkläder, plockat undan vinterskor, handlat skor och sandaler till barnen, lagat mat och nattat barn. Samt allt det där andra som man gör i bara farten och som man inte ens kommer ihåg att man gjorde i slutet av dagen.

Vad jag behöver är en hemmafru ;-) och mer tid för bara mig själv. Tror jag ska satsa på egentid nu, dammet går väl ändå ingenstans.

 

Veckans andra tack: pappa

Min pappa har åkt ut och in på sjukhus de senaste veckorna utan att man riktigt vet vad det är som är fel. Ännu har vi inte fått några provsvar så det känns kanske lite konstigt att skriva tack ännu, men jag vill tacka för att han äntligen, äääääääntligen får hjälp och att någon till slut lyssnar på honom.

Nu håller vi alla tummar för att det ska bli bra besked! Och han mår faktiskt bättre nu, det akuta tillståndet har gått över.

Att förstå?

Sitter här och undrar om mitt liv blir rikare av att förstå?

Ja, det kanske det blir……eller inte?

Är man psykologistudent så blir man plötsligt väldigt intresserad av att förstå vad alla människor lider av :-) precis som läkarstudenter tror att de har varenda sjukdom de läser om. Och jag har fått en pusselbit till som jag är 99 % säker på.

Frågan är om livet blir bättre ifall det blir den diagnos jag kommit fram till? Behöver vi få den bekräftad eller räcker det att jag vet själv hur jag ska förhålla mig till den personen?

Hm…… det är frågan.

 

Veckans tack; ännu ett år

har gått och jag har precis fått fira födelsedag igen. Eller fira och fira, jag jobbade till kl. 21 så det blev inte så mycket firat. Men jag blev väckt av lite skönsång av familjen och så fick jag en smörgåstårta. Den hann vi tyvärr inte ta nån bild på innan vi slukade den. I vanliga fall brukar det bara var jag som äter smörgåstårta, barnen gillar vanligtvis inte och maken kör ju LCHF. Så jag hade tänkt jag skulle ha den själv både till lunch och frukost dan därpå – jag tycker nämligen det är så gott när den fått stå och kladda till sig lite. Men just denna dag bestämde sig både Lillkillen och Lilltösen för att de tyckte väldigt mycket om smörgåstårta. Och ok då, jag fick väl dela med mig ;-)

Dagen innan hade jag och Lilltösen gjort en Herrgårdstårta (även kallad Pinocchiotårta) som på bilden och hon hjälpte mig att vispa marängen. Samtidigt som hon krävde att få veta exakt HUR de såsiga äggvitorna kunde bli till vitt ”klister”…..hm…..ja, den här varföråldern har sina sidor :-)

I helgen hoppas jag att jag ska få min present. Jag längtar så!

En annan dimension som kommit in i mitt liv sen olyckan är att jag är så oerhört extra tacksam över allt jag faktiskt får uppleva. Jag blir lite rörd när jag tänker på att jag fick vara med om ännu en födelsedag. För nu minns jag lite mer och kommer ihåg att jag tänkte när jag ramlat att – det kan ju inte vara slut redan? Det kan ju inte sluta så här.……

och det gjorde det ju inte, tack och lov. Men då får såna här små högtidsdagar ett extra innehåll. Detta behöver jag visst återkomma till lite då och då.

Sen tog jag med resten av Herrgårdstårtan till jobbet och blev ordentligt firad där. Det var riktigt trevligt!