Jag finns!

Återigen har det blivit lite uppehåll här.

Jag finns, jag jobbar, jag går upp på morgonen, jag åker de 3,5 milen till jobbet,  jag jobbar intensivt – just nu är det en del nytt att lära in ihop med det gamla, men det är så roligt samtidigt, vi har kul ihop, tur är det när jag träffar arbetskamraterna mer än min familj – när jag sätter mig i bilen på vägen hem är det mörkt, jag tar en sväng om affären, jag kommer hem, ibland efter barnen somnat – då har vi sagt godnatt på morgonen, jag slocknar i soffan, och sen börjar det om igen.

På tisdag fattas beslut om hur den nya kombotjänsten ska se ut efter nyår, men innan dess är det heltid och mer därtill som väntar.

Så ser livet ut just nu, och eftersom det är som det är så kommer det nog dessvärre dröja mellan uppdateringarna här…… men häng i, jag kommer tillbaka med nya krafter, och så försöker jag läsa ifatt hos er andra ibland också!

Ha en fin adventstid om vi inte hörs under den tiden!

 

Nyfunnen vän

Är så glad att jag hittat nån som är lika pigg på galenskaper som jag själv.

Särskilt när man är på jobbet så mycket som vi är så är det viktigt att man trivs med arbetskamraterna, men det är ju en extra lyckträff med en sån här vän! Känns som en väldigt rolig resa som just börjat, och som jag hoppas kunna få fortsätta med!

Igår umgicks vi privat, idag väntar mer stolleryck till em/kvällspasset :-)

Tänk att man faktiskt får ha roligt på jobbet! Relationer är vad som gör livet rikt på riktigt!

Tack!

Tack att vi är hela!

Det här är säkert en piece of cake för den som bor i skogen, i Norrland, eller ännu mer på landet än vad jag gör. Men tänk på att jag är stadsbo från början! När vi åkte från vår planeringsdag (som vi haft långt ute på landet, i skogen) en kollega och jag så hoppade det ut en älg framför bilen! Jag körde inte, men såg den först och skrek Aktaaaaaaaaaaa, ääääääääääälg! och föraren hann få stopp på bilen och vi undkom med blotta förskräckelsen. Och älgen med. Detta var på eftermiddagen så det var ju fortfarande ljust, tänk om det varit mörkt – jag menar älgar har ju inte direkt reflexer på sig. Många tänk – om hann passera revy i våra hjärnor efteråt kan jag säga.

Tack för att det gick så bra!!!!!! Och jag kommer köra lugnare till jobbet i framtiden ska jag säga……

 

Jobb, jobb, jobb, längtar hem

Så kan det vara ibland.

Visst är jag glad i dessa tider att jag har ett vikariat, men efter idag kommer jag ha jobbat 52 timmar och knappt sett mina barn de senaste 6 dagarna. Jag längtar hem nu. Jag brukar älska november (och vara ganska ensam om det, tror jag) för jag börjar alltid tidigt med alla julförberedelser och tycker det är så mysigt och kravlöst med mörkret.

Men i år känns det annorlunda. Fina, kloka Queen of Kammebornia skriver så genomtänkt om november och jag håller med!

Egenupplevelse för mamma = ovanligt

Sista dagen på min semester var vi alla hemkomna från fjällen, och även om all tvätt inte ännu var tvättad så tog jag mig faktiskt friheten att åka iväg själv in till stan på konsert!

Helt underbart, det var två goda vänner till mig som bjudit in mig, men de trodde väl inte riktigt på att jag faktiskt skulle dyka upp.

Men det gjorde jag! Ensam från denna familj för första gången sen Lillan låg i magen (eller jag kan nog faktiskt inte minnas när jag var på konsert själv senast…… Jo, det var nog förresten när jag var med och sjöng i kören förra våren, men då var det ju inte så mycket sitta och njuta ;)

Detta var så roligt, så det kan jag tänka mig att göra igen. Först hade Lillkillen tänkt sig att följa med och det hade han så gärna fått så, men han ändrade sig i sista minuten. Om det varit en vanlig jobbvecka hade det nog känts för jobbigt att vara ifrån barnen igen, men denna gång så hade vi ju umgåtts dygnet runt i 9 dagar (och det kändes som på den gamla goda hemmamammatiden!)

Det var också lite halvt nödvändigt, att få göra något själv och det var nyttigt att känna att även jag behöver påfyllning! Tack för att jag orkade ge ut lite energi för att få så otroligt mycket mer energi tillbaka!

 

Hål i huvudet :-)

Min underfundiga Lillkille och jag skulle åka iväg och lördagshandla. Då sa jag på skoj;

Men du får inte tjata hål i huvudet på mig om allt godis du vill ha!

Han svarade eftertänksamt:
Nehej då, jag ska inte tjata hål i huvudet på dig, för det regnar ju ute nu och om du får hål i huvudet så rinner vattnet in i hjärnan, och då får du vatten i din hjärna och då kan du ju inte tänka nåt mer!

Åter i jobb

Få se nu om detta lilla avbrott mitt i terminen gjorde att jag blev mindre stressad :-)

Ger mig in i en ny hektisk jobbperiod; Igår kvällsskift, idag kvällsskift, imorrn ev. hemmaarbete el. resa in till Göteborg, fre, lör, sön = jobb med ett avslutande kvällsskift på söndag…..*pust*

Det ska bli så skönt efter nyår när jag går ner i tid, jag längtar kan jag säga :-)

Energipåfyllnad

behöver man på en sån här aktiv semester. Vi har ju inte bara varit ute i snön, bowlat, suttit vid brasan, utan vi har också varit en halvdag i simhallen. Sen hittade vi det underbara Fjällbagarn också det i Lindvallen, där vi satt inne i värmen medan mörkret föll och snöflingorna fortsatte singla ner.

Hemma igen

Ursäkta lite kassa bilder, har tagit dem med min telefon. I Sälen har vi tillbringat vårt höstlov/semester. Och det kunde ju lika gärna ha varit högsäsong med tanke på hur mycket snö vi fick redan första natten = 20 cm :-) Älskar snö så länge jag slipper skotta!

Vi bodde i Högfjällsbyn i en mycket trevlig stuga för en ringa penning. Men vi tillbringade tiden mest nere i Lindvallen i backarna där runt omkring. Skönt att komma bort lite, och unna oss en sån här semester var det länge sen vi gjorde.