Att växa

(bild lånad från clipart)

Mina barn växer varje dag rent fysiskt. Häromkvällen fick jag också se helt konkret hur min lillpojke psykiskt växte flera centimeter på bara några minuter.

Han har återigen börjat simskolan, i en ny grupp denna vår. Ingen av oss visste (eller ens trodde) att han skulle få vara ute i stora bassängen redan i vår då han har fått kämpa länge för att övervinna sin vattenskräck, samt att han är sen motoriskt rent allmänt.

Döm om vår förvåning då vi fick se honom tåga iväg med de större barnen ut till den stora bassängen! Han såg rädd och nervös ut, stackarn. Jag höll mig (vis av erfarenhet) en bit därifrån där han fortfarande kunde se mig. Går man dit och tröstar direkt så bekräftar man ju barnets känsla av att det faktiskt är farligt och hemskt och att man tror att de inte ska klara av det.

Sen fick de hoppa i på det grundaste stället i den bassängen (som ändå är djupt för honom) och efter det hoppet såg han först ledsen ut och jag var precis på väg fram när fröken började prata med honom och han fick göra om hoppet och sen såg han gladare ut.

Efter ett tag fick de flyta runt på diverse flytredskap samtidigt som fröken höll i dem, och så fick de testa bentagen och annat.

När simskolan var slut hämtade jag en mycket stolt pojke som hade sträckt på sig en hel meter, och som jag riktigt kunde se hade växt. Vi pratade om detta mycket efteråt att man är modig när man gör något man egentligen inte riktigt vågar och då växer man.

Hoppas det gäller mig också, att jag vågar vara lika modig som mitt lilla Lejon :-) Jag är iallafall mycket, mycket stolt och hade det funnits ett simborgar-modighets-märke så hade han fått det direkt. Istället bjöd jag på glass :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>