Veckans tack, jag överlevde cykelturen

men nu är jag precis mör.

Tror vi cyklade mellan 1,5 – 2,0 mil igår och stundtals öste regnet ner. Några gånger var jag faktiskt färdig att ge upp och bara slänga cykeln i närmsta dike och lifta tillbaka, för dels var det rejäla branter att ta sig nerför och uppför, och dels var nog detta lite mer än jag mäktade med. Med facit i hand är det ju lätt att säga att jag borde stannat hemma men sån är ju inte jag. Jag ger aldrig upp :-)

Känner mig duktigt stolt över mig själv att jag inte gav upp när det var som kämpigast. På såna här strapatser lär man sig en del om sig själv, och det kanske också berikar livet?

Kvällen avslutades på mycket trevligt vis med den smarrigaste grillbuffén jag nånsin ätit. Fast hade jag fått välja så hade jag somnat med huvudet rätt ner i tallriken :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>