Lite nervöst nu……Storkillen redo för ett stort steg

Han ska om några minuter själv få cykla till innebandyträningen. Och jag tror det pirrar i både hans och min mage.

Det är i en sporthall nån kilometer från oss, och han har tjatat länge om detta. Hela eftermiddagen har han funderat om det är dags att åka nu, han har packat grejerna 2 timmar i förväg (nåt som aldrig händer annars, snarare 2 minuter innan, efter tjat), och han vankar runt här och väntar och väntar.

Han går ju ändå i trean nu och många av hans klasskompisar går hem själva efter skolan, de har inte ens fritis längre.

Men jag, jag tycker det är svårt att veta när det är dags att släppa efter ännu lite till. Att ge ännu lite mer frihet.  Jag tycker ju fortfarande att han är så liten, så liten. Fast jag vet att jag behöver låta honom flyga lite själv ibland, och jag vet ju att han är en redig kille.

Ingen av mina andra vänner här på orten har barn som är lika gammal som mitt äldsta och därför blir det så svårt att fråga någon om råd. Mina föräldrar var ganska generösa med att ge mig frihet, jag var i skogen och vid vattnet ensam, gick till affären redan som riktigt ung, men det var ju andra tider då. Både vad gäller människor och trafiken.

Undrar om mamma kan följa efter på lagom avstånd i bil och se till att han kommer rätt?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>