Downshifting bara för rika priviligierade lyxhustrur?

Fick återigen en tankeställare om det här med Downshifting när jag läste vad UnderbaraClara skrivit om det.

Är downshifting en lyx som bara vissa av oss kan välja? Måste man ha gift sig rikt för att vara hemmamamma?

Ja, på sätt och vis är det kanske så, för alla har inte möjligheten att välja. Är man ensamstående trebarnsmamma som går på ett undersköterskevikariat kanske på timmar i sjukvården, då kan man inte välja. Då måste man nog jobba så mycket som det går för att få allt att gå runt. Då är kortare dagar på förskolan för barnen inget alternativ.

Men jag tror, jag vill tro att det går, det har gått för oss, jag har skrivit om det förut här och här. Min man kan som bäst kanske hoppas på att komma upp i en lön på 27000:- /mån (det har ökat lite nu faktiskt, sen jag skrev i mars!) om 20 år, i slutet av sitt yrkesliv. Det är inte särskilt mycket pengar i lön nuförtiden, men ändå inte underst i löneligan. På en 80% lön av några tusenlappar mindre än det klarade vi oss hela familjen i 4 år (!) + några tusenlappar i föräldrapeng och senare vårdnadsbidrag.

Som med allt annat handlar det om att man får välja, när man har den lyxen att kunna välja. Jag var hemma i 4 år, och det är klart – vi kunde inte unna oss nya prylar eller dyra utlandsresor under den tiden, det fick vi välja bort. Men jag vann ändå högsta vinsten; jag fick vara tillsammans med mina barn länge när de var riktigt små! Det slår alla utlandsresor i världen.

Sen tror jag också att det handlar om att tänka out – of – the – box. Komma ifrån det här med jämförandet; men titta ingen annan är hemma länge med sina barn…..kommer inte alla andra tycka att vi är konstiga? Om vi inte åker till fjällen i år som klasskompisarna gör, vad kommer de andra tycka då. 

Jag är inte hemmamamma just för tillfället, jag har hoppat på ett hyfsat välavlönat vikariat, tillbaka i den karriär som jag trodde jag lämnat för gott. Men pengarna jag tjänar nu tar vi inte bara och skaffar en bättre bostad för, nyare bil, fler statusprylar. Nej, vi fortsätter på samma sätt att slow-motionrenovera vårt lilla hus, vi bor kvar på landet för vi vill bo billigt för att kunna ha ett ekonomiskt utrymme, och vi sparar pengarna så att jag ska kunna vara hemma igen och mannen gå ner i arbetstid. Det är inte för att vi är arbetsskygga, jag gillar mitt jobb, jag studerar och vill utveckla mig, men jag gillar mina barn och min familj och min tid, mitt NU ännu mer.

Jag talar bara för mig själv, andra är helt fria att göra sina val, men jag vill inte vakna upp om 20 år och inse att jag missat mina barns uppväxt. Jag tycker att barnen är meningen med livet, ska jag då jobba bort meningen med livet? De 4 åren jag varit hemma är den bästa investeringen vi gjort i vår familj.

För dig som vill downshifta vill jag bara ropa ett Lycka till!

 

Fast jag skulle också

kunna tänka mig att glida runt i dessa på en varm strand på Bali, Maldiverna, Indien eller dylikt, samtidigt som jag smuttar på en fruktjuice. Det skulle inte vara så tokigt alls när jag tänker efter. Idag har vi så varmt att man faktiskt kan gå runt i dessa gamla trotjänare. Nästan det enda tråkiga med hösten, tycker jag är att man måste sätta på sig strumpor och skor igen.

Såna här har jag investerat i också

Jag ska ju ut och gå med jobbet igen, långt denna gång också. Förstår inte hur hurtiga de är på mitt jobb ;-) Men man får ju bra med motion på arbetstid iallafall. Ska man gå långt och få en fin upplevelse så är ju skodonen det allra viktigaste såklart. Dessa dojjor var verkligen som en större investering med tanke på priset. Nu hoppas jag på att en investering i högre kvalitet ska visa sig vara lönsam i längden, jag räknar med att dessa ska hålla in i nästa decennium iallafall. Skor är ett kapitel för sig, och särskilt barnskor. Där har jag alltid, trots min sparsamhet och mitt billiga leverne i övrigt, satsat på dyrare skor av bättre kvalitet.

 

Lite nervöst nu……Storkillen redo för ett stort steg

Han ska om några minuter själv få cykla till innebandyträningen. Och jag tror det pirrar i både hans och min mage.

Det är i en sporthall nån kilometer från oss, och han har tjatat länge om detta. Hela eftermiddagen har han funderat om det är dags att åka nu, han har packat grejerna 2 timmar i förväg (nåt som aldrig händer annars, snarare 2 minuter innan, efter tjat), och han vankar runt här och väntar och väntar.

Han går ju ändå i trean nu och många av hans klasskompisar går hem själva efter skolan, de har inte ens fritis längre.

Men jag, jag tycker det är svårt att veta när det är dags att släppa efter ännu lite till. Att ge ännu lite mer frihet.  Jag tycker ju fortfarande att han är så liten, så liten. Fast jag vet att jag behöver låta honom flyga lite själv ibland, och jag vet ju att han är en redig kille.

Ingen av mina andra vänner här på orten har barn som är lika gammal som mitt äldsta och därför blir det så svårt att fråga någon om råd. Mina föräldrar var ganska generösa med att ge mig frihet, jag var i skogen och vid vattnet ensam, gick till affären redan som riktigt ung, men det var ju andra tider då. Både vad gäller människor och trafiken.

Undrar om mamma kan följa efter på lagom avstånd i bil och se till att han kommer rätt?

Lediga dagar och fullt hus!

Lediga dagar har jag som skrivet haft i helgen, och har ända tills imorrn eftermiddag :-) Det är så skönt, jag behövde verkligen få några såna här dagar att bara skrota runt på. Att det dessutom är underbart höstväder är en bonus. Idag har man kunnat gå i shorts.

Det var nästan tur att jag valde att baka kanelbullar på fredagskvällen för på lördagen samlades ett helt gäng människor i vårt lilla lilla kök. Sånt tycker jag är mysigt och jag försöker jobba mer och mer på att lära mig att folk kan få komma och hälsa på mig trots att det står fullt med disk på bänken och att golven inte är perfekt skurade, och att ev. dammråttor ligger kvar där de byggt bo. Jag tänker att någon måste börja våga. För skulle folk bara få komma hit när huset är tipptopp, ja då skulle det dröja innan vi fick besök!

På söndagen kändes det som jag öppnat fritidsgård här då inte mindre än 4 killar hittat hit för att leka med mina killar. Och så Lilltösen till detta som blankt struntar i om hon får vara med eller ej, hon går bara in och tar plats! Det gillar jag, för jag vill att alla ska få vara med så mycket som det går. Men 7 barn på en gång var en liten utmaning, men det gick!

Och varför en omotiverad bild på hamburgerbröd? Jo, jag är ju sån som tydligen vilar och kopplar av bäst när jag bakar eller fixar i köket, så jag testade att för första gången nånsin baka hamburgerbröd, som jag gjorde på dinkelmjöl. Recept följer en annan dag, men det blev gott och t.om de flesta barnen åt .-)

Helgen har också innehållit marknadsbesök i dagarna två, samt läsning av en hel bok (!) som inte hade med jobbet att göra – men jag fick anstränga mig för att få läsa den.

En jättefin helg! Hoppas er helg också var bra!

Äääntligen fredag!

Efter ett par intensiva arbetsveckor börjar jag känna att det skulle vara skönt att vila upp sig. Så bra att jag nu har 3,5 dags ledigt och inte jobbar förrän tis em/kväll :-)

Jag ska träffa mina barn, simskolan startar, förhoppningsvis kommer goda vänner hit från stan, ev. går vi på marknad, jag ska kanske baka bullar, rensa i trädgården, ta in mina stackars tomater, se om det finns nåt litet att skörda kanske, ta ner tältet i trädgården. Samt bara skrota runt. Gärna i pyjamas…….

Den gamla TV´n pajade lägligt nog igår kväll så då orkar vi förhoppningsvis hitta på nåt annat hela familjen.

Sen ska jag dra ner på arbetstempot en aning, jag behöver utrymme för mitt eget också!

Pressgurka med kokossocker

Häromdagen passade jag dels på att laga köttbullar på 1,5 kg köttfärs så vi har som lite snabbmat de dagar det måste gå fort att laga middag, dels gjorde jag pressgurka. Man kan pressa den om man vill för att få in saltet ordentligt, men det funkar lika bra att bara låta gurkorna ligga i lagen nån timme innan man ska äta.

Jag rörde ihop lite på känn men man kan göra så här om man vill:

Du behöver

1 st slanggurka

3 krm salt

2 msk ättika (12%)

1 dl vatten

2 msk kokossocker/socker. Jag tog kokossocker eftersom det ska vara nyttigare och inte höja blodsockret så mycket.

1/2 krm vitpeppar

(man kan också ha i dillfrön eller färsk persilja, det hade inte jag för då hade inte mina barn ätit….)

Gör så här:

  1. Skiva färsk gurka tunt med osthyvel (man kan skala gurkan först om man känner för det).
  2. Häll ner gurkan i en skål och blanda med saltet.
  3. Lägg ett fat och sen en tyngd över gurkorna, låt stå i ca 30 minuter, häll  sen av spadet.
  4. Gör en lag av ättika, vatten, kokossocker och vitpeppar. Rör tills sockret löst sig.
  5. Lägg gurkan i en burk och häll lagen över. Låt stå någon timme före servering.

Jag vet dock inte hur länge dessa gurkor står sig i förråden sen, men eftersom det är så gott är risken stor att man inte kan spara det så länge ändå :-)

Valmöjligheter

Det är så skönt att kunna och få välja. Det sägs ju att vi människor har en fri vilja och därmed kan vi välja. Det förutsätter dock att vi har olika alternativ att välja mellan annars är vi ju inte så fria.

Min framtid innehåller flera olika valmöjligheter och det är så fantastiskt skönt tycker jag! I dagarna har jag fått veta att man mitt vik troligen blir förlängt efter årsskiftet och att de gärna vill att jag stannar (hurra!). Dock kan det se lite annorlunda ut 1, jag fortsätter som nu med samma arbetsuppgifter på heltid. Vilket iofs är jättebra men eg. lite mer än vad jag vill jobba. 2, jag forsätter med samma uppgifter på halvtid och har då möjlighet att fortsätta plugga 3, jag kombinerar 2 olika tjänster med delvis andra arbetsuppgifter till en heltid, då en annan tjänst också är vakant. Men egentligen har jag inte utbildning för det, fast det är något jag jobbat med förut och trivs bra med.

Alla ser i dagsläget lika lovande ut, det känns gott att kunna välja. Undrar bara vad A – kassan och andra ev. inblandade myndigheter tycker, de kanske vill ha synpunkter på vad jag väljer?

Rosa kokboken

Den här kokboken fick Lillkillen i present av sin mormor. Hon hade den goda baktanken (hehe) att han skulle börja baka och laga mat till sina föräldrar. Tycker jag låter som en ypperlig idé, för mig får barnen gärna slabba hur mycket de vill i köket. Jag tycker dessutom att det är lika viktigt att såväl killar som tjejer lär sig allt man behöver veta om hur man gör mat och allt annat som hör till hushållet.

Boken är engelsk från början och originaltiteln är Girl´s Cookbook. Då undrar jag i mitt stilla sinne om det finns en för boys och vad skillnaden är i recepten. Hm. En annan diskussion kanske, nu skulle jag ju presentera boken.

Den är utgiven på Parakit förlag och översatt till svenska av Veronica Gottfridson. Författare till recepten är Rachel Carter.

Jag gillar särskilt inledningsorden, de tre magiska hemligheterna med matlagning: Det är superroligt att laga mat, att laga mat gör oss glada, matlagning är ett fantastiskt sätt att använda fantasin. s 4 i nyss nämnda bok.

Det finns lite annorlunda recept bl. a på trollstavskakor, frikadeller (oj vad sugen jag blev själv!), hur man gör egna chicken nuggets och minihamburgare, pommes frites av sötpotatis, lönnsirapspopcorn, s´mores och en massa annat. Inte så nyttigt kanske men roligt med lite andra recept.

Nu ska jag övertala Lillkillen att börja testlaga alla recepten :-)

Jobba hemma…….

Är det tänkt att jag ska göra idag.

Och det gör jag också.

Men jag kombinerar mina båda jobb, det går ju så mycket lättare att vara kreativ och tänka när man får ladda tvättmaskinen, dammsuga och plocka.

En urtråkig bok jag måste läsa till jobbet blir väl så mycket trevligare med en kopp Yogithé i soffan? Och till det måste jag väl ha nåt gott att äta, visst? Då ska jag nog ta och baka muffins, och kanske hinner jag till banken och fixa ärenden…..eller nej, jobba vad det ju!

Tror minsann jag blir en bättre människa av att jobba hemma och förena båda mina ”arbeten”, jag upplever det som mindre stressigt, och konstigt nog blir jag mer produktiv. Även i mitt lönearbete. Kanske beroende på variationen? Något för arbetsgivare att ta till sig kanske?

Jag går i barndom

och återupptäcker mina gamla kära vänner. Jag går i skogen med Ronja och Birk, jag ser precis framför mig hur de lever en sommar i grottan, jag rider på Fjalar tillsammans med Skorpan i Körsbärsdalen, jag leker tillsammans med Mio och Jum – Jum, jag springer med hjärtat i halsgropen till Snickarboa, och jag känner en anings medlidande med de hårt prövade Anton och Alma Svensson i Katthult.

Tänk att de här böckerna står sig än, trots så många år på nacken. Vissa bitar ur Lejonhjärta och Ronja använder jag ibland i jobbet, så de har ju också visat sig användbara.

Sen väntar en omläsning av Pippi, det ser jag fram emot!

Och det är så stort att jag nu får dela alla de här världarna med mina barn :-)

 

Man måste få vara lite ledsen ibland…….

Mitt liv är som den här rosen (fin bild gubben min har tagit, eller hur?)

Jag har ett jättefint och stundtals väldigt vackert liv, och det försöker jag njuta av på allra bästa och mesta sätt. Men precis som med rosor så sticker en tagg till mig ibland. Så blir det när jag påminns om vad jag förlorat – när jag råkar sticka mig på den taggen som livet gav mig i form av mitt senaste missfall. Och då blir jag väldigt ledsen. Jag är mer ledsen nu än när det låg närmare i tid. Kanske var det  chocken som gjorde att allt var svårt att ta in? När jag råkar se en höggravid kvinna i kassakön, när jag av misstag hamnar på mammaklädesavdelningen när jag ska köpa tröja, när jag ser de allra minsta små små kläderna hänga på barnavdelningen – då blir jag ledsen för min egen skull. Men jag tänker att det får väl ta den tid det tar, man måste ju få vara ledsen……?

En sak som bidrar också till att det är svårt att släppa den här graviditeten är att jag har alla gravidsymtom kvar; mår illa, ingen aptit, cravings på lakrits, hormoner som sprutar, ont här och var. Det är som om kroppen inte har fattat än?

Lantpromenad

Jag fick en väldigt trevlig ledig dag igår, en god vän och medmamma ringde och frågade om vi skulle med på promenad och det är klart vi ville! Hon hade med två av sina barn och jag hade med Lilltösen och hunden. Hur mysigt som helst och vackert väder hade vi hela vägen!

Stundtals gick vi bredvid en livlig bäck och tyvärr gör ju inte bilden den rättvisa.

Titta så vackra omgivningar vi har!

Ganska många såna här träffade vi på.

Sen avslutades dagen med sedvanliga Måndagsmiddag som vi stod för denna gång. Bl. a bjöd jag på gulbetor med getost. Vackert och gott. Känner mig nöjd med att den lediga dagen även innefattade att tvättmaskinen fick ledigt ;-)

 

Nu ska jag vila

Det är bara att dyka i, brukar jag tänka ofta i mitt jobb där vissa saker har en tendens att klumpa ihop sig. Jag dyker i och håller andan och hoppas jag kommer uppdykande så där några dagar senare när allt jag ska genomföra är slutfört.

Efter en arbetsintensiv vecka som innehållit bl. a vad som känns som flera mils cykling, en mils vandring, 6 timmars bussresa, samt planerande och övande inför megafinal – som för övrigt gick över förväntan bra – så känns det som om ett par timmars vilande och pillande av navelludd är vad den här mamman behöver.

Får se hur mycket vila det blir, just nu har jag 4 barn i huset, och gubben ska åka in till stan. Men bara att jag slipper tänka på jobb och förberedelser ett litet tag kommer nog göra underverk. Till och med att tvätta brontotvätten kanske kan ses som ett välkommet avbrott och kanske rentav som avkoppling?

I övrigt är jag väldigt nöjd med mina insatser denna vecka, det måste man få vara ibland!

Tjejkväll med väsentligheter

Mitt i årets mest intensiva jobbvecka tog vi oss ändå tid och hade en tjejkväll jag och Lilltösen. Alla husets killar var iväg på grillkväll, så då fick vi passa på.

På tjejkväll ska man måla sina naglar med nagellacket som Lilltösen köpt tillsammans med sin snälla farmor. Det hör till, och det är det roligaste hon vet. Lilltösen alltså :-)

Sen ska man äta ostbricka – där är Lilltösen också mycket bestämd. Denna gång serverades gorgonzola, brieost, grevé samt aprikosmarmelad och kex. Jag satte i mig en halv bit gorgonzola *mätt*

Och så tittar vi på gamla avsnitt av Gilmore Girls, samt somnar i soffan.

En livsberikande helkväll för stora och små tjejer.

Familjens projektledare säger upp sig

Längesen jag skrev om böcker, men nu har jag läst en som var ganska roande. Eller oroande. Den heter ”Familjens projektledare säger upp sig” och är skriven av Gunilla Bergensten. Den har några år på nacken nu, men är nog ständigt aktuell.  En liten småilsken bok, det varnar författaren för redan i början. Den handlar om varför det är kvinnor som ska vara familjens ständiga projektledare och ha allting i huvudet, och om män verkligen ska komma undan med att vara lata genom att skylla på biologin.

Vet inte vad jag tycker egentligen, det finns ju viss igenkänningsfaktor men samtidigt så tycker jag att det verkar gå åt väldigt mycket energi på att vara ilsken på småsaker. Men jag är ju antagligen miljöskadad eftersom jag varit hemma och därmed översteprojektledare i så många år. Och visst, det är jag som är projektledare men jag trivs faktiskt med det. Jag orkar nämligen inte längre lägga energi på att tjata på gubben. Och vi har nog en ganska hög städtröskel………

Fast jag ser det som en av mina livsuppgifter att få framförallt mina pojkar att ta ansvar och hjälpa till hemma. Jag hoppas mina framtida svärdöttrar kommer att bli lyckligare av det.

Men visst har boken många poänger.

Vi firar idag igen

Denna gång är det makens tur att fylla år och det firade vi genom att ha lite våffelkalas i trädgården. Jag satt ute i shorts, tänk att vi fick ännu en vacker sommardag! En liten grannpojke bjöd in sig själv och det var ju bara trevligt att vi blev några fler. Efter våfflorna bjöds det på tårta (från frysdisken på Coop denna gång, ingen har tid att baka denna vecka, dock var både våfflorna och sylten hemgjorda :-) samt kvarvarande bakverk från i lördags.

Vi skulle köpa födelsedagspresent efter jobbet idag, men då var den slut. Fast det är sååååå himla bra present. Ni får se sen när den kommer ;-)

Tack för att vi har så många anledningar att fira livet i vår familj!

Veckans tack, jag överlevde cykelturen

men nu är jag precis mör.

Tror vi cyklade mellan 1,5 – 2,0 mil igår och stundtals öste regnet ner. Några gånger var jag faktiskt färdig att ge upp och bara slänga cykeln i närmsta dike och lifta tillbaka, för dels var det rejäla branter att ta sig nerför och uppför, och dels var nog detta lite mer än jag mäktade med. Med facit i hand är det ju lätt att säga att jag borde stannat hemma men sån är ju inte jag. Jag ger aldrig upp :-)

Känner mig duktigt stolt över mig själv att jag inte gav upp när det var som kämpigast. På såna här strapatser lär man sig en del om sig själv, och det kanske också berikar livet?

Kvällen avslutades på mycket trevligt vis med den smarrigaste grillbuffén jag nånsin ätit. Fast hade jag fått välja så hade jag somnat med huvudet rätt ner i tallriken :-)

Servetter går inte åt på barnkalas

Precis som jag tänkte här så dukade jag inte med servetter på vårt senaste barnkalas. Jag la dem istället i denna korg. Och precis som jag misstänkte så gick det inte åt mer än en och det var min egen dotter som ville ha en. Men de är fina och passar på barnkalas, eller hur? Men nu sparade jag ju in den lilla kostnaden.

Istället för att duka med servetter så la jag outblåsta serpentiner på varje tallrik. Så då kunde gästerna roa sig med att dekorera bordet medan de väntade på sitt fika.